Hur lätt/svårt är det att få bli sjukskriven några dagar pga sorg?

Du har rätt att 'rycka upp dig' inte var ett speciellt bra ordval, jag ber om ursäkt för det. Jag kan personligen bli provocerad när personer säger att de känner stor sorg och är alldeles uppfyllda av ångest när den bortgångne inte är en på något sätt närstående, och kan inte låta bli att tänka att det just nu finns människor som har förlorat sitt barn eller kanske båda sina föräldrar vid ung ålder. Alla har dock förstås rätt till sina känslor och det är inte rätt av mig att förringa dina känslor. Man kan som sagt inte tävla i sorg. Jag vidhåller att jag verkligen inte tycker att det låter speciellt sunt att reagera så starkt och må så dåligt som du säger att du gör, men det är förstås ingenting som jag eller någon annan kan veta säkert från att läsa en tråd på ett forum.

Fast oavsett om du från och med nu väljer att inte läsa mer av det jag skriver kommer jag ändå att fortsätta med att citera dig/och övriga,då detta är ett publikt forum där vem som helst kan välja att läsa/välja att ta till sig av det jag skriver.

Det är precis som natalia89 beskriver det uppenbart att du behöver all info du kan få angående detta.

Man upphör tyvärr aldrig att förvånas över hennes ovilja att ta till så mycket info som möjligt gällande detta för att undvika att få problem med sin arbetsgivare.

År det bara jag som i TS tycker känna igen den tjejen som startat ett antal trådar de senaste veckorna här på familjeliv rörande sitt jobb och sina känslor inför detta? Jag tänker på tjejen som arbetar deltid som lokalvårdare hemma hos folk och tycker det är väldigt jobbigt att vara ute bland folk i allmänhet, hon vill helst ha ett jobb hon kan göra hemifrån. (I en tråd var uppdragsgivaren hemma samtidigt som hon var där och städade, och i en annan tråd hade hennes kollega beskyllt henne för något inför deras gemensamma chef).

Nu är jag kanske helt ute och cyklar, men om det är samma tjej är det synd om hon tror att några dagars sjukskrivning hjälper för allt det jobbiga med att vara ute bland folk är ju kvar när sjukskrivningen är över.

Till TS: eftersom du inte haft så mycket med sjukskrivning att göra tidigare, det finns något som heter karensdag, men det vet du säkert redan (någon har säkert skrivit om det redan i tråden). Karensdagen innebär att man inte får betalt alls första dagen man är sjukskriven, oavsett orsak.

Så det fungerade att bita ihop för att gå på stan i alla fall?

Vad betyder detta då? 

"Jag blir så berörd av hela händelsen och ändå var det ingen vän jag träffade själv privat sådär..."

Men detta stämmer ju inte alls överens med trådstarten där du skriver att du INTE träffade henne privat.

Att vara sjukskriven för såna här saker, så brukar läkare uppmuntra en att interagera med omvärlden.

Än sitta hemma och stänga in sig fysiskt och psykiskt, som bara gör återhämtningen längre.

För återhämta sig snabbare, måste väl vara nått bra?

Jag hoppas du har en bra chef som tar dig till företagshälsovården. Du behöver hjälp.

Kanske din förra depression är tillbaka eller har det hänt andra jobbiga saker i ditt liv?

Problemet är att många tycker att en sjuksriven ska sitta inne och hemma.

Och inte kan inse att det finns lägen, att det är den sämsta idén, att vara hemma.