Borta hela dagen, okej eller inte?

Om TS handlade om en nybliven mamma och ej en pappa kan jag lova dig att du hade fått andra kommentarer;) På detta forum förväntas kvinnor önska tillbringa varje sekund med sitt barn, med papporna är det däremot inte så noga.

Jag hade inte brytt mig nämnvärt men har då en sambo som har varit hemma med våra barn lika mycket som jag har. Det är en självklarhet för honom och för mig. Hade jag haft en som inte tog mycket mer än de där tio dagarna hade jag väl innerst inne tyckt att han i alla fall kunna lägga den där lilla ynka tiden på sitt barn men det hade då mest handlat om bitterhet från min sida i val av man som inte nyttjar den fina möjligheten att vara hemma mer och inte att jag tycker det är konstigt att ha några timmars egentid oavsett om man är av kvinnligt kön eller manligt. Jag tror tvärtom att det är bra och har barnet föräldrar som för det är likvärdiga har jag svårt att se något problem. Unna din man detta tycker jag och så ser du till att komma iväg på något själv också när du känner att du vill. Och du, att sitta på familjeliv är helt okej när bebisen sover. Du behöver inte sitta och titta på den.

Ta inte åt dig för mycket. Du känner det du gör och du hade förväntat dig något annat, du är nybliven förälder och säkert full av hormoner. Det är okej. De flesta av oss skapar situationer i våra huvuden och känner besvikelse när det inte alls blev som vi hade gått och tänkt. Det är inga konstigheter.
Jag ser inget i något som du har skrivit som ens tyder på att du är trött på ert barn eller att tillbringa tid med det, om det känns bättre så gjorde jag mycket annat när mina barn var i späd ålder  och inte i behov av svar från mig. Jag satt inte bara på familjeliv utan jag duschade också, pratade med en vän, målade naglarna, tränade. När vi var två föräldrar gjorde jag saker utanför hemmet till och med;) Låt ingen ge dig dåligt samvete för att du känner och kanske nån gång önskar lite fritid du också även om du är mamma. Det är fullt normalt.
Lycka till i fortsättningen, känn inte dåligt samvete för inget och glöm inte bort dig själv. Hitta en bra balans där ni båda har mycket tid med barnet, varandra och på egen hand.

Det du beskrev är en helt annan sak, jag tror aldrig att jag hade kunnat se förbi det. Tycker det är rent elakt.

Ni som tycker att TS man är hemsk, prioriterar helt fel och undrar om han inte är intresserad av sitt barn, har ni tagit merparten av föräldraledigheten? Varför då i så fall, är er man inte intresserad av att lära känna sitt barn?
Själv förstår jag inte hur man kan hänga upp sig så mycket på att en pappa är borta 8 timmar och se dessa timmar och 10 dagar som en supersak sett till barnets och pappans relation. Svenska barn är vanligtvis hemma i minst ett år med en förälder, där har ni månader pappan kan lägga på att lära känna sitt barn om han är intresserad av att göra så.