Åka och trösta honom i sorgen eller inte?

cdn.mothership.sg/wp-content/uploads/2014/10/focus-on-the-family-08.jpg

Eller så spelade han för att inte du skulle få några lustiga idéer om hur han undviker dig.

Det var du som frågade om hjälp. Och av egen erfarenhet kan jag ju säga att jag skulle bli förbannad om någon jag sagt åt att inte komma kommer ändå.

Men om personen ändå åker dit, vad ska man göra? Be henne dra? Ne det är DÅ fasaden åker på

Jag hade inte åkt till någon som gett uttryck för att vilja vara ensam. Om du erbjudit dig att åka till honom och han tackat nej så tycker jag att du ska respektera det och utgå från att det är hans önskemål. Du kan ju göra klart att det är okej att han ändrar sig och ringer om eller när han känner något annat. Det hör vuxenlivet till att lära sig kommunicera, det hör också vuxenlivet till att låta bli att gissa hur den andre "egentligen" känner och gå händelserna i förväg för att på så sätt kunna vara med någon som faktiskt sagt sig vilja vara ensam. 

Det är svårt med det där med sorg... Bor han långt borta? Annars skulle jag åka dit med tex mat och säga ska inte stanna utan jag vill ge dig en kram och säga att jag finns här. Många gånger gör sorgen att man stöter bort andra, men man tänker inte riktigt klart. Och man behöver i bland en "paus" i sorgen så man årkar fortsätta. Så jag skulle åkt en sveng, utan att tränga mig på..

Han kanske var ledsen, men spelade att han ville att du var där.

Sen behöver man inte vara ledsen bara för någon dör heller.

Att du respekterar honom genom att låta honom sörja i fred!

Du kan säga till honom t.ex " du kan höra av dig till mig om det är något"

Män är heller inte som kvinnor som säger en sak men menar något annat eller säger något i ett speciellt tonläge.

Tycker du kan skicka ett meddelande eller ringa säga att du förstår att om han vill vara själv men skulle han ändra sig eller vill göra något annat för att skingra tankarna så finns du där

Mer än så tycker inte jag att du ska göra. Alla sörjer olika och man ska inte tvinga nån till något de inte vill. Du är ingen tankeläsare och säger han en sak men hoppas att du gör motsatsen så är det fel av honom.

Då är det lite svårare :( Men förhoppningsvis känner du din kille, följ ditt hjärta. Just när man hamnar i sorg så ber man inte om hjälp. Nu vet jag inte hur länge ni känt varandra och hur nära ni känner varandra osv. Vet att många säger att man ska säga hör av dig när du vill/orkar osv... Men är man i sorg orkar man inte alltid det, fast man hade behövt. Så jag tror man ska vara lite drivande själv, men att man läser av lite... Svenskar är lite "kalla" vill inte "störa" vara inbjudna osv. Men en i sorg vet inte alltid sitt eget bästa :( Så försök läsa lite genom raderna...

Men skit, vad har det med saken att göra?Bryr man sig om någon så har man självklart ett behov att ge den person sitt stöd, en kram osv.. För denns skull och för sin egen. Inga konstigheter! Här är det någon som älskar någon och vill finnas där, sluta att få det till en ego handling.

Tänker du åtminstone berätta för honom att du ämnar komma dit och krama honom? Eller tänker du ställa honom inför fullbordat faktum? Det är ju i sådana fall väldigt orättvist.

Jag tycker för min del att du borde avstå helt. Du skriver att han aldrig gråter (och alla har förvisso inte det behovet) men det kan ju faktiskt vara så att han gör det - när han är och får vara ensam. Du kan ju låta honom veta att du finns utan att bege dig dit.

Jag tycker att du tränger dig på, och jag skulle själv aldrig göra så. 

Precis, det viktigast är att man visar att man finns där. Och du känner honom, lita på dina känslor. Hitta ett inlägg från en blogg som förklarar det jag menar:

"1. Ta kontakt med den som sörjer. Ring, skriv, maila, skicka blommor, kom förbi, inboxa, skicka röksignaler eller vad som helst. Den som är i nattsvart sorg behöver kontakt men orkar inte ta den själv. Så kan det vara under en lång tid, just att den som sörjer inte orkar ta kontakt. Så var den som tar kontakten! Den som är tyst och tiger sviker. Det låter säkerligen hårt men är också sant. Orspråket som lyder ?I nöden prövas vännen? stämmer faktiskt. Jag har full förståelse för att man kanske inte vågar höra av sig men handen på hjärtat nu, hur svårt är det egentligen att skriva ett sms med texten: ?Jag vill att du ska veta att jag tänker på dig?? Var inte tyst. Svik inte. Hör av dig."

"4. Även om du säger till den sörjande att denna ska höra av sig så förvänta dig inte att så också sker. När man är i svår chock och tung sorg kan det vara nästan oöverstigligt att höra av sig. Så återgå till punkt ett istället för att be den sörjande höra av sig. Din vän kan återkomma med detta delade ansvar när livet börjar bli någotsånär vardagligt igen. Tills dess får du mest troligt bära kontaktansvaret på egen hand."

( mrsmartin.se/ )

Det säger allt!!! Så våga vara där...

Försöker du forma om honom som människa? Varför inte låta honom vara den person han är? Som har svårt att öppna sig och be om sällskap. Låt det vara ok, och låt honom sörja själv som han har bett om.

På många inlägg låter det som om det är för din skull du skulle åka. "Det är så svårt att låta bli". "Jag måste ge honom en kram". "Han behöver mig"....

Om det är svårt för dig att låta bli så får du kämpa lite mer för att klara det. Ge honom det han bett om.

Vad skönt för dig att han orkade och ville höra av sig. Pratade ni något om att du tänker dig åka till honom i morgon?

Du vill, du känner, du gillar inte...

Varför ska du bestämma hur han ska vara? Han kanske inte vill vara som du vill, varför inte låta honom ta det beslutet själv?

Jag brukar lyssna på vad folk säger istället för att försöka "tolka". Jag vill helt enkelt inte ta på mig ansvaret för att tolka andras känslor, har gjort det tidigare med mindre lyckat resultat. 

Men du kanske kan gå en medelväg, låta honom vara ifred några dagar och sen hitta på en annan anledning att komma på besök? Säger han dock att han absolut inte vill ha dig där får du respektera det.