Gravid efter IVF hösten 15
:)
Oroar sig din partner för samma saker?
Mina negativa tankar har istället styrts åt riktningen till bebisen i magen. Är konstant orolig för att den inte ska må bra. Orolig över rörelser eller snarare bristen av dom osv. Ens psyke väljer säkert något att lägga sin oro på och hakar sedan upp sig på det..
Vi har bara en i frysen och kommer att använda den så snart det är läge, men chansen att den skulle leda till ett barn är ju så låg att det knappt är något att ens våga räkna med. Sannolikheten på födsel från en fryst är väl typ 15%?
Och blir det inget med den så kommer vi (som det känns just nu) vara mer än nöjda med att vi ens lyckades få det barnet som är i magen nu. Att ens få ett barn är mer än jag någonsin trodde skulle hända.
Åh vad jobbigt med en sån oro! Klart att man är orolig för barnet, och det lär nog inte bli bättre då barnet kommit ut heller. Det är ju verkligen ett mirakel, och särskilt ett mirakel tycker jag för oss som haft det sp himla tufft!
Oj, är det alltså sån låg chans? Jäklarns. Min man tror att vi kommer lyckas få syskon helt själva då den här har kommit. (Problemet vi har är att jag har PCOS, ägglossar inte själv, men har massor med ägg). Kan såklart hända, men ingenting jag tänker på.
Det jobbiga med IVFen och syskonförsök nu tycker jag är att vi nästan måste börja planera för syskon rätt snart ändå. De hålls väl i frysen i 5 år? Ett år har ju redan gått snart, och sen kan det ju ta alla våra tre blastisar och de kan jäklas på vägen, den vips så har det gått fyra år.
Nä, nu ska vi försöka njuta av vad som komma skall och njuta av våra fina bebisar!!! Våra mirakel!