• Ellie

    Min sambo har få spermier

    Vi gjorde ivf med icsi eftersom min man är steriliserad. Det räcker ju med några få spermier för att befrukta några ägg. Är det inget tydligt fel hos dig så är era chanser goda. Jag har blivit gravid två gånger på första försöken. Har två underbara döttrar nu. Ni borde väl få några försök gratis av landstinget? Vi gick privat för att få det att gå snabbare och för två barn har vi totalt betalat ca 60 000 kr, men vissa arbetsgivare erbjuder bruttolöneavdrag och då blir det billigare (upp till ca halva priset). Det finns dock inget som säger att ni nödvändigtvis behöver göra mer än ett gratis försök för att lyckas.

  • Ellie
    tjejenA skrev 2015-09-23 13:25:45 följande:
    Kan säga att jag inte kan något om förkortningar och typer av hur man kan gå till väga. Är väldigt nybörjare på det här och känner mig lite korkad..hehe. Nu kanske jag tolkade fel angående det med sterilisering...eftersom ni har gjort ivf så tänker jag att han ändå är biologiska pappan till barnen, för har för mig att man ändå kan få barn fast man är steriliserad, men att chansen inte är stor. Grattis till att ni har lyckats så bra. Det är sånt man vill höra så man får lite hopp iaf :) Jag har ingen aning om om man kan få gratis försök eller hur lång tid det tar innan man får tid. Har inte ens nån aning om man ska dit då man har ägglossning eller om man kan plocka ägg ändå...hmm. Hur lång tid tog det för er innan ni fick tid privat? Så ni fick inget gratis? Betalade ni 60 000 för 3 försök då? Inte så farligt då ni lyckades direkt. Bruttolöneavdrag vet jag om, men där har jag problemet att jag känner att jag inte vill berätta det för chefen att vi försöker för att inte sätta mer press på mig och så står jag inte in chef så nära. Vet iofs inte om man kan få tillbaka pengar efteråt när det väl har tagit sig.
    ICSI innebär att man inte bara blandar ägg och spermier i en skål, utan att man väljer ut en enstaka spermie, plockar upp den med en tunn "nål" och (under mikroskåp) för in den i ägget. Då kan även spermier av dålig kvalitet användas, och det behövs inte många.
    Innan spermierna plockas kommer du få gå igenom någon form av behandling (finns olika protokoll, och du kommer få all info under tiden) för att skapa massor av mogna ägg hos dig. Du får gå på flera ultraljud för att kolla hur de växer, och hur många som växer. Dessa ägg plockar man sedan ut med en nål, via vaginan. Man får lugnande medel, och jag upplevde snarast att det var spännande, inte så obehagligt.
    För oss fick de plocka ut spermier ur min mans testiklar med nål eftersom han är steriliserad, så ja, det var från honom de tog dem.
    Vi betalade först ca 40 000 för ett försök. De fick 14 ägg från mig, 8 klarade sig befruktade över natten, och efter ytterligare 5 dygn fanns 5 stycken kvar. Ett av dessa sattes in (de har noga koll på vilket datum det skall sättas in efter äggplock), och de andra 4 åkte in i frysen. Det blev ett barn, och när vi sedan ville ha syskon betalade vi 15 000 för att få ett av de frysta äggen. Det tog sig också direkt. Nu har vi 3 kvar i frysen som vi antagligen inte kommer använda. (Blir visst 55 000 och inte 60 000 kr).

    Anledningen att vi gick privat var att man skall uppfylla vissa kriterier för att få det bekostat av landstinget, bland annat bott ihop i 2 år (olika i olika landsting). Eftersom min man bodde utomlands skulle vi behöva vänta 2 år för att få det gratis. Istället ringde jag ivf-kliniken i maj 2012, bokade in en tid efter sommaren för ett första möte (i aug) och vi satte igång direkt. I mitten av september var jag gravid.

    Jag tycker hela processen är spännande och är lite stolt över att våra barn kommit till på detta sätt. Inget jag skäms för ett dugg, och berättar gärna för folk om det kommer på tal. Jag har flera i bekantskapskretsen som också gjort ivf av olika anledningar, och ingen tycker det är något konstigt med det. Det är mycket vanligare än man tror. Jag var öppen för min chef. Jag förstår om man inte vill att chefen skall veta att barn kanske är på gång, men annars tänker jag att det är smidigast att berätta vad som pågår. Gör som du känner, men kanske att ni skall boke in ett informationsmöte först så att du vet lite mer om vad som väntar för just dig. Du kommer få all info du behöver.
  • Ellie
    tjejenA skrev 2015-09-26 20:44:42 följande:
    Aha Okej..Känns bra och veta att det inte behövs många...Låter som att det är mycket man behöver ta ledigt från jobbet när du skrev att man får gå på flera ultraljud. Hade ju varit så skönt om dom hade haft sena tider så man slapp ta ledigt. Hur många besök går man på egentligen? Har försökt tänka positivt denna veckan och har tänkt att jag kanske ändå ska berätta för chefen, men är så rädd för vet inte hur jag skulle ta upp det med hen, hur jag skulle säga och vad och om jag kanske får sån panik att jag börjar gråta för jag tycker det här är väldigt känsligt ämne. Ändå försöker jag att inte tänka att det är så farligt, men många här säger...försöka ta lite lätt på det, men just när man har längtat efter barn länge, så blir det tufft känslomässigt. 

    Bra med lugnande medel...hehe. Känns också skönt att många här säger att det inte är så obehagligt, så det lugnar mig väldigt. 

