Inlägg från: Anonym (MO) |Visa alla inlägg
  • Anonym (MO)

    Hur lätt/svårt är det att få bli sjukskriven några dagar pga sorg?

    Hej ts,

    jag beklagar att en bekant har gått bort. Det är klart att man kan behöva varva ner och koncentrera sig på annat i sådana situationer, men frågan är om det rätta ändå inte skulle vara att ta ledigt några dagar istället för att sjukskriva sig? Du behöver kanske semester mer än sjukskrivning, om du förstår vad jag menar. Då säger jag det för att jag tycker att sjukskriva sig gör man när man är fysiskt eller psykiskt sjuk. Hoppas du mår bättre snart!

  • Anonym (MO)
    Kine skrev 2015-09-09 23:26:56 följande:

    Du vet att en krisreaktion är psykisk sjukdom.... ts har all rätt i världen att sjukskriva sig.


    Nu står det ju i trådstarten att det är en bekant som hon inte står så nära. Mao så utgår jag enbart från vad ts själv berättat. Jag blev också illa till mods när jag hörde att en gammal klasskompis tagit sitt liv. Sånt är obehagligt och får en verkligen att gå i djupa tankar och svårare att koncentrera sig. Det och det som ts beskriver är för mig är inte i närheten likställt med de fysiologiska problem man får i en krisreaktion och djupa depressioner, därmed kan man ta ledigt på eget bevåg men bör inte belasta sjukkassan är min mening. Annars skulle ju folk sjukskriva sig för precis allt och någon j-la måtta får det ändå vara, när svenskar trots allt redan sjukskriver sig mer än något annat europeiskt land, trots att vi är några av världens friskaste människor.

    Nu är den här tråden gammal och jag tror att ts har löst sitt problem.
  • Anonym (MO)
    Kine skrev 2015-09-10 10:08:38 följande:

    Sorg är olika för alla. Folk reagerar olika vid dödsfall. Även om det inte är någon man står näræ så kan man få en kraftig reaktion. Och det är helt normalt.

    Sedan är det ju inte sjukkassan (antar att du menar FK) som betalar utan det är arbetsgivaren som betalar första 14 dagarna.

    Ja, ts har löst sitt problem nu. Men oavsett så kan dödsfall utlösa akut krisreaktion oavsett hur nära personen var.


    Som sagt så låter inte ts beskrivning av situationen ens vara i närheten av en krisreaktion. I såfall kan väl alla hävda sig vara i krissituation oavsett symptom eller orsak och söka sjukpenning pga det. Vilket såklart faller på sin egen orimlighet.
  • Anonym (MO)
    Kine skrev 2015-09-11 00:47:38 följande:

    Fast du vet ju inte hur ts mått och hur hon haft det så du kan inte säga om det är en krisreaktion eller inte.


    Min åsikt är att en krisreaktion bör ha nästintill fysiologiska symptom för att kunna räknas som sjukdom och därmed beviljas sjukersättning. Då ts kunnat arbeta i två veckor utan vidare (tankspriddhet, allmän nedstämdhet och svårt att koncentrera sig är i sig inte fysiologiska symptom. Det är vi många som är vissa veckor av olika anledningar.) I Sverige så tror man att varenda huvudbry bör leda till att man går hemma, vilket inte nödvändigtvis hjälper alls. Innan man begär att få gå hemma så går man väl rimligen på terapi först eller dylikt, vilket är fullt möjligt att göra medan man samtidigt arbetar. Känner man att man behöver semester ska man kunna göra det utan sjukersättning, som tidigare nämnt är just ämnat för sjuka människor. Bara för att det är enkelt att sjukskriva sig så betyder det inte att alla har rätt till det eller att det är det bästa för den individuella situationen.
  • Anonym (MO)
    Anonym (Tjejen) skrev 2015-09-11 01:20:34 följande:

    Jag har också haft en gammal klasskamrat som tog livet av sig. Eller vi hade gått i samma klass från mellanstadiet och till och med gymnasiet. Två år senare tog hen livet av sig. Det var också jobbigt och fruktansvärt sorgligt.

    Denna vän som nyligen tog sitt eget liv träffade jag ofta. Eller vi träffades regelbundet flera gånger i månaden under några år och jag har reagerat mycket starkare på detta självmord.

    Jag menar inte att jag reagerar som en nära anhörig, men nog fan reagerar jag och nog fan har jag rätt till det. Mer än bara "illa till mods". Detta är en vän som saknas i mitt liv, än om vi inte umgicks ensam på tu man hand, och det är en människa som dog på ett alldeles för brutalt sätt och jag önskar att jag hade vetat att detta skulle ske och att jag kunnat förhindra det. Livet känns förjävla fult och hårt tycker jag, men tack och lov känner jag inte så hela tiden.


    Då kan jag rekommendera att du går i terapi. Att gå hemma och vara allmänt oföretagsam i din situation kan tyvärr gräva dig djupare i en depression som inte hade behövt finnas där alls. Det är fullt möjligt att fortsätta arbeta trots att man känner sig nere och ledsam, det är du inte ensam om att behöva göra ibland. Förutsatt att du trivs på ditt jobb (ifall du inte gör det så är detta ett separat problem) så är den bästa hjälpen just att fortsätta arbeta i kombination med att prata med någon proffesionell vid sidanom. Behöver man semester så kan man som sagt ta det också. Hoppas du mår bättre och naturligtvis så finns det inget du kunnat göra för att förändra din väns öde. Är man så beslutsam så man tar sitt liv finns det sällan något som någon kan göra för att förhindra det. Lycka till
  • Anonym (MO)
    Kine skrev 2015-09-11 09:48:42 följande:

    I vissa jobb går det inte att jobba om man inte är på topp. Jag jobbar inom vården som sjuksköterska, är jag inte på topp så kan folk dö.

