Första barnet BF juni 2016
Mitt humör är så svajigt! Ena stunden glad, andra arg, irriterad, likgiltig eller ledsen. Nu idag så har jag vart sååå ledsen, såna krokodiltårar! Snälla säg att någon mer är såhär? Saknar "mig själv"..
Inlägg från: Missdalvik
|
-
-
Åh vad skönt att höra! Inte att du stortjöt kanske, men att det finns någon mer ;) lipade innan för att min hund var söt när hon kollade på mig.. Dom där stora chihuahua-ögonen går inte låta bli att bli gråtfärdig över :'D hahaÄppeljuicen skrev 2015-11-10 20:06:15 följande:
Missdalvik: jag började stortjuta nyss när jag stod vid disken. Anledningen var att jag blev illamående. :') var dock första gången jag blev ledsen för det.
-
Inskrivning idag och den gick hur bra som helst! Har världens goaste barnmorska som jag känner mig så nöjd med. Nästa möte är dock inte förrän i slutet på februari.. Alla prover och värden såg perfekt ut! Är dock en riskgraviditet pga min mammas blodproppar så kommer få ta blodförtunnande framåt. Känns skönt ändå att nästa milstolpe i graviditeten är passerad :)
-
Jag har inte själv haft proppar så kan inte uttala mig. Men vid inskrivning så ska din bm fråga dig om sådant. Och en tia attack är något heelt annat än en propp i ett ben :)Liinaa91 skrev 2015-11-11 15:53:55 följande:
Hur vet man att man har proppar? Förra graviditeten hade jag väldigt problem med benen så de låste sig och gjorde svin ont, kunde nästan känna venerna utanpå. Men bm sa att hon inte kunde konstatera vad de va proppar eller åderbråck. Nu i efterhand sa en bekant till mig att dom heter tia attacker o är mini proppar som löser sig själv
-
Går in i v12 idag, när denna veckan är slut så kan vi andas ut lite! :)
-
Hoppas det går fort för er!! Vi har kub den 27:e, längtar ihjäl oss! Samtidigt är man lite rädd för att dom ska upptäcka att något är fel. Har vart så rädd för MA eftersom mina symtom har minskat drastiskt. Men idag ligger jag halvdöd i sängen med sånt sinnessjukt illamående, och det är jag nästan glad över! :)Rosen5824 skrev 2015-11-15 12:47:44 följande:
Igår gick jag in i v.9 längtar så till v.12 men längtar mer till den 18 dec då jag ska på UL. Både jag och maken vill andras ut!
-
Vår var planerad, hade försökt i sju månader innan plusset kom. Just den månaden så bestämde vi att vi skiter i alla äl-tester och sånt, vi myser när vi känner för det. Och vips så hände det. :)Jensan911 skrev 2015-11-15 15:38:12 följande:
Får man fråga hur många av er som planerat denna graviditet? Min var inte planerad för fem öre, så går det när man slarvar med skydd... Men sååååå välkommen, jag känner mig oerhört lycklig över att bli mamma! Min pojkvän var inte så glad i början, men nu så!
-
Vi gör kub för att få chansen tidigt i graviditeten få se ifall något är fel. Skulle aldrig förlåta mig själv ifall det visar sig i v18 att det är fel på barnet, som kunde ha upptäckts ännu tidigare.
-
Vi vill ha chansen till att förbereda oss mentalt. Tex down syndrom, visar det sig att vår bebis har en stor risk att få ds så vill vi vara förberedda, läsa på och kunna så mycket vi bara kan få in i huvudet innan den efterlängtade kommer. Oavsett så är barnet oerhört älskat och vi kommer inte avsluta graviditeten. Hoppas ju självklart på det bästa, är väl ingen som hoppas på ett sjukt barn oavsett. Men efter flera missfall så bestämde vi att vi vill ta all möjlighet vi kan få för att se så att allt står rätt till. Tidigt ul blev det oplanerat då jag fick söka akut för svåra smärtor i magen som visade sig vara en stor cysta. Annars hade vi inte fått se våran bebis innan v13.Ramiz skrev 2015-11-17 15:07:24 följande:
Ja, så tänker jag med.. Det har blivit en stress med alla undersökningar å ul, å att göra det så tidigt som möjligt.. Förstår inte den stressen riktigt..
Blev själv stressad över det, men efter ett låååångt snack med min bm som lugnade ner mig ordentligt har jag helt ändrat åsikt och tar det som det kommer.
Det är ett barn jag väntar, ett barn jag älskar oavsett!
Hur tänker ni andra, om ni får negativa besked? Ska ni avsluta graviditeten? El är det bara för att förbereda sig mentalt?
-
Alla tycker och tänker olika, och ingen kan stå med pekpinne och säga rätt eller fel. JAG skulle inte kunna avsluta en graviditet om det inte vore extrema anledningar. Du får göra som du vill, precis som jag. Men ingen i denna gruppen kan inte säga vad som är rätt eller fel. En av mina närmsta vänner har en bror med ds, världens underbaraste människa. Jag kommer föda mitt barn oavsett ds eller ej. Men kub var vi som sagt mest för att se så att allting ser bra ut, ds är inget som skrämmer. Min bror är född med hjärtfel som upptäcktes vid ul och ingen kunde svara på ifall han skulle kunna leva normalt eller ej. Idag är han 28 och lever som vilken frisk människa som helst, inga problem alls.En del av oss skrev 2015-11-17 17:26:30 följande:
[quote=76014360][quote-nick]Missdalvik skrev 2015-11-17 15:20:38 följande:[/quote-nick]
Vi vill ha chansen till att förbereda oss mentalt. Tex down syndrom, visar det sig att vår bebis har en stor risk att få ds så vill vi vara förberedda, läsa på och kunna så mycket vi bara kan få in i huvudet innan den efterlängtade kommer. Oavsett så är barnet oerhört älskat och vi kommer inte avsluta graviditeten. Hoppas ju självklart på det bästa, är väl ingen som hoppas på ett sjukt barn oavsett. Men efter flera missfall så bestämde vi att vi vill ta all möjlighet vi kan få för att se så att allt står rätt till. Tidigt ul blev det oplanerat då jag fick söka akut för svåra smärtor i magen som visade sig vara en stor cysta. Annars hade vi inte fått se våran bebis innan v13.
[/
DS får man inte, det är ett fel i kromosomuppsättningen som uppstår redan tidigt innan du ens kan testa positivt.
downs barn är oftast mycket sjuka med hjärtfel osv och inte bara Downs och det är många som avbryter men alla gör olika val i livet. Pga hur svårt sjuka Downs barn kan vara kommer iaf vi avbryta då vi vill ge ett barn ett värdigt liv och jag vet inte om det är så värdigt att födas så sjuk och skadat och inte få sina rättigheter i landet och samhället.