Cellförändringar & gravid

När jag gjorde biopsin var jag i nån tidig vecka, kanske v9-10, på KS. Då berättade jag att jag var gravid så hon frågade om jag ville göra ett VUL för att se bebisen oxå :) så det fick jag, hon såg ut som en liten mandel då haha. Sen stoppade hon in nån manick som öppnade upp där nere och så tog hon en lite större bit än de tidigare gjort. Det gjorde inte ont, kändes mest obehagligt för att det töjdes. Men det tog kanske 5 min, max 10. Har inte för mig att hon kollade med mikroskop, isåfall var hon snabb :P efteråt satte hon in en tampong och sa att det kunde blöda, extra mycket för att jag var gravid. Så hade trosskydd men vart inte alls mycket blod, tunna som blodblandade flytningar. Men dagen efter (mer än 24h) var jag dum å hade sex så då blödde det en del, min pojkvän fick panik för han trodde det var nåt med bebisen. Men jag duschade å sen var det lugnt igen, vi retade väl upp såret eller nåt. Jag skulle gissa att det är biopsi du ska göra, det är nästa steg liksom.

Efter 3 veckor kanske fick jag brev om att de kommer kalla mig till operation inom några mån för att problemet kvarstod. Å i typ aug fick jag en tid. Jag fick panik för jag tänkte på bebisen. Fick tillslut tag på en sköterska å hon menade att jag bara skulle på undersökning, inte operation. Denna undersökning var jag på i måndags, då tog de ett litet prov igen, precis som det första cellprovet man gör. De kmr meddela resultat om ett par veckor men sen kalla mig i feb igen för en ny undersökning. Antar att de kontrollerar att de inte ökar drastiskt lr nåt, så att de har någorlunda koll. Bedömer de att det går å avvakta så gör det de. Sen kanske det beror på vilken vecka man är i.

De har ju utrustning för att göra ett VUL på rummet så fråga om de kan göra det samtidigt. Brukar ju inte vara så avancerat att göra å går ju rätt snabbt :) på alla sköterskor å läkare som jag pratat med har de inte varit nå konstigt med graviditet så det verkar vara vanligt för dem.

Nu vill jag verkligen inte göra oron värre, men jo, sprutan var det värsta av allt tyckte jag. Mest för att den ser skräckinjagande ut - den måste ju liksom vara lång eftersom den ska kunna nå ända upp till livmodertappen - men också för att den gjorde rätt ont. Men den gjorde inte så ont som man tror att den ska göra när man ser den :) Jag var rätt öm i typ ett dygn efteråt, men inte värre än att jag kunde leva som vanligt, liksom. Man har bra läkekött där uppe. 

Kom ihåg att det ÄR ett kort, okomplicerat ingrepp och som miloo89 säger är de kunniga och rutinerade (koniseringar är vad jag förstår väldigt vanligt förekommande) och de kommer ju att göra det som är säkrast och bäst för dig och bebisen. 

Så här gick det till för mig: jag blev kallad till gyn inom 4 veckor efter att svaret på cellprovet hade kommit. Väl hos gyn kollade doktorn i mikroskop, baddade med ättika plus tog bort en bit / skrapade bort en bit (biopsin) av det förändrade området. Han stoppade in en tampong och sa att jag skulle ha den itills morgonen efter och sen använda trosskydd. För mig blödde det som sagt rejält till och från under två veckor efter detta. Jag vaknade på natten av att det rann mellan benen och det kom klumpar och jag hade kramper någon gång. Gyn sa att det var pga min graviditet, att jag helt enkelt blev så lättblödande. Provet skickades via akutanalys och efter 4 dagar hade svaret kommit. Blev då bokad för konisering och fick komma 2 veckor senare (precis när jag slutat blöda typ). Koniseringen gjordes under lokalbedövning och tog 20 min. Doktorn använde slynga och det gjorde inte ont alls! Fick åter igen en tampong insatt som skulle sitta över natten och sen använda binda. Jag hade efter detta blodblandade flytningar i några veckor. Blödde mindre efter koniseringen än efter biopsin. Fick även se bebis via vul både innan biopsin och innan koniseringen. Efter koniseringen skickades provet på snabbanalys igen och det skulle bli en till konisering inom någon vecka beroende på vad provet, visade, eller uppföljning runt vecka 30 med ny biopsi och hela köret. För mig blev det uppföljning, jag vet dock inte om förändringarna är borta eller om dom bara avvaktar ändå då det var receptionisten som ringde mig.

