MA v 13 + 6

Just denna dag du skrev detta, 24 sept, så fick jag missfall. Var i vecka 13. Har tre barn innan och tänkte att nu innan jag blir "för gammal" (är36) ska vi fixa ett sista litet syskon. Blev överlycklig när jag blev gravid! Men i torsdags morse började jag blöda som aldrig förr och fick åka ambulans in eftersom jag inte kunde sitta upp. Så fort jag satte mig eller stod så bara forsade det!! Väl inne såg de att det inte fanns nåt foster kvar. Moderkakan dessvärre var kvar så jag blev inlagd tills dagen efter då allt kommit ut. Detta har tagit fruktansvärt hårt på mig då min sambo inte vill försöka igen. Känns som om jag miste så mycket mer än detta barn. Var detta verkligen sista chansen för mig!? Kommer jag aldrig att få den där bebisen jag så gärna ville ha?! Om det inte var för de andra tre underbara ungarna så hade jag gått under. Så fort de somnat på kvällarna kommer tårarna. Allt känns så fruktansvärt tomt!

Känner dessutom samma som du ts, kommer vara en hemsk mars månad

Han sa samma dag jag kom hem att han inte ville försöka igen. Blev helt tom inombords! Vi har kvar våran tid hos bm som var bokad sen innan, hon tyckte vi skulle komma dit o prata. Kanske ändrar han sig... Vi har ju haft lite otur de sista gångerna nu. Vår yngsta som är fem år föddes hemma så det var han som fick förlösa eftersom ambulansen inte hann fram, och så allt blod denna gång, och ambulans igen... Tror det är allt detta som får honom att lägga i backen nu. Jag hoppas mycket på besöket hos bm nu då hon kanske kan få honom på andra tankar.

Hur har du mått efter allt? Känns som om man blir påmind varje gång jag går på toa och ser blod i trosorna, och var tvungen att kasta folsyretabletterna eftersom jag började gråta vara jag såg dom. Hade du köpt mammakläder? Själv hade jag kollat lite efter byxor men inte hittat några, tack o lov!

Åh vad jobbigt för dig med alla kläderna visst är det jobbigt med alla påminnelser överallt. Jag vet inte ens om jag vill börja dricka kaffe igen ifall jag känner att suget kommer tillbaka. Blir så tydligt att man inte är gravid längre. Fast det är man ju inte, och livet ska väl fortsätta ändå... Hoppas att samtalet hos bm om en vecka får min sambo att tänka om.
Hur mår du fysiskt nu? Kommer ej ihåg vad du skrev riktigt men skulle du fixa ditt själv hemma med tabletter?

Ok, ja för det måste kännas hemskt att få sköta det själv hemma känner jag. Jag har som en sparsam mens just nu men ont i magen och tycker alla byxor sitter för hårt, gör ju ont Får hoppas att vi får våra bebisar som vi så gärna vill ha! Har du pratat med din man/sambo om detta?