Anonym (MO) skrev 2015-09-10 09:40:32 följande:
Nu står det ju i trådstarten att det är en bekant som hon inte står så nära. Mao så utgår jag enbart från vad ts själv berättat. Jag blev också illa till mods när jag hörde att en gammal klasskompis tagit sitt liv. Sånt är obehagligt och får en verkligen att gå i djupa tankar och svårare att koncentrera sig. Det och det som ts beskriver är för mig är inte i närheten likställt med de fysiologiska problem man får i en krisreaktion och djupa depressioner, därmed kan man ta ledigt på eget bevåg men bör inte belasta sjukkassan är min mening. Annars skulle ju folk sjukskriva sig för precis allt och någon j-la måtta får det ändå vara, när svenskar trots allt redan sjukskriver sig mer än något annat europeiskt land, trots att vi är några av världens friskaste människor.
Nu är den här tråden gammal och jag tror att ts har löst sitt problem.
Jag har också haft en gammal klasskamrat som tog livet av sig. Eller vi hade gått i samma klass från mellanstadiet och till och med gymnasiet. Två år senare tog hen livet av sig. Det var också jobbigt och fruktansvärt sorgligt.
Denna vän som nyligen tog sitt eget liv träffade jag ofta. Eller vi träffades regelbundet flera gånger i månaden under några år och jag har reagerat mycket starkare på detta självmord.
Jag menar inte att jag reagerar som en nära anhörig, men nog fan reagerar jag och nog fan har jag rätt till det. Mer än bara "illa till mods". Detta är en vän som saknas i mitt liv, än om vi inte umgicks ensam på tu man hand, och det är en människa som dog på ett alldeles för brutalt sätt och jag önskar att jag hade vetat att detta skulle ske och att jag kunnat förhindra det. Livet känns förjävla fult och hårt tycker jag, men tack och lov känner jag inte så hela tiden.