det här med napp är egentligen för stor tema för att diskutera här ingående, det kan leda tråden för mycket offtop.
men, bara för att du sa det.
jag tycker att det är lite annorlunda än potträning.
napp är ju egentligen ersättning för bröst i munnen. Jag är övertygad att bebisar har instinkt att tutta väldigt mycket, på sådant sätt försäkrar de sig att mamman är nära och kan skydda de från faror. Den instinkten (som de flesta andra instinkter vi har) är kvar från stenålder, då bebisarna överlevde inte om de lämnades ensamma i grottan. Alltså, bebisarna som sov gott själva i grottan, blev uppättna av vilda djur, eller bortrövade av andra stenåldersmänniskor, eller dog av kylan, eller glömska stenåldersmamman råkade gå för långt bort och de dog av uttorkning/hunger, eller något annat (de flesta i alla fall). Så deras gener gick inte vidare till följande generationer.
därför är det
jättenaturligt med napp (=tutte i munnen), i alla fall för barn som låter sig luras med den som bröstersättning
däremot är det ONATURLIGT med absorberande blöjor, att bebisar aldrig kan SE och HÖRA sig kissa/bajsa, aldrig kan se en pöl på golvet och koppla det till vad de har gjort. Jag pratar nu om spädbarn. De gör det inte medvetet, men sådant säkert triggar igång dras instinkter. Jag pratar också om äldre bebisar. För de blandas detta med halvmedvetet.
Så när vi pratar om stenåldersmänniskor, så är halva jobbet av potträning redan gjort, när barnet är runt ett år.
jag menar självklart inte att de hade pottor på stenålder, men jag är ganska säker att stenåldersfolk ville inte ha massa kiss/bajs i sina grottor och på sig själva, så de höll väl barnen "över buskarna" .
så när barnen var såpass motoroskt utvecklade att de kunde gå ut själva, så gjorde de säkert det även för att kissa/bajsa utanför grottan.
återigen till napp. När och hur, tror du, stenåldersmammor slutade låta sinabarn ha bröst i munnen jämnt? Jag är i alla fall väldigt säker att deras bebisar inte pratade med mammas bröst i munnen. Nu ser jag ju en massa moderna barn, som kan prata, men ändå har napp, de till och med pratar samtidigt som de har napp.
Jag tycker att det är logisk gissning, att stenåldersbebisar slutade tutta JÄMNT när mammor slutade bära dem JÄMNT. det vill säga, det blev mindre tuttande när barnen lärde sig krypa. De tuttade ju inte när de kröp!
Ännu mindre tuttande - när de började gå själva. Det började också bli svårt för mammorna att bära sina större barn i onödan (förutom när de behövde gå långt eller springa fort). Men då fick säkert deras bar tutta vid inomnandet, eller när de behövde tröstas, eller när det inte fanns annan mat.
Så, om moderna mammor följer ungefär samma mönster (inte låter krypande/gående barn ha napp JÄMNT OCH STÄNDIGT), då blir det säkert lättare att sluta med napp (förutsatt att barnet är tryggt).
om mammor däremot missbrukar napp (ungefär som blöjor!), då blir det onaturligt, övergår till vana och blir jättesvårt att sluta med (ochså, som med blöjor eller min mat-manick).
