Jag tycker att min dotter behöver en barnpsykolog!

Min 4-åring är också väldigt klängig på mig hemma, har blivit mer så de senaste månaderna. Tolkar det som någon fas han är i. Han är t.o.m. med mig på toa och blir väldigt ledsen om jag försöker låsa in mig där. Jag tror det kommer att gå över. Så just den biten låter inte så konstig TS.

Gällande konflikterna kanske ditt barn är ovanligt envist och kanske också är van att hon ofta får som hon vill. Där gäller det ju verkligen att bita ihop och vara bestämd. T.ex. du vill att hon stänger av TV:n om 10 minuter. Sätt en äggklocka på 10 min och säg åt henne att när klockan ringer stänger vi av. Eller kanske hellre när programmet är slut stänger vi av. Väldigt viktigt med förberedelse inför moment där du vet att det lätt blir konflikter. Förklara också att ifall hon skriker och får ett utbrott av den avstängda TV:n blir det inget mer TV-tittande den dagen. Och håll sedan fast vid det! Hon lär sig om ni är tillräckligt bestämda. Var också jättenoga med fasta tider för mat och sömn. Det kan förebygga mycket dåligt humör hos barn. Undvik situationer om du i förväg vet att det ofta blir jobbigt. T.ex. om barnet bråkar i mataffären ta inte med barnet dit. Utan åk själv och veckohandla på kvällen då barnet sover och pappan är hemma.

Ge exempel på vad hon tjatar om!

Försök håll dig själv lugn även om barnet skriker. Min 4-åring kan också få hysteriska utbrott då han kastar saker och slåss. Jag sätter mig på golvet med honom och håller fast honom. Talar bara lugnt om att jag släpper honom och vi kan prata när han lugnat sig. I början skrek han länge men nu vet han att jag inte ger med mig och han slutar oftast fort att skrika när jag sätter mig med honom.

Jag tycker det är jätteviktigt att man visar barnet var gränserna går. Min son behöver helt klart den fysiska markeringen att han får sätta sig och sitta kvar om han är utåtagerande och förstör. Han är inte resonabel i de lägena. Alternativet till att hålla honom kvar är att han får springa kring och ha sönder och t.ex. bitas. Det känns inte OK. Han far inte illa av att få en tydlig markering om vad som gäller. Jag gör honom inte illa på något sätt. 

När jag får såna här svar kan jag faktiskt förstå att sådant förekommer som att lärare anmäls för misshandel då de bär ut bråkiga och utåtagerande elever ur klassrum. Man får inte ta i barnen för att markera tydligen.

Och han är inte rädd för mig, däremot blir han fly förbannad och skriker därför. Dock har han lärt sig att det inte lönar sig att sitta och skrika en längre stund och det tycker jag är bra.