• Nika82

    Jag tycker att min dotter behöver en barnpsykolog!

    Kanske är jag inte själv med problemet men min dotter (4 år) kan inte släppa mig, hon vill gärna vara med mig, i min närhet hela tiden, kan inte somna själv och vaknar på nätterna minst 1 gång, är helt antisocial i samhället (förutom på förskolan där hon har några kompisar). Enligt henne är hon blyg och vill hålla mig i handen när vi är inte hemma, men hemma beter hon sig som en diktator: bråkar, gnäller, blir hysterisk och man hör tusen gånger att hon vill nånting och hon ger inte upp! Hon orkar gråta och bråka 2-3 timmar för att hon vill nånting. Vi har provat allt! Vi var snälla och försökte förklara varför hon ska inte få göra vad och när hon vill. Vi är så hårda och bestämda med henne så mycket som möjligt, det finns gränser och regler (visst får hon inte äta godis hela dagen varje dag eller titta på tv eller vi ska inte köpa stora och dyra saker bara för att hon har sett dem någonstans). Men om hon får göra nånting en liten stund (t ex titta på tv), blir hon helt hysterisk när tiden har gått ut och det är dags att göra andra saker. Eller om hon är ledsen och jag tröstar henne, blir hon helt galen efteråt eftersom hon vill inte släppa mig och hon tror att jag inte älskar henne! När vi vill prata med henne om saker hur hon gör och det är fel känns det likadant om vi hade pratat med väggen, ingen reaktion, hon fortsätter bara tjafsa vad hon vill! Jag är helt hopplöst och jag tycker ännu oftare att vårt barn har något problem i huvudet! Annars på förskolan är hon helt annorlunda enligt pedagoger är hon ett vanligt barn! Vad ska jag göra, ibland hatar jag mitt barn och känner mig en dålig mamma!

  • Svar på tråden Jag tycker att min dotter behöver en barnpsykolog!
  • Drottningen70

    Kanske du som behöver föräldrakurs?

  • Ego Lovers
    Drottningen70 skrev 2015-10-03 23:27:27 följande:

    Kanske du som behöver föräldrakurs?


  • lima

    Hej!

    Ibland är det svårt att vara förälder. Det kan vara lätt att hamna i en negativ spiral av tjat och hårda ord som är svår att ta sig ur. Din tjej är förmodligen en alldeles normal fyraåring (har en själv).

    Vill tipsa om boken Här är jag! Vem är du? av Jesper Juul. Lättläst bok med sunda tankar som kanske kan underlätta!

  • Amanda84
    Nika82 skrev 2015-10-03 23:18:57 följande:

    Kanske är jag inte själv med problemet men min dotter (4 år) kan inte släppa mig, hon vill gärna vara med mig, i min närhet hela tiden, kan inte somna själv och vaknar på nätterna minst 1 gång, är helt antisocial i samhället (förutom på förskolan där hon har några kompisar). Enligt henne är hon blyg och vill hålla mig i handen när vi är inte hemma.


    Det där låter som väldigt många 4-åringar. Vad gäller utbrotten hon har hemma så föreslår jag, liksom många andra här, att du kontaktar BVC eller förskolan och ber om tips på föräldrakurs som du kan gå. Många kommuner anordnar sådana och förskolor kan ofta hänvisa en dit. Det brukar röra sig om några kurstillfällen och fokus ligger ofta på konflikthantering.
  • En blå giraff

    Min 4-åring är också väldigt klängig på mig hemma, har blivit mer så de senaste månaderna. Tolkar det som någon fas han är i. Han är t.o.m. med mig på toa och blir väldigt ledsen om jag försöker låsa in mig där. Jag tror det kommer att gå över. Så just den biten låter inte så konstig TS.

    Gällande konflikterna kanske ditt barn är ovanligt envist och kanske också är van att hon ofta får som hon vill. Där gäller det ju verkligen att bita ihop och vara bestämd. T.ex. du vill att hon stänger av TV:n om 10 minuter. Sätt en äggklocka på 10 min och säg åt henne att när klockan ringer stänger vi av. Eller kanske hellre när programmet är slut stänger vi av. Väldigt viktigt med förberedelse inför moment där du vet att det lätt blir konflikter. Förklara också att ifall hon skriker och får ett utbrott av den avstängda TV:n blir det inget mer TV-tittande den dagen. Och håll sedan fast vid det! Hon lär sig om ni är tillräckligt bestämda. Var också jättenoga med fasta tider för mat och sömn. Det kan förebygga mycket dåligt humör hos barn. Undvik situationer om du i förväg vet att det ofta blir jobbigt. T.ex. om barnet bråkar i mataffären ta inte med barnet dit. Utan åk själv och veckohandla på kvällen då barnet sover och pappan är hemma.

  • En blå giraff

    Ge exempel på vad hon tjatar om!

