Första barnet BF juni 2016
Vi berättar nog runt jul tidigast, efter KUB och så. Är fortfarande så tidigt och oroligt. Dom som vet är min PT av förklarliga skäl och min bästa vän.
Vi berättar nog runt jul tidigast, efter KUB och så. Är fortfarande så tidigt och oroligt. Dom som vet är min PT av förklarliga skäl och min bästa vän.
Det har varit brösten, som betett sig som före mens nästan hela tiden (svullna och ömma). Men nu är de mest ömma inuti, inte så svullna.
Humöret har ju inte varit det bästa... Har varit irriterad, kort stubin, nära till gråt. Ärligt talat var det nära att jag och sambon gjorde slut. Men de senaste dagarna har varit lugnare.
Ingen smärta nånstans! Inget illamående, ingen uttalad trötthet, ingen förstoppning, inte kissnödig oftare...
Skönt att det finns fler som inte märker så himla mycket.
[quote=75932495][quote-nick]Erla skrev 2015-10-28 18:15:28 följande:[/quote-nick]
Har ni planerat att ni ska berätta på något speciellt sätt eller blir det "just det, vi ska ha barn!"? ^^
[/
Min sambos föräldrar bor en bra bit härifrån så vi klurar på att kanske skicka ett julkort god jul och gott nytt år då ni blir blir farmor och farfar
He he och se hur reaktionen blir...vi vet inte än hur vi ska berätta.
Mina förädrar pappa kvar i livet så berättar vi väl på samma sätt eller så märker han nog om vi ses i jul eller så ger vi babyrelaterade julklappar i år. Kommer vara runt v.12+ vid jul och är redan så svullen om magen det är knappt att jag kan knäppa mina byxor som var en aning för stora i midjan för bara några veckor sedan och jag är bara i v.5 nu.
Exalt likadant här, inget illamående och den extra kissnödigheten har avtagit. Något tröttar lite mer hungrig, oftare ont i huvudet, varmare i kroppen med 0.5-0.7 grader högre temp, rikligare flytningar och kolosalt ömma bröst til och från och svullen mage. Oroväckande att man kan må så här och vara gravid. Förra gången jag var gravid försvann alla symtom några dagar efter plus och fick då veta i v.7+ att fostret varit dött sedan 2-3 veckor tillbaka och är nu orolig för samma sak igen.
Mamma och min syster blev jätteglada. Pappa var mer avvaktande, han vågar inte ta ut nåt "i förskott."
Längtar efter att berätta för resten!
[quote=75932690][quote-nick]Erla skrev 2015-10-28 19:03:39 följande:[/quote-nick]
Jag var också mer kissnödig i början. Kunde vakna några gånger på nätterna och vara kissnödig. Inte mycket sånt nu efter plusset, men hoppas att det inte behöver vara negativt. Jag tror inte du behöver oroa dig :)
[/
Det var samma här att jag vaknade vissa nätter innan plusset att jag var kissnödig, händer aldrig annars eller ytterst sällan. Nu är jag däremot kissnödig tidigt på morgonen men inte så mycket annars.
Har tyvärr erfarenhet av MF och MA sedan tidigare och vid dom gångerna avtog symtomen rätt så snart efter jag plussat så orolig nu då jag inte känner så mycket symtom.
Haha, ja så dumt. Man oroar sig för man mår bra...
Jag skulle nog påstå att mitt liv är lite kaosigt, så jag har det nog bara för mig att inte känna så mycket symptom. Mamma säger att hennes tre graviditeter varit oproblematiska, inga missfall. Syrran är gravid och har inte mått nåt särskilt dåligt, men hon kände lite känningar av illamående när hon blev hungrig i början... Så egentligen har jag väl inget att oroa mig för!
Jag trodde nog inte själv att det skulle ta slut, men jag var helt övertygad då. Men visste innerst inne att vi skulle komma till samförstånd och be om ursäkt. Och visst blev det så! Sen åkte vi på husvisning. Som det svänger ibland alltså...
Tyvärr får jag lämna er här och önska er lycka till med era små :)
Vad har hänt Erla?
Oron här är stor och jävlig, rosa på toapappret och alla symtom på graviditet är borta.
Känner mig inte gravid, känns precis som det gjorde vid mitt MA.
Vad har hänt Erla?
Oron här är stor och jävlig, rosa på toapappret och alla symtom på graviditet är borta.
Känner mig inte gravid, känns precis som det gjorde vid mitt MA.
Tack för omtanken! Vi är lite besvikna över att det inte blev något, men vi ser hela upplevelsen med positiva ögon. Vi försöker tänka precis som du Marty88, att vi nu vet att allt fungerar :)
Ledsen för din skull! Ett missfall så tidigt handlar ju om något som aldrig skulle kunna bli ett barn, så it was meant to be.
Så jäkla bra att du ser det som ett bevis på att ni funkar i alla fall! Behåll den känslan! På't igen!