Hej allesammans
Hon blev bättre efter ett tag när jag startade denna tråden, och under de senaste veckorna har hon varit jätte glad och skuttat runt.
Men idag hände samma sak igen, hon varken åt eller drack, hon kissade inte heller, samma med att bajsa.
Jag tog med henne snabbt till veterinär där dem tog röntgen på henne, och där sa dem att hon hade något som hette trumsjuka, alltså gaser i magen.
Dem sa att hon behövdes avlivas med en gång annars så hade hon dött ändå här hemma.
Jag började gråta som in i helsike, det gjorde sååå ont i hjärtat 
Jag vägrade att avliva henne, och dem sa till mig att om jag gick därifrån med henne så skulle dem anmäla mig för djurplågeri.
Jag frågade dem om jag fick en liten stund med henne och det fick jag.
Jag satt ungefär 10 minuter gråtandes där med henne, jag pratade med henne, och till slut insåg jag att det var dags, hon kunde inte lida mera, det skulle inte vara så schysst av mig att ta med henne hem.
Jag ringde till mamma som har tagit hand om kaninen mer än vad jag har, och jösses, jag har ALDRIG hört min mamma gråta så mycket, ALDRIG nånsin.
Hon älskade verkligen kaninen, hon tog hand om henne när jag var borta, hon var som ett litet barn för oss
Det var dags, jag ville inte släppa iväg henne men jag var tvungen
Jag gav henne två pussar, en från mig och en från mamma.
Det går ungefär 15 minuter och dem kommer tillbaka med henne i en skokartong.
Mina tårar bara rann ner och jag ville skrika allt jag kunde. MIN BÄSTA VÄN VAR BORTA
Jag vågade inte öppna skokartongen, jag vågade bara inte 
Jag försökte att inte öppna,men till slut gjorde jag det, och där låg min lilla sötnos
Hennes hjärta slog inte, men hon var fortfarande jätte varm, och dessutom så var hennes öga öppen, så jag tog och stängde den
Jag och mamma åkte till ett fint ställe och där begravde vi henne, det var så jobbigt att göra det men vi var tvungna, ingen av oss orkade gå därifrån, vi satt där gråtandes och kramade om varandra
Vi kommer hem och ser hennes leksaker i buren, buren är tom, det känns så tomt, allting är sååå tomt
Vi la buren uppe på vinden eftersom det var alldeles för jobbigt.
Jag klarar inte av att gå in till köket längre, det är jätte tomt och man känner sig så ensam.
Jag orkar inte vara inomhus eftersom mamma bara ligger och gråter efter kaninen, allting är sååå jobbigt...
Vi har haft henne i 5 långa år, men nu slipper hon lida i alla fall.
Och jag är så arg på mig själv som inte tog henne till veterinären innan Usch vilken djurplågare jag är !! :
Hade jag tagit med henne hem idag så hade hon dött inatt, det sa veterinären.
Men jag fick höra från min kusin som har haft kaninen hela sitt liv att det var förstoppning min kanin hade, och att man ska ge dem lite te så blir dem pigga igen.
Men veterinären vet väl vad dem säger? För inte hade dem gjort så här om dem inte var säkra på att hon skulle dö?
Dessutom så hade hon jätte ont, man såg det på henne, hon var JÄTTE sliten ..
Hon var som ett litet barn för oss, och saknaden är enorm.
Tycker ni jag gjorde rätt beslut idag?
Hur tar man sig vidare? Denna sorg är obeskrivlig, ena stunden är man vanlig och därefter så börjar man bara gråta
Här är en sista bild på min lilla sötnos, vila i frid Blondie <3
