Inlägg från: Anonym (Tjejen) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Tjejen)

    Hur lätt/svårt är det att få bli sjukskriven några dagar pga sorg?

    Nightrod skrev 2015-09-01 12:41:39 följande:

    ja det kan ju helt klart vara möjligt så som hon också förklarade det. Men jag måste tyvärr säga att TS vänskap med personen har blivit starkare ju längre trådstarten gått, från att i början låta som om det var en i de yttre bekantskapskretsarna till att nu träffas varje vecka, väldigt stor skillnad för mig där, jag träffar inte mina vänner varje vecka, har knappt tid en gång i månaden emellanåt.


    Ja ja, du får tro vad du vill det spelar ju ingen roll i min vardag. Jag och personen umgicks inte privat, vi träffades däremot ofta nästan varje vecka. Ibland sågs vi inte på några veckor och ibland sågs vi flera gånger i veckan.
  • Anonym (Tjejen)
    Anonym (M) skrev 2015-09-01 12:47:38 följande:

    Jag minns själv när en min före detta kompis syster tog livet av sig.

    Det som jag tror hjälpte min före detta kompis genom sorgen var just att inte bara sitta hemma instängd-utan vara ute och hitta på roliga saker med sina kompisar osv.


    Anonym (Tjejen) skrev 2015-09-01 12:43:13 följande:

    Nej men det var det jag menade, jag ska inte sitta hemma bara. Jag ska träffa vänner och träna skiten ur mig. Men också vara hemma, slappna av och faktiskt ta in vad som hänt ist för att "springa ifrån" det.


  • Anonym (Tjejen)
    Anonym (Mig) skrev 2015-09-01 12:53:34 följande:

    Jag hoppas att alla otrevliga, oempatiska svar du fått t.s beror på brist på mognad och livserfarenhet. Alla människor dör någon gång. De flesta mer naturligt genom hög ålder vilket vi oftast kan ta förnuftigt även om vi sörjer. Andra dör i sjukdom eller genom en olycka vilket ofta är svårare att ta sig igenom för anhöriga och vänner. När en ung person mår så psykiskt dåligt att den väljer att ta sitt liv så innebär det ofta inte bara själva dödsfallet utan också många andra känslor som poppar upp. Vi vet ju att de allra flesta människor faktiskt VILL leva men kan behöva det stöd, behandling och hjälp som behövs för att vända sitt mående. Anhöriga och hela omgivningen runt personen drabbas ofta av skuldkänslor och tankar som t.ex. - om jag bara förstått hur dåligt hen mådde så jag hade kunnat gjort något , poppar upp och liknande tankar. Självmord berör ofta hela bekantskapskretsen på ett helt annat sätt. Min son har varit i samma situation som dig och det rörde också en kille i samma umgängeskrets men inte de närmaste vännerna. Han mådde fruktansvärt dåligt ett bra tag efter och det gjorde även jag trots att jag bara träffat denna kompis ett fåtal gånger. INGEN människa kan TALA om för någon HUR man ska sörja och bete sig för vi är alla olika och det finns inget rätt eller fel. Till dig ts föreslår jag att du går in på SPES sida och deras forum där du kommer att hitta andra med samma tråkiga erfarenhet istället för att hänga kvar här med dessa totalt oförstående personer.

    Till er andra : Ingen är vaccinerade mot tragiska händelser i livet och det lär ni få erfara förr eller senare och tro inte att du vet hur du kommer att reagera för du har ingen aning.


    Tack för ditt kloka inlägg. Det var skönt att läsa. Jag vet egentligen precis det du skriver, men har känt mig något mosat efter vissa kommentarer här. Började få skuldkänslor för alla de känslor jag känner över det fruktansvärda som hänt. Att jag inte har rätt till att känna alla känslor som jag känner...

    Tack för tipset om SPES, hade glömt bort att det finns. Ska ta en titt där.
  • Anonym (Tjejen)

    Om ni vill veta så ringde jag idag och sjukanmälde mig för i morgon också. Det var min chef som svarade och hen undrade hur jag mådde om det var något virus eller så.

    Jag sa "virus ja,kanske/förmodligen... hela min kropp gör ont..huvudvärk..."