Det känns som att få en injektion i armen eller var som helst, det sticker och spänner liksom eftersom de sprutar in vätska. Och det blir lite extra obehagligt pga att det är inne i slidan, tyckte jag. Men jo, smärtan går ju över så fort bedövningen börjar verka. Det som gör ont efter ingreppet är nog från koniseringen och inte från sprutan, det blir ju ändå ett litet sår där inne, men smärtan efteråt var inte så jobbig tyckte jag. Inte så att jag behövde ta tabletter eller något. De rekommenderade att jag skulle ta det lugnt precis efteråt för att inte trigga igång blödning (inte lyfta skittunga grejer, typ), men jag behövde inte sjukskrivas. Jag gick faktiskt tillbaka till jobbet efteråt ändå (gjorde ingreppet på förmiddagen) eftersom jag har ett skrivbordsjobb, värre än så var det inte. Sen får man inte bada eller föra upp något i slidan på några veckor efteråt, men det är ju för infektionsrisken. Såret är litet och inget som direkt handikappar.

Jo, jag hoppas det också, och på efterkontrollen var allt normalt. Så det verkar hoppfullt.

Tror verkligen inte att barnet har tagit skada. Men berätta för dem på mån om din oro så att de går igenom alla detaljer noga och att du får se bebisen. Oro är sjukt energikrävande, I know!

Å tänk på att om du kmr känna smärta när de tar provet så är den så kortvarig, det är snabbt över. Samma gäller obehaget. Se det som att du tuffar till dig inför förlossningen ;)

Bra att du tar sambon med dig!

Ja absolut. Berätta hur det gått för dig när du är klar.

Ungefär som ett vanligt sår, men jag tyckte det gjorde ont kortare tid. Ja, jag hade nog inte gått till jobbet samma dag i alla fall om jag hade jobbat på förskola, men du har rätt i att läkaren borde kunna hjälpa dig med den bedömningen. Likaså med biopsin - fråga läkaren. Fast det är ju en väldigt liten bit vävnad de tar, så det borde ju inte bli så mycket blod, tänker jag.

Jag hade bara första gradens förändringar, men fick göra konisering ändå för att de satt där i tre år eller något utan att läka ut. Jag gjorde så många och täta cellprov och biopsier under de åren för att fastställa vad som behövdes göras att jag till sist frågade om jag skulle ha någon tapp kvar när de var klara. De sa att det är så extremt små mängder vävnad de tar att det knappt gör någon skillnad. Jag tror inte alls att du behöver bekymra dig för hur biopsin påverkar dig fysiskt. Men fråga så mycket du kan när du är där! Det är det bästa som finns för att minska oro. Vi här har våra egna erfarenheter, men de har erfarenhet från massor av likadana ingrepp.

Hej.

Hade steg 3, dock inte gravid.

Minns inte att jag fick en spruta?

Det kändes ungefär som någon som dammsög inuti.

Plus liksom hade en kniv (som inte kändes) kniven vispade runt i röret. Obehagligt ljud. Kändes inget.

Blödde ej efter vad jag minns.

Vad skönt att du har det gjort nu! Å du klarade av det. Nu kan du inte göra så mycket mer.

Barnet ligger en bra bit ifrån tappen så det ska inte vara någon fara. Om du känner stark oro för hur bebisen mår så ring bm/gyn å be om ett VUL. Så jobbigt att vara orolig, när man inte måste.