Min sambo har få spermier

Vi gjorde ivf med icsi eftersom min man är steriliserad. Det räcker ju med några få spermier för att befrukta några ägg. Är det inget tydligt fel hos dig så är era chanser goda. Jag har blivit gravid två gånger på första försöken. Har två underbara döttrar nu. Ni borde väl få några försök gratis av landstinget? Vi gick privat för att få det att gå snabbare och för två barn har vi totalt betalat ca 60 000 kr, men vissa arbetsgivare erbjuder bruttolöneavdrag och då blir det billigare (upp till ca halva priset). Det finns dock inget som säger att ni nödvändigtvis behöver göra mer än ett gratis försök för att lyckas.

Vi gick också på FC och utreddes. Fick veta att sambon också hade alldeles för få spermier och blev tillsagda att det var ivf (ICSI) vi behövde göra för en chans. På första försöket blev de slutligen fem befruktade ägg kvar som blev storebror nu sex år och resten till frysen som senare blev lillebror snart fyra år. Nu låter allt väldigt lätt, det har varit tufft (några misslyckade försök innan syskon tog sig) men man klarar det och kämpar på för att man måste. Om din sambo har barn sedan innan kanske det var en tillfällig svacka? Läst om flera som fått upp antalet med rätt kost och tillskott mm. Annars är det ju bra att inga "fel" finns hos dig. Det ökar ju chansen ännu mer. Trettio är ingen ålder, men när man längtar och är orolig vet jag själv att det känns som tiden går fort och man vill ha bebisen där, helst igår. Lycka till!

Min man har samma problem. Han har dock både få och dåliga spermier. Vi har gjort IVF på Sahlgrenska. Vår IVF-läkare förklarade att de inte ens trodde på att äggen skulle bli befruktade om de så la dem och spermier i samma skål. Hon sa att våra chanser på egen hand var extremt låga (fast mirakel händer, tillade hon ;) ). Vi fick också göra ICSI. Vi fick ut ett helt gäng ägg varav 7st blev finfina embryon. På fjärde insättningen (tredje FET) blev jag gravid och väntar nu en liten dotter i Januari. 

Våra försök bekostades helt av landstinget, så det antar jag att ni också kommer kunna få. Medicinerna kostar lite tills man gått upp i högkostnadsskyddet, men i övrigt är det ingen direkt kostnad mer än det psykiska. Det är tufft att genomgå IVF, men ingenting är värre än ofrivillig barnlöshet i min mening. 

Min erfarenhet av IVF är mycket god. Vi har träffat väldigt bra personal, vi har blivit fantastiskt bemötta och omhändertagna och det har gått bra. Barnlösheten har tärt extremt på mig, men det var skönt att börja kunna försöka bli med barn på riktigt för första gången. 

Fråga gärna om det är något speciellt du undrar över. Jag ser inte alls varför ni inte skulle kunna bli med barn med hjälp av IVF, och jag tror inte att ni behöver bekosta det på egen hand. Jag önskar er verkligen lycka till!! 

Hej, vill bara skicka liten peppning genom att berätta våran historia.
Min man har oxå få spermier så vi fick göra IVF. Jag blev däremot lättad när vi fick besked efter utredning. Tänkte att de har hittat ett fel och de vet hur man skall lösa det. Tänk på dem som det inte är ngt fel på men ändå ej blir gravida????
Iaf så gjorde vi våran IVF på Sahlgrenska och det var väldigt påfrestande för mig då det var som att åka bergådalbana, å jag blir lätt åksjuk????
Men det tog sig på första försöket och resultatet blev våran son på nu 2,5 år??
Massa styrka och pepp till dig????????

Ursäkta frågetecknen, satte smilisar där men funkade tydligen inte:/

Tack alla ni för era ord. Är på jobbet just nu så hinner inte skriva så mycket. Men en sak jag går och grämer mig över är att vad ska man säga till jobbet om man ska behöva ta ledigt och jag vill verkligen inte berätta för chefen att vi går på sånt. Har sån panik över det. Skriver mer när jag kommer hem. Kramar

Du är verkligen inte tvungen att berätta på jobbet. Gör inte det om du inte är bekväm med det. Många klarar av att sköta både och utan större problem. Kanske kan du ljuga om att du ska till tandläkare de gånger du behöver gå ifrån och det märks? Eller bara ta ut helt vanliga sjukdagar när det handlar om längre tider? De har liksom inte alls med ert barnskaffande att göra, du är inte på något sätt tvungen att förvarna eller få "godkännande" av arbetsplatsen :) 

Som sagt så kan jag inga förkortningar :P Känns som att det kommer ta lång tid innan man lärt sig allt. Åhh...grattis!! Va härligt att det lyckats :) Så ni behövde alltså inte betala något alls. Låter ju kanon. Ska man göra något speciellt, typ ansöka om att få det gratis eller sker det automatiskt? Vad är det för mediciner vi pratar om? Ja, det sätter sig verkligen i psyket...försöker och va positiv, men det går upp och ner. Värst är väl när man går och lägger sig och allting snurrar i huvudet och känns hopplöst...och frågan man ställer sig själv, hur lång tid kommer det ta tills man mår bra igen. Vet ju såklart att jag inte är ensam, blev glad att så många har svarat på tråden :) Gjorde det mycket ont med era försök? Förstår inte det där med fjärde insättning fast ändå tredje FET vad det nu står för...hehe. Är man tvungen till att ta mycket ledigt från jobbet, hur gjorde du? Var du borta bara nån timma varje försök eller hela dagar? Tack för lyckoönskingar :)

Kul och höra att ni också har lyckats :) Låter som att det är lätt som en plätt, men vet ju såklart att det tar tid ändå. Hur länge fick ni vänta från att ni hade tid bokat tills första försöket? Jo det är lite så det känns att man bara måste kämpa...att våran tid kommer nog också nångång. Man ser ju bara barn och gravida överallt...vilket känns påfrestande. Hur menar du nu om min sambo hade en svacka, när han lyckades med sitt ex...om han åt bättre då menar du eller? Kan tillägga att det inte var planerat och hon blev gravid efter 3 månader. Han äter la inte den bästa maten hela tiden, men har blivit bättre på det. Kaffet, öl och snus är väl den värsta lasten, men han försöker sluta snusa nu iaf...så får hoppas det går bra. Det är precis som du skriver att man känner sig så gammal när man väntar och väntar och ingenting händer. Känns som att man stampar på samma ruta hela tiden. Hade du ont när ni gjorde era försök och hur mycket tog du ledigt från jobbet? Berättade du på jobbet om era försök att bli gravida eller höll du det för dig själv? Tack så jätte mycket :)