    Hen sa "ja, kanske något virus då, eller att det har blivit för mycket för dig med allt som hänt.....kan jag göra något för dig?"

    Vidare sa chefen "hör av dig om du blir borta på måndag också".

  • Anonym (Tjejen)
    Anonym (M) skrev 2015-09-02 14:25:09 följande:

    Det tolkar jag i varje fall som att din arbetsgivare läste mellan raderna gällande den verkliga anledningen till din sjukfrånvaro.

    Nu när din sjukfrånvaro är så pass få dagar tror jag inte att din arbetsgivare kommer att kräva in läkarintyg från dig.


    Ja och en empatisk chef. Och jag ljög inte för chefen, min kropp och huvud gör ont. Tror inte heller att chefen kommer kräva något läkarintyg när hen uppenbarligen förstår att en sån här händelse påverkar en.
  • Anonym (Tjejen)
    Anonym (Mia) skrev 2015-09-02 23:20:50 följande:

    Tråkigt det som hände med din vän. Hoppas du får bra hjälp och stöd. Ta hand om dig! Kram.


    Tack för din omtanke.
  • Anonym (Tjejen)

    Jo jag har börjat arbeta..

  • Anonym (Tjejen)
    Kine skrev 2015-09-11 00:47:38 följande:

    Fast du vet ju inte hur ts mått och hur hon haft det så du kan inte säga om det är en krisreaktion eller inte.


    Ja faktiskt så är det ju. Nu har det gått bra att jobba och chocken har liksom lagt sig. Jag bara orolig att jag ska bryta ihop helt plötsligt om det är väldigt stressigt på jobbet (och därmed att jag är mer känslig för allt) och jag av någon anledning blir påmind om detta. Att liksom helt plötsligt bryta ihop av till synes ingen anledning. Ja ja, än så länge har det gått ok iaf.
  • Anonym (Tjejen)
    Anonym (MO) skrev 2015-09-10 09:40:32 följande:

    Nu står det ju i trådstarten att det är en bekant som hon inte står så nära. Mao så utgår jag enbart från vad ts själv berättat. Jag blev också illa till mods när jag hörde att en gammal klasskompis tagit sitt liv. Sånt är obehagligt och får en verkligen att gå i djupa tankar och svårare att koncentrera sig. Det och det som ts beskriver är för mig är inte i närheten likställt med de fysiologiska problem man får i en krisreaktion och djupa depressioner, därmed kan man ta ledigt på eget bevåg men bör inte belasta sjukkassan är min mening. Annars skulle ju folk sjukskriva sig för precis allt och någon j-la måtta får det ändå vara, när svenskar trots allt redan sjukskriver sig mer än något annat europeiskt land, trots att vi är några av världens friskaste människor.

    Nu är den här tråden gammal och jag tror att ts har löst sitt problem.


    Jag har också haft en gammal klasskamrat som tog livet av sig. Eller vi hade gått i samma klass från mellanstadiet och till och med gymnasiet. Två år senare tog hen livet av sig. Det var också jobbigt och fruktansvärt sorgligt.

    Denna vän som nyligen tog sitt eget liv träffade jag ofta. Eller vi träffades regelbundet flera gånger i månaden under några år och jag har reagerat mycket starkare på detta självmord.

    Jag menar inte att jag reagerar som en nära anhörig, men nog fan reagerar jag och nog fan har jag rätt till det. Mer än bara "illa till mods". Detta är en vän som saknas i mitt liv, än om vi inte umgicks ensam på tu man hand, och det är en människa som dog på ett alldeles för brutalt sätt och jag önskar att jag hade vetat att detta skulle ske och att jag kunnat förhindra det. Livet känns förjävla fult och hårt tycker jag, men tack och lov känner jag inte så hela tiden.
  • Anonym (Tjejen)
    Anonym (M) skrev 2015-09-11 01:16:24 följande:

    Så du kunde alltså på förhand bestämma när du klarade av att börja jobba igen?

    Jag har aldrig hört talas om att man i förväg kan bestämma det.


    Alltså va?? Förstår inte. De flesta brukar väl veta när man kan börja jobba igen annars skulle man ju aldrig gå tillbaka till jobbet efter en sjukdomsperiod.
Svar på tråden Hur lätt/svårt är det att få bli sjukskriven några dagar pga sorg?