Trotsig 3 åring, känner mig som sämsta mamman

Tja du, här har det börjat hos vår 2-åring. Hon kan allt själv, tror hon. Hon ska ta mat själv (som finns på bordet, det varma står på spisen). Hon ska dela själv och blir frustrerad när det inte går, först då får man hjälpa, men nåde den som gör fel ändå. Gud nåde den som ger henne smörkniven istället för hela smörpaketet.

Klä på sig kan hon själv, så det gäller att ge henne tid att försöka och det har man ju varken tid eller tålamod till alltid. Borsta tänderna är en strid varje dag, då hon ska göra själv. Även om hon borstar själv först på kvällen blir det en strid. Hon ska tvätta sig, stänga av kranen, ta handduken , torka sig ... Likadant är det med allt annat, hon vill verkligen kunna styra hela världen just nu. Som tur är, är hon pappas flicka så jag slipper många strider för hon gör mig fullständigt tokig även om jag har ett äldre barn, så jag har varit med förr. Delar av det går över, viss ilska kvarstår även hos 4,5-åringen när hon är dödstrött efter förskolan och minsta lilla går henne emot. De striderna tar dock längre tid innan de går över, ofta uppåt en halvtimme eller tills hon somnar av utmattning. Lillasysters utbrott går oftare vända med avledning.

Mest handlar det om att ha is i magen och räkna till 10 mååånga gånger om dagen typ.

Fundera på hur påklädningen kan underlättas. Kan hon välja kläder själv kvällen innan som ni har lagt fram eller är det just själva övergången? Hur har ni det med tiden det får ta? En stressad mamma påverkar oftast barnet till att bli mer tjurigt. Går det kramas lite innan och få till lite mer positiv energi som räcker till påklädningen. Går det skoja bort, t ex var har den lilla foten gömt sig? Här! kan barnet tycka med glädje. Du får helt enkelt försöka hitta en verktygslåda med olika strategier. Ibland fungerar verkligen inte något och då får barnet kanske gå utan overall och vantar och upptäcka att det är kallt.

Sedan kanske dina instruktioner blir för långa om du har ett verbalt barn när du förklarar var saker ligger. Inte ens min 4,5-åring fattar alla gånger även om jag tycker att jag är jättetydlig.

Viktigast av allt är att berömma allt önskvärt beteende och hitta stunder då ni gör något roligt tillsammans som stärker relationen, gärna varje dag. Det kan vara 10 minuter och läsa böcker, spela ett spel , sitta och delta i leken eller vad som. Tänk mindfulness då barnet får fullt fokus utan att du tänker på tvätt, disk, matlagning mm.