    Dock jobbar jag inom hemtjänst/hemsjukvård och kan få tillrättalagt på jobbet de dagarna jag inte är helt på topp. Som jag haft senaste veckorna. Detta istället för att bli sjukskriven (och ja, jag kan bli sjukskriven)


    Jag tycker det låter alldeles befängt att du anser dig ha rätten att sjukskriva dig för att du "inte känner dig på topp". Ta semester.
  • Anonym (MO)
    Kine skrev 2015-09-11 10:09:07 följande:

    Semester tar jag när jag har semester. Är jag inte varken psykiskt eller fysiskt på topp, dvs frisk så blir jag sjukskriven. Inget konstigt med det. Jag ska inte behöva offra mina smerterdagar om jag är oysisk instabil. Att inte vara på topp i mitt jobb påverkar andra människor än bara mig, folk riskerar sin hälsa om jag eller någon av mina kollegor i te är psykisk friska eller på annat sätt inte mår bra. Och då är man hemma och är sjukskriven.


    Jag anser inte att ha en dålig dag psykiskt eller fysiskt är detsamma som att vara sjuk. Och då har jag läkare och psykologer som kan ge sitt medhåll på det. Och mitt samvete hade då aldrig tillåtit att jag tog "psykiska vilodagar" på andras, bla de riktigt sjukas, bekostnad. Men det är ju inte en slump att vi har högst antal sjukskrivningar i hela europa som sagt, trots att vi är friskast och lever längst. Just för att välfärden ger utrymme för totalt utnyttjande där inget ansvar läggs på individen själv. Därför flyttade jag utomlands där man inte känner efter så mycket. Ha en bra dag, sjukskriven eller ej!
  • Anonym (MO)
    Anonym (Tjejen) skrev 2015-09-11 10:53:19 följande:

    Det är naturligt att reagera när en vän tar livet av sig. Jag kan inte arbeta om jag inte kan vara fokuserad på mitt jobb. När detta hände kunde jag inte vara det och således inte arbeta några få dagar. Jag mådde inte bra pga det som hänt. Att du inte förstår det för stå för dig. Jag har inte mött någon i min närhet som inte tycker att jag kunde vara hemma och fokusera på att må bra. Till och med min chef förstod att det hade blivit för mycket för mig och att jag inte mådde bra pga det.


    Jag själv träffade en psykolog och lät det således inte gå ut över mitt arbete, men ges möjligheten att sjukskriva sig så enkelt (som du själv uttrycker i rubrik och trådstart. Är man sjuk på riktigt så frågar man väl sällan om det "går" att sjukskriva sig i Sverige) så är det naturligtvis många som gör det också. Därför klandrar jag dig inte. Hoppas du mår bättre som sagt.
  • Anonym (MO)
    Kine skrev 2015-09-11 19:31:03 följande:

    Nu har du totalt missat vad det handlar om.


    Jag vet precis vad det handlar om. Det är individens eget ansvar att gå till terapeut, ta ledigt eller på annat sätt tacklas med de ledsamma känslor man upplever när något hänt i sin omgivning och man trots det inte lider av panikångest, akutdepression eller dylikt (vilket, som sagt, ts klart inte gjorde iom att hon tog sig upp ur sängen och jobbade i två veckor samt frågade på familjeliv "hur lätt det är att bli sjukskriven") och därmed inte låta det gå ut över ens arbetsuppgifter. Alla människor har dåliga, ledsamma, existentiellt svåra dagar ibland och det innebär inte att man har rätt att gå hema och leva på sjukpenning. Det är du som inte kan ge ett relevant svar i diskussionen.
  • Anonym (MO)
    Kine skrev 2015-09-12 12:26:04 följande:

    Du har fortfarande missat vad det handlar om.

    Och du har ingen aning hur panikångest, depression eller akut krisreaktion artar sig för olika individer.


    Det är just precis det jag vet. Jag vet att lider man av panikångest, depression eller akut krisreaktion så går man inte till jobbet i två veckor, kommer på i efterhand att man har svårt att koncentrera sig för att sedan fråga på ett forum hur lätt det är att sjukskriva sig ( varav det sistnämnda i sig vittnar om att situationen inte är så illa som du av någon anledning vill tro). Det utspelar sig faktiskt VÄLDIGT annorlunda. Att mena att "det artar sig olika för olika individer" är som att säga att cancer artar sig olika för olika individer, en del får bara huvudvärk. Sådana som du får det att se ut som att kliniska depressioner är påhittade, de är de inte, man lider fruktansvärt av det och skulle aldrig höra sig för på ett forum "hur man sjukskriver sig" i två veckor. Kalla det för vad det är i stället. Jag är glad att kunna meddela att ts inte lider av den diagnosen, det är trots allt goda nyheter för hennes skull.
Svar på tråden Hur lätt/svårt är det att få bli sjukskriven några dagar pga sorg?