Svårt att bli gravid. Hur orkar ni?

*puffar* Ingen som vill dela med sig..

Är bara inne på våran första Ivf, men har många år av naturliga försök bakom oss, har faktiskt inget svar på hur man orkar, man bara gör det! Barnet som är målet är väl det som håller oss uppe, ibland bryter vi ihop och kommer upp igen ett par gånger.. Det är inte fören i slutändan man vet om det var värt det!

Har tre år av försök bakom mig, varav det senaste varit med IVF. Vi har fått tillbaka totalt 4 embryon sedan augusti förra året. Jag har inget riktigt bra svar att ge, för man liksom bara överlever det, vare sig man vill det eller inte. 

Det som varit viktigt för mig har varit att sörja. Ordentligt. Det är perioder som är bättre när man kan fungera som vanligt, då är det viktigt att man kopplar bort barnaskaffandet så gott man kan. Det behövs. När det är värre perioder så är det bara att låta sorgen ta sin tid. Gråta, skrika, gnälla, klaga, kramas. Prata. Det blir bättre, men man kan inte stuva undan sorgen. Den är för stor och behöver få ta plats. 

Försök att inte fokusera för mycket på barn. Jag vet att det är mycket lättare sagt än gjort, jag tänkte inte på något annat, men ju längre tid det tar - ju mer måste du ha ett liv utanför. Funkar det inte har man liksom ingenting annat. Livet utanför måste rulla på. Framförallt måste relationen fungera, så jobba mycket på den. Ta tillvara på varandra och gör saker tillsammans. 

Stort lycka till!! 

Tack för svaren! Inser nu att vårt liv inte kan stå still i väntan på barn som det känns som de gör nu. Känns som jag lagt allt annat åt sidan och bara väntar på nästa ägglossning. Tack för insikten! O lycka till ni med!

Vad tråkigt att ni också har problem. Vi har försökt i 6 år. Tror att längtan och hoppet gör att man orkar med kämpandet. Det är svårare att ge upp känner jag.

Får ni inte påbörja IVF direkt? Chanserna borde vara något större. Vi har gjort 5 IVF. Har aldrig fått testa insemination.

En kram från mig!

Glömde...

Det som har hjälpt mig mycket är att träffa andra i samma situation.

Det låter som en fantastiskt bra insikt. Önskar att jag också hade haft den. Jag snöade helt in, och det förstörde tre år för mig. Jag hade ingenting annat att fokusera på och levde på heltid i barnlöshetsbubblan. Allting utanför bubblan gick vidare i samma takt, men kvar stod jag, på exakt samma ställe som åren innan. Det var sjukt tufft. 

Tack för lyckönskningar, vi blickar just nu framåt mot Januari då vår enormt efterlängtade lilla dotter ska anlända :) Plötsligt händer det, och det är jag övertygad om att det kommer göra för dig också. Håller verkligen alla tummar för att det snart är er tur.