Svårt att bli gravid. Hur orkar ni?

Har tre år av försök bakom mig, varav det senaste varit med IVF. Vi har fått tillbaka totalt 4 embryon sedan augusti förra året. Jag har inget riktigt bra svar att ge, för man liksom bara överlever det, vare sig man vill det eller inte. 

Det som varit viktigt för mig har varit att sörja. Ordentligt. Det är perioder som är bättre när man kan fungera som vanligt, då är det viktigt att man kopplar bort barnaskaffandet så gott man kan. Det behövs. När det är värre perioder så är det bara att låta sorgen ta sin tid. Gråta, skrika, gnälla, klaga, kramas. Prata. Det blir bättre, men man kan inte stuva undan sorgen. Den är för stor och behöver få ta plats. 

Försök att inte fokusera för mycket på barn. Jag vet att det är mycket lättare sagt än gjort, jag tänkte inte på något annat, men ju längre tid det tar - ju mer måste du ha ett liv utanför. Funkar det inte har man liksom ingenting annat. Livet utanför måste rulla på. Framförallt måste relationen fungera, så jobba mycket på den. Ta tillvara på varandra och gör saker tillsammans. 

Stort lycka till!! 

Det låter som en fantastiskt bra insikt. Önskar att jag också hade haft den. Jag snöade helt in, och det förstörde tre år för mig. Jag hade ingenting annat att fokusera på och levde på heltid i barnlöshetsbubblan. Allting utanför bubblan gick vidare i samma takt, men kvar stod jag, på exakt samma ställe som åren innan. Det var sjukt tufft. 

Tack för lyckönskningar, vi blickar just nu framåt mot Januari då vår enormt efterlängtade lilla dotter ska anlända :) Plötsligt händer det, och det är jag övertygad om att det kommer göra för dig också. Håller verkligen alla tummar för att det snart är er tur.