    Ajdå...lät inte skönt det där med nål i testiklarna, mste ha gjort ont. Coolt att det funkar att göra så ändå fast man är steriliserad :) Men va konstigt att första gången var så mycket dyrare...Vi funderar på hur vi ska göra om vi ska till en privat eller vänta längre tid, jag har ju ingen lust att vänta, men frågan är vad som är värt och kommer man orka vänta. Vi läste om landstinget och det stod någonting om att man inte skulle få vara under eller överviktig för att få det betalt. Jag är lite överviktigt och min sambo lite underviktig. Då förstår jag att ni inte ville vänta med att få gratis, hade ju tagit lite tid. 

    Föresten så ringde min sambo och sa att vi ville ha remiss, frågan är då om det blir spikat att vi ska betala, eller hur det funkar. Får fråga dom vid första besöket isf. Tack för svaren :)
    Jag förstår att det fortfarande är kaos för dig just nu. För mig har det varit annorlunda i och med att jag vetat hela tiden att min man är steriliserad. Fast det var jobbigt innan jag vågade nämna för honom att jag ville ha barn :)

    Jag minns inte exakt hur många besök vi gjorde. Först informationsmöte. Sedan telefonsamtal när min mens hade kommit och det var dags att börja medicinera med sprutor. Efter några dagar var det ett ultraljud, och beroende på hur det såg ut så bestämde de om ett till några dagar senare. Kan tänka mig att det handlar om kanske 2-4 gånger man behöver komma dit under 1-2 veckors tid. Sedan kommer man för äggplock (det som tar längst tid och du behöver vara ledig hela dagen) och insättning av embryot. Ultraljud och embryoinsättning kan man fixa på en lunchrast om man har nära till jobbet.

    Om du verkligen inte vill berätta på jobbet kanske du kan ta semester ett par veckor i samband med detta, men det är ju lite trist att slösa semesterdagar om man inte måste. Allteftersom tiden går kommer det säkert kännas mindre dramatiskt för dig med just ivf. Det är som sagt något helt normalt nu för tiden (och egentligen helt fantastiskt). Mina barn är priviligierade att få ha kommit till på detta sätt, när de egentligen inte skulle ha kunnat finnas överhuvudtaget. De är specifikt utvalda, och de bästa barn man kan få :)
    Vill du berätta för chefen så kan du ju be om ett privat samtal, sedan säga att du vill prata om att du kommer behöva vara borta några gånger de närmsta veckorna (behöver ju inte berätta förrän det närmar sig). Ni håller på att skaffa barn, men behöver göra det via ivf och då krävs en del läkarbesök. Chefen borde inte tycka detta är märkligt, men det vet ju du bäst.

    Nålen i testiklarna var inget problem som tur var :) Det gjordes med lokalbedövning och kändes knappt alls. Toppen!

    Första gången var dyrare eftersom vi gjorde hela proceduren med hormonsprutor och äggplock samt att de satte in spermierna i äggen under mikroskop. Andra gången tinade de bara ett redan färdigt embryo, så de var mycket mindre jobb för dem (och oss).

    Att ni fått remiss betyder inte att ni behöver betala. Det innebär bara att de får kännedom om er och att de skall kalla er till besök. Det är nog bra att ringa till kliniken dit remissen skickas för att höra att den kommit fram, samt få veta hur långa väntetiderna är. Fråga även om vikten då (din sambos vikt borde inte spela roll, det är nog mest din som är viktig för hur stor chans ni har att lyckas). Är det så att du behöver gå ner några kilo i vikt så kanske det är bra med några månaders väntetid. Annars kan ni ju höra med något privat ställe och se om övervikt spelar roll även för dem.

    Du kommer lära dig massor av nytt och snart vara expert på ivf :) Det som är extra kul är att man faktist kan veta när man blir gravid, redan i vecka 0. Skulle embryot inte ta sig har man ändå varit gravid ett par veckor (eftersom man räknar från sista mensens första dag). Tar sig embryot vet man ju exakt datum (och tid) som man blev gravid.
  • Ellie
    tjejenA skrev 2015-09-26 21:15:03 följande:
    Hej! Hur känner du inför allting...är det spännande? Kul att det finns fler, för ibland känns det att man är den enda i världen, vilket man vet att man inte är. Men just att inte kunna prata med folk om det iaf vi. Vi vill hålla det hemligt för att inte bli allt för stressade. Kan även tillägga att många på jobbet och för övrigt i mitt liv ställer ofta frågan om det inte är dags för oss att skaffa barn, så man blir ju trött på det...men ändå känner jag personligen att jag skulle känna mig underlägsen om jag slängde ur mig att vi har hållit på i 2 år utan resultat. Så det känns som att det är lika bra att ta det sen om det tar sig någon gång. Hur är det för er? Håller ni det hemligt eller är ni öppna med det? Vet chefen om det osv?

    Känns verkligen skönt att det har gått så bra för alla här, så hoppet finns ju :) Du får berätta hur allting är och så om du vill. Är så nyfiken...då vi inte har kommit nån vart än. 
    Om du "slänger ur dig" att ni försökt i 2 år utan resultat (ev med tillägget att din sambo har för få spermier så ni kommer behöva göra ivf för att få barn) så lovar jag att det inte är du som skall känna dig underlägsen, utan personen som ställde frågan från första början kommer känna sig illa till mods och skämmas. Du skall bara känna det som om det ni gör är naturligast i världen. Det funkar oftast bäst att vara väldigt öppen enl mig, men alla är ju olika och jag förstår att man kan vilja dölja att man inte fått barn trots lång tid av försök.
Svar på tråden Min sambo har få spermier