Majbebisar 2016

Ursäkta negativt och långt inlägg. Jag kan skriva under på fruktansvärd trötthet med nr3! Vår julledighet har varit fruktansvärd . Redan under hösten var jag fruktansvärt trött och ständigt förkyld/sjuk. Jag bestämde att jag behövde en rejäl ledighet (4 v). Precis innan ledigheten gjorde vi RUL. Det visade stora avvikelser i njurarna men sköterskan ville inte berätta mer utan bokade om nytt UL med läkare en vecka senare. På den veckan sov jag bara någon timme per natt. Så orolig! Vid läkarundersökningen såg allt bättre ut och läkaren trodde att vi skulle kunna gå tiden ut och förbereda oss på normal förlossning. Jag blev sååå glad!

Men bara någon dag senare blev jag sjuk igen- influensa. Och från den fortsatte skiten och i förrgår övergick en nästan 4 veckors fruktansvärd förkylning i bihåleinflammation . Orkar inte mer nu!

Är i v 22+2 så tröttheten borde gett med sig, men den har säkert stannat kvar pga oro och sjukdomar... Håller tummarna att jag slipper svininfluensa mm (är inte vaccinerad pga min sprutskräck).

Parallellt med oro känns det ändå väldigt bra att vi har så noggrann vård som faktiskt upptäcker och följer upp avvikelser. Håller tummarna att resten av graviditeten går bra och att bebben mår bra!

Åh, jag vill så gärna bara kunna glädjas och längta efter bebisen, men vid RUL fick vi indikationer på förstorade inre organ. Uppföljningar har varit ok och bebisen verkar må bra så vi har slappnat av i det och tänkt att de kollar det efter förlossningen. Men så, inatt, började jag blöda. Jag fick besked att avvakta hemma. Har inga sammandragningar men blöder fortfarande så nu är jag på sjukhuset. Är i v 26+6 så bebisen behöver absolut mer tid i magen. Kan inte göra annat än att vänta och hoppas. Jobbigt!

Hemma igen. Bebisen verkar må bra och blödningen har övergått i brunröd. Läkaren kollade moderkaka och livmodertapp och det såg bra ut så troligtvis har ett blodkärl brustit någonstans. Hoppas det slutar blöda iaf för jag är så rädd för missfall (har haft det tidigare (dock aldrig i så har sen graviditet) och då har just blödning varit första tecknet). Inatt hoppas jag få sova och så håller jag tummarna för morgondagen. Tack för stöd och kram till er alla!

Oj, vad läskigt!! Håller tummarna att bebisen stannar i magen så länge som möjligt.

Hej igen allihop! Hoppas det går fortsatt stabilt och bra med bebisen JoJosan och välkommen NessaS .

Jag har ju skrivit tidigare om min graviditet som är allt annat än avkopplande (förstorade organ på bebis vid RUL, blödningar mm). Var hos BM i veckan och nu har vi visst hamnat en bra bit under på sf-måttet också-suck! Måttet har alltså knappt ökat alls på fyra veckor. Så nu ska vi tillbaka om två veckor för att kolla tillväxten. Orkar inte oroa mig utan är glad att bebis fått stanna så här länge i magen. Hursomhelst har jag insett att vår bebis säkert kommer tidigare än beräknat så den senaste veckan har jag införskaffat alla bebisgrejer som saknades. Så nu ska vi bara vänta och följa bebisens utveckling. Känns skönt att ha allt på plats iaf .

Jodå, njurarna är fortfarande för stora och växer lever mm som också var stora verkade ok i uppföljningen. Det är troligt att det blir operation pga njurarna när bebisen är född. Ev blir det snitt om bebisen blir ansträngd.

Jag är inte orolig för förlossningen egentligen men ett snitt är jag inte sugen på och det känner jag mig mer orolig för. Min sambo är lugn som en filbunke - på gott och ont. Sonen föddes 45 min efter att vi kom in på sjukhuset så han får gärna vara lite mer alert denna gången... Jag vill inte föda i bilen eller på parkeringen.

Åh, vad jag är less idag! Säkert en kombination av hormoner, allmän trötthet, ryggont och initiativfattig sambo! Jag fyller år idag. Först och främst jobbade jag och allt blev fel och sket sig (sov kasst inatt och så har hjärncellerna tyvärr helt gett upp) så jag var beredd att säga upp mig spontant på stående fot men hindrade mig. Sen messade sambon att jag skulle handla på vägen hem. Jag har tågresa, bussresa och en km promenad hem plus att jag jobbar heltid. Frysta köttbullar, mjölk, dricka skulle han ha!!! Jag vet att det är ett i-landsproblem, men jag är tung, hormonstinn och har skitont i ryggen och att överhuvudtaget föreslå frysta köttbullar som födelsedagsmiddag och att jag dessutom släpa skiten (tungt) hem var droppen. Jag ville bli hämtad, få god mat serverad (glömde jag säga att jag fick laga maten också), bli ompysslad, men icke! Åh, vad trött jag är! Kastar in handduken tidigt ikväll. Usch, skitdag!

Bättre dag idag men sambon är fortfarande inte förlåten... Han får skämmas ett tag till . Jag skriver inget förlossningsbrev eftersom jag troligtvis ändrar mig på plats ändå. Det är ju svårt att gissa sig till hur man kommer att må eller vilket humör man är på när det är dags. Det enda jag har verkligen betonat för min sambo är att han måste hålla koll på mig och hur jag mår. Sjukvårdspersonalen kommer troligtvis att fokusera på bebisen så jag vill att han ser till att jag är OK. När det väl är dags kan det mycket väl hända att jag ber honom fara och flyga ändå, men det får han ta .

Är det någon mer än mig som har en helt oförstående sambo?? Min sambo klagar på att jag är trött och grinig hela tiden och förstår inte att jag inte orkar lika mycket längre. För att ge en inblick i min vardag ger jag gårdagen som exempel... Jag jobbar heltid, hämtar sonen (då min sambo har bilen med 5 dörrar får jag så fint använda vår 3-dörrars...) baxa in 3-åriga sonen genom framdörren till baksätet eftersom det är krockkuddar fram och han sitter bakvänd i baksätet. Hem, baxa ur sonen, äta mellis, baxa in sonen i baksätet igen, skjutsa dottern till stallet. Därefter till mataffären, ur med sonen, handla, in med sonen, till servicestället för att hämta paket, ur med sonen, in med sonen, tillbaka till stallet, dotterns telefon urladdad, ur med sonen, hämta dottern, in med sonen, hem. Gråtfärdig av trötthet ber jag sambon laga mat (jag hade ju handlat). Han lackar ur och tycker att jag bara är trött o grinig! Kan tillägga att jag egentligen inte får plats att klämma mig in i baksätet på bilen med min mage (och höfter) samt att sonen oftast är som en planka. Jag är 31 fulla veckor och vågar inte ens tänka på hur det här ska fortsätta. Helt förtvivlad just nu!