EU upplever sin värsta flyktingkris sedan krigen i Balkan och till Sverige och Tyskland har nästan alla kompasen inställd på. Men finns det en gräns och var går den isf? Att övriga EU inte ställer upp solidariskt hur mycket Melker och Löfven så önskar gör inte situationen lättare heller precis. Så hur solidarisk känner du dig när kostnaderna skenar och vår välfärd hotas?
Fler.
Om de som kommer hit inte kan resa hem på, låt säga, 5-10 år; innebär det då att förskolorna och skolorna blir ännu mer överbefolkade än vad de redan är, och att där blir en ännu hårdare konkurrens på arbetsmarknaden?
Eller hur är reglerna? Får de jobba och gå i skola när de kommer hit som flyktingar?
Hur pass solidariska och välkomnande är man där?
Vår sk landsfader samlar alla partieledare till överläggningar om flyktingpolitiken utom en. Gissa vem? Vad är det att diskutera när alla ändå är ense om att Sverige ändå som vanligt kommer att vara "godast" i hela EU kosta vad det kosta vill.
Frågan är väl om vi som människor kan leva med att säga nej till dem som behöver hjälp. Det finns en gräns där man får offra en del av sin egen bekvämlighet, egoismen får ge vika för solidaritet.
Stefan Löfven och regeringen håller på att ge Sverige en björntjänst.
De vill så väl men det kommer sluta illa.
Vi klarar inte av att ta emot någon idag skulle jag vilja påstå. Systemet är redan fullbelagt och det knakar i fogarna.
Däremot skulle Sverige kunna hjälpa miljontals flyktingar om man fördelade pengarna till UNHCR och andra hjälporganisationer istället. Men det är ju inte Sveriges "solidariska regering" beredd att göra.
Jag säger som förut: alla