Majbebisar 2016

Min första förlossning tog 22 timmar från första värken tills dottern var ute, dock bara 10 min krystvärkar :P

Andra förlossningen tog 13 timmar från första värken tills dottern var ute, varav 20 min krystvärkar :P

Förutsatt att det inte tillkommer några komplikationer av något slag i din graviditet skulle jag nog räkna med att din respektive hinner hem :)

jag hade samma oro inför min andra förlossning eftersom det tar minst två timmar för min sambo att ta sig hem från jobbet efter att någon fått tag på honom där, men kan ju dessutom ta i princip hur lång tid som helst att få tag på honom i gruvan där han jobbar så det kändes riktigt tufft. Men även om denna förlossning (nr 3) säkert kommer gå fortare än nr 2 så är jag säker på att han hinner hem även denna gång :)

Aktiva fasen räknas från det att livmoderhalstappen har utplånats helt och man är öppen 4 cm :)

Min första förlossning var speciell, på alla sätt. Var helt oförberedd eftersom hon kom för tidigt och min bm hade ställt om mig på att jag skulle få gå över två veckor. Därför fattade jag inte vad som gjorde så ont i magen när jag vaknade på natten. Hade täta värkar med fem minuters mellanrum från start så min mamma körde in mig efter ett par timmar. Vi befann oss då 50 mil hemifrån, hade firat jul hos min farmor o farfar, och när vi kom in till sjukhuset konstaterade de att förlossningen var igång men inte i den aktiva fasen än så vi fick åka "hem". De var också noga med att påpeka att det kunde ta i princip hur lång tid som helst innan det övergick i aktiv fas, speciellt för en förstföderska. Så, vi åkte "hem" och bestämde oss där för att försöka hinna ta oss hem o föda, alltså 50 mil bilresa, eftersom vi inte hade något med oss till bebis. Åka bil så långt, med konstanta värkar. Ingenting jag kommer göra om, ever! :P var tvungna att åka in på ett sjukhus halvvägs av resan för jag började kräkas så fruktansvärt, var då öppen 8 cm och de föreslog att jag skulle bli inlagd men vi fortsatte sista biten hem iaf och vi hann precis fram... Hann inte med någon bedövning, uppenbarligen, men de stack hål på fostervattenshinnorna och sen kom dottern ut på första krystvärken. Gick väldigt smidigt.

Andra förlossningen var mer normal, inget direkt dramatiskt händelseförlopp där :P slemproppen gick på morgonen men hag tänkte inte mer på det, under eftermiddagen kom värkarna och sent på kvällen var det dags att åka in. Valde en förlossning utan bedövning den gången också och det gick fint.

Jag upplever själv värkarbetet som det allra mest plågsamma, så utdraget och man vet aldrig hur länge det ska hålla på, så när det väl är dags att krysta blir jag bara lättad, då får man ju äntligen slut på det hela, sista biten innan man får träffa sitt lilla underverk liksom.

Har inga planer på att ta smärtstillande denna förlossning heller, men har ju läst på om de olika som finns ifall att jag skulle ångra mig.

Kan vara så olika med förlossningar... Min första var en 50 timmars mardrömsförlossning. Andra gick snabbt! Lite småvärkar hemma och så gick vattnet. Ilfart till sjukhuset och en timme senare var nr 2 född. Ett missfall mellan de båda men vet inte om det spelar någon roll.

jo då, sparkarna känns ganska bra ibland nu:) Ibland sätter han in rejäla kickar på revbenen. Är i vecka 27 nu och det är mindre än 100 dagar kvar till BF :o Tiden har gått rätt fort ändå!

Har ni också problem med att maten nästan kommer upp i stupen igen när ni ätit? Speciellt på kvällarna! kan inte ligga ner då X( Äter Losec också för annars har jag halsbränna konstant.

Jag har en fråga till er andra. I tisdags var jag hos bm på vad som kändes som det första riktiga besöket. Första gången vi fick höra fosterljuden, sf måttet togs osv. Var då i v 25+4. Ni som har varit och mätt magen i ungefär den veckan, vad var ert sf mått?

Jag hade ett mått på 28cm och låg därför en bit över den översta linjen... Barnmorskan sa att hon blev lite konfunderad och ifrågasatte om det inte var tvillingar ändå. Jag har gjort Kub och Rul och då har det bara synts en liten krabat :) jag tycker själv att magen är stor och spänd och har ändå bara gått upp 1kg än. Har iofs ett bmi på 30 så finns ju några kilo att ta av.

Åh, jag vill så gärna bara kunna glädjas och längta efter bebisen, men vid RUL fick vi indikationer på förstorade inre organ. Uppföljningar har varit ok och bebisen verkar må bra så vi har slappnat av i det och tänkt att de kollar det efter förlossningen. Men så, inatt, började jag blöda. Jag fick besked att avvakta hemma. Har inga sammandragningar men blöder fortfarande så nu är jag på sjukhuset. Är i v 26+6 så bebisen behöver absolut mer tid i magen. Kan inte göra annat än att vänta och hoppas. Jobbigt!