  • En blå giraff

    Försök håll dig själv lugn även om barnet skriker. Min 4-åring kan också få hysteriska utbrott då han kastar saker och slåss. Jag sätter mig på golvet med honom och håller fast honom. Talar bara lugnt om att jag släpper honom och vi kan prata när han lugnat sig. I början skrek han länge men nu vet han att jag inte ger med mig och han slutar oftast fort att skrika när jag sätter mig med honom.

  • Drottningen70

    [quote=75835345][quote-nick]En blå giraff skrev 2015-10-04 20:31:37 följande:[/quote-nick]Försök håll dig själv lugn även om barnet skriker. Min 4-åring kan också få hysteriska utbrott då han kastar saker och slåss. Jag sätter mig på golvet med honom och håller fast honom. Talar bara lugnt om att jag släpper honom och vi kan prata när han lugnat sig. I början skrek han länge men nu vet han att jag inte ger med mig och han slutar oftast fort att skrika när jag sätter mig med honom.[

    Men seriöst?? Gör folk så fortfarande?

    Vem fan vill bli fasthållen när man är förbannad. Ta hans känsla på allvar istället för att Tjuvhålla honom tills han ger upp...

  • mirandaekstroem

    Fyfan vad obehagligt att bli fasthållen när man redan är i ett så känslomässigt tillstånd. Jag tycker det är att markera makt och inget annat.

  • En blå giraff
    mirandaekstroem skrev 2015-10-04 21:39:43 följande:

    Fyfan vad obehagligt att bli fasthållen när man redan är i ett så känslomässigt tillstånd. Jag tycker det är att markera makt och inget annat.


    Men han slåss ju och förstör saker. Ska jag låta honom göra så?
  • En blå giraff

    Jag tycker det är jätteviktigt att man visar barnet var gränserna går. Min son behöver helt klart den fysiska markeringen att han får sätta sig och sitta kvar om han är utåtagerande och förstör. Han är inte resonabel i de lägena. Alternativet till att hålla honom kvar är att han får springa kring och ha sönder och t.ex. bitas. Det känns inte OK. Han far inte illa av att få en tydlig markering om vad som gäller. Jag gör honom inte illa på något sätt. 

    När jag får såna här svar kan jag faktiskt förstå att sådant förekommer som att lärare anmäls för misshandel då de bär ut bråkiga och utåtagerande elever ur klassrum. Man får inte ta i barnen för att markera tydligen.

  • Drottningen70
    En blå giraff skrev 2015-10-05 19:10:52 följande:

    Jag tycker det är jätteviktigt att man visar barnet var gränserna går. Min son behöver helt klart den fysiska markeringen att han får sätta sig och sitta kvar om han är utåtagerande och förstör. Han är inte resonabel i de lägena. Alternativet till att hålla honom kvar är att han får springa kring och ha sönder och t.ex. bitas. Det känns inte OK. Han far inte illa av att få en tydlig markering om vad som gäller. Jag gör honom inte illa på något sätt. 

    När jag får såna här svar kan jag faktiskt förstå att sådant förekommer som att lärare anmäls för misshandel då de bär ut bråkiga och utåtagerande elever ur klassrum. Man får inte ta i barnen för att markera tydligen.


    Nu ändrar du din story. Du skrev tydligt att du håller fast honom tills han slutar skrika och skrev att i början så skrek han LÄNGE. Du satt alltså och höll fast en unge som skrek sig blå LÄNGE. Tja han hade antagligen fullständig panik och nu slutar han skrika av rädsla när du börjar sätta dig ned. Det du beskriver är skitläskigt och nåt helt annat än högst tillfälligt avvärja ett barn som står i begrep att slåss eller slänga saker....
  • En blå giraff
    Drottningen70 skrev 2015-10-05 19:17:46 följande:
    Nu ändrar du din story. Du skrev tydligt att du håller fast honom tills han slutar skrika och skrev att i början så skrek han LÄNGE. Du satt alltså och höll fast en unge som skrek sig blå LÄNGE. Tja han hade antagligen fullständig panik och nu slutar han skrika av rädsla när du börjar sätta dig ned. Det du beskriver är skitläskigt och nåt helt annat än högst tillfälligt avvärja ett barn som står i begrep att slåss eller slänga saker....
    Nä då har du missförstått. Jag håller bara kvar honom om han är utåtagerande och slår sin bror eller mig alt. slår sönder saker. Inte om han bara skriker. Är det bara skrik ber jag honom gå på rummet tills han skrikit klart. Men är han arg och vill slåss OCH skriker - ja då håller jag kvar tills han slutar. 
  • En blå giraff

    Och han är inte rädd för mig, däremot blir han fly förbannad och skriker därför. Dock har han lärt sig att det inte lönar sig att sitta och skrika en längre stund och det tycker jag är bra.

Svar på tråden Jag tycker att min dotter behöver en barnpsykolog!