tjejenA skrev 2015-09-23 18:12:28 följande:
Hej :) Tack för att du delade med dig av er historia. Det ger en verkligen hopp. Ganska många här som har lyckats på första försöket. Där sa du något som jag ska försöka tänka på att dom har hittat ett fel och vet hur man ska lösa det. Så har jag faktiskt inte tänkt...tänker mest på att allt bara är en enda röra och att jag mår psykist dåligt av det och har panik och ångest för det med att jag inte kan säga nåt till chefen...och om man vill få avdraget men vill ändå inte berätta. Det tär väldigt hårt. Men nu måste jag bara försöka tänka positivt...min sambo blev ju såklart jätte ledsen över beskedet, men han säger ändå att det här fixar vi. Kan tänka mig att det inte var det bästa tåget på en bergådalbana, men skönt och höra att det lyckades på första försöket. Som jag har ställt frågan till alla här, så undrar jag även om det gjorde ont när du gjorde det? Tack för all pepp och styrka :) Det värmer verkligen att folk bryr sig fast man inte känner varandra :)
Precis som en skriver här så är du verkligen i värsta fasen av IVF. Ovissheten är den värsta, man vet inte hur det går till (googla, finns jättemkt info på nätet), man vet inte hur länge man måste vänta och man vet inte när man kan ha det efterlängtade barnet i famnen.
När man är inne i processen med nässpray osv då vet man att man är på g och det känns lättare.
Jag mådde som vanligt under hela min behandling. Tyckte det var läskigt att jag skulle sticka en nål i mig men det var verkligen inget farligt och gjorde inte ont. Bara första gången man satt och hade ångest va hemsk. Men när man gjort det var det som att ta ett piller vid en viss tid bara.
Jag har inte sagt ngt på mitt jobb (kanske glömde säga det men vi försöker att skaffa syskon nu och har gjort ett försök nu efter sommaren som misslyckades) och det är bara den närmaste familjen och de kompisar som jag litar på som vet. Min man är väldigt bestämd med att inte gå ut öppet med det och det respekterar jag även om jag gärna hade berättat för alla. Jo, mitt jobb då...har tagit sjukdagar och flex. Jobbet har inte med detta att göra. Så jag bara säger att det är privat eller så ljuger jag.
Äggplocket äg det som är "värst" men som de skriver ovan så får man bra med morfin så det är ok. Sist kändes det en del men bara vid vissa moment och det gick över fort. It's for a good cause brukar jag tänka:)
Vi fick remiss från där vi gjorde våran utredning, som skickades till Sahlgrenska. Utredning började februari, jag började med IVF ca ett år efter. Segt men om man skall utnyttja vårdgarantin får man snällt vänta:)