Hej på er. Hoppas ni mår bra!

Jag har haft några riktigt tunga veckor. Min syster fick missfall och min pappa blev så dålig att vi trodde att han skulle dö. Efter 1½ veckas ångest fick han komma hem från sjukhuset och även om det inte är som innan känns det iaf lite bättre. 

Känns inte så bra att ha varit så förtvivlad, jag har verkligen varit nere på botten. Hoppas inte bebisen blivit allt för påverkad. 

Nu har jag en veckas föräldraledighet kvar och sedan börjar jag jobba igen, heltid i två månader. 

Vecka 27+5 idag och det går fort. Vi har mycket som måste fixas hemma och svårt att hinna med två vilda småttingar, men det är bara att sänka kraven, det behöver inte vara perfekt.

Vår bebis var nära att födas i måndagskväll. En bit av moderkakan har lossnat och det började blöda. Nu verkar läget stabilt men läkarna säger att det med 97% sannolikhet kommer att hända igen. Men jag gick in i vecka 28 (27+0) igår och då stod det i appen och 1177 att 9 av 10 barn som föds nu överlever. Så det känns iaf tryggt! :)
Vill ni läsa om vad som hände så har jag skrivit historien på bloggen www.vagenmotfamilj.blogg.se

Första vände sig med huvudet nedåt från v. 33 och var fixerad i v. 35, nr 2 låg i säte tills hon vände på sig självmant dagen innan vändningsförsöket i v. 38 :P de brukar ju säga att det är vanligt att första barnet fixerar sig relativt tidigt medan resterande barn kanske inte fixeras alls utan gör det precis innan förlossningen drar igång :) kroppen funkar lite annorlunda som omföderska ;)

Samma sak hände mig förra veckan. Men våran lille kille var tvungen att komma ut. Var då i vecka 26+5.
Han är stabil och mår efter omständigheterna bra.
Visst, det är tidigt men de är så grymt duktiga inom neonatalvården.
Men varje dag de små kan stanna kvar i magen är bra.
Hoppas du hinner få en kortisonspruta bara. Ska tydligen hjälpa lungorna på de små att utvecklas.
Hoppas din lille/lilla stannar kvar i magen ett tag, det är där de trivs o mår bäst just nu.

Jag hade förlossningsbrev första gången men jag vet inte om de ens läste det. Andra gången struntade jag i det och jag kommer inte att ha det nu heller. 
Jag vet att jag vill ha lustgas och inget annat. 

Nu undrar jag en sak... jag har idag känt ett väldigt tryck nedåt och en väldig sveda i vad som känns som inne i slidan. Någon annan som känt lika? Kan inte minnas att jag känt likadant så tidigt förut...?  (Det svider inte pga svamp, det är en helt annan känsla, liksom långt inne). 

Jag började jobba (heltid) första mars och har haft jättespänd mage varje dag sedan dess. Ont och illamående. Ser stjärnor ibland. :/  Ska på akupunktur hos min bm imorgon så jag ska prata lite med henne då. 

Sambon köpte hem en ny våg idag (våran gamla har vart sönder länge, ungefär i samma veva jag blev gravid, he he) och jag fick en chock när jag ställde mig, ha ha, vad faaan? Har ju gått upp 16,5 kg och är i vecka 35 (34+4), kommer ju minst gå upp 2-3 kg till sista veckorna, säkert mer om jag lägger på mig vätska som sist.

Hua, jag tyckte jag var mindre denna gången än första graviditeten men nu så visar det sig vara ungefär det samma, knepigt. Gick upp 21 kg totalt fösta gången. 

Någon mer som gått upp mycket?

Åh vad roligt att höra! :)
Vår dotter föddes med akutkejsarsnitt den 26/4 i v.36+0 idag är hon en fullt frisk och välmående liten tjej! Vi ska dessutom få en till liten i juli <3 så allting rullar på fint i full fart här!

Underbart att det blev så bra!!! :) vår lilla Althea föddes precis på bf den 20/5 efter ca 24timmar med värkar, det var tufft men klarade mig helt utan bedövning av alla dess slag precis som jag ville :) hon är nu alltså drygt 6månader gammal och en ganska stor tjej, 72cm och 8490gram :D

Vi försöker få henne att börja äta lite mat nu, men det går inte så bra! Hon bara viftar med huvudet och vill inte öppna munnen, vet att det egentligen inte är någon panik men börjar ändå känna mig lite stressad, kan ju inte amma henne för alltid :)

Övrigt så är det helt fantastiskt att vara mamma <3