Ananass skrev 2015-11-24 13:23:24 följande:
Hej tjejer, hur är det med er?
Jag har lite funderingar, vi har hittills bara berättat om graviditeten för min pappa och hans fru. Idag undrade dem varför jag aldrig pratar om graviditeten och bebisen och sånt, min pappas fru var själv gravid för 5-6 år sedan och hon påstår att från att hon blev gravid fram till förlossningen så ville hon bara prata om det hela tiden! Och jag kom då på att jag känner inget behov av att säga något, vet inte vad det skulle vara? Jag känner mig liksom inte gravid trots att jag ändå snart går in i v.16. Är det något fel på mig? Varför känner jag inget annorlunda? Borde vara överlycklig och sväva på moln enligt dem. Kanske blir det annorlunda när man fått något livstecken från magen, jag vet inte! Hur är ni? Känner ni er lyckligare eller annorlunda på något sätt? :P jag kan liksom fortfarande inte tro på det.
Vi har fortfarande inte berättat för någon att vi är gravida igen, ja förutom blivande storasyster förstås, men det är så mycket drama i familjen just nu, på bägges sidor, att vi därför inte riktigt känner för att berätta nyheten, är ju ändå i v 15 och kulan syns rätt bra men ingen som kommenterat något heller så då känner vi typ "fine, förr eller senare kommer det ju fram iaf så".
Men trots att detta nu är barn nr tre så känner jag likadant som du, har gjort tidigare två graviditeter också, absolut inget konstigt med det. Jag har aldrig fått ett tidigt ul och ej heller gjort kub, inte någon av graviditeterna, så det är först vid rul som jag på allvar tror på att det finns någon därinne, och även då känns det fortfarande lite overkligt. Känslor förmedlas normalt inte exakt likadant hela tiden, går ju upp o ner, vad det nu än handlar om för känslor. Klart man är glad och lycklig även om man inte basunerar ut det dygnet runt ;) ...och jag svävar då rakt inte på några moln, tvärtom, alla mina graviditeter har varit ett helvete från början till slut, men det är ju ändå värt det i slutändan och jag är lycklig, trots alla krämpor :)
Det som är bästa tiden i någons liv kan för någon annan vara en daglig plåga och mardrömstillvaro, alla är vi olika och har olika förutsättningar.