Jag tyckte det var intressant att höra era svar och råd. Men tycker att vissa förvränger och har ett behov av att analysera (min) situation på tol för mycket. Jag har både sagt hur jag könner och erkänt att jag reagerat för starkt. Varför har vissa behov av att ta det längre än så? Varför lämnar ni inte det när jag redan insett faktum.
Jag menar inte ni som med trevlig ton kommer med resonemang och åsikter utan ni som först gjorde det men sen spann vidare så att öven ni får mig att känna mig övrrkörd. Varför detta behov att trycka ner andra på fl?
Har jag op något sätt
Blir lite fundersam - får man ens ta tfp (tillfällig föräldrapenning, alltså dagar som man får av försäkringskassan för att vårda barnet) och inte vara med barnet?
Förvånas över hur många som tar sig rätten att döma ts eller anse att hon ska lägga band på sina känslor och reaktioner. Självfallet är de tio dagarna till för att en ska ha möjlighet att tillsammans lära känna den nya familjemedlemmen, utforma gemensamma rutiner och bara ägna sig åt varandra. Det är en helt ny individ som kommit till världen och de tio dagarna tillsammans är givetvis ovärderliga för att få vara ihop och tillvarata det. Som skrevs är ju en graviditet och förlossning en stor påfrestning för kvinnan och efter bara 1,5 v är det sällsynt att både kropp och psyke återhämtat sig. Då har partnern en viktig roll i att finnas till hands. Det handlar inte om osjälvständighet, det handlar om att värdesätta och vilja uppleva och dela något tillsammans och önska att partnern vill och ser samma mening i det. Om partnern inte gör det, kan en känsla av ensamhet uppstå och en rädsla för vad det ska innebära för relationen, familjen, framtiden och då handlar det plötsligt om något mer än de där 7-8 timmarnas frånvaro.