Hur lätt/svårt är det att få bli sjukskriven några dagar pga sorg?

En vän men inte nära vän anses inte vara befogat för att vara hemma. Fäder som förlorar sina barn förväntas arbeta tio dagar efter deras barns dödsfall för de är ju bara pappa till barnet medan en mamma har möjlighet att vara sjukskriven längre. Det är sjukt, otroligt sjukt. Min man blev sjukskriven en månad totalt sedan ansåg läkaren att han borde sörjt klart medan jag som mor till barnet ansågs behöva vara sjukskriven längre för jag ansågs ha närmare kontakt med barnet pga att jag burit barnet för 14 år sedan. Så knäppt tänker de. Inte en tanke på att min man och dotter har kunnat knyta an till varann under de fjorton år hon levde.

Jag förstår att du är ledsen och sörjer. Det är normalt och du blev chockad av personens dödsorsak. Men du är långtifrån anhörig. Inte ens personens mostrar, fastrar, morbröder, farbröder, kusiner, mor & farföräldrar får bli sjukskrivna utan får 10 dagar av försäkringskassan för nära anhöriga bortgång.

Det verkar ju inte som att hon vill berätta för sin arbetsgivare att orsaken till att hon vill sjukskriva sig är vännen som har gått bort.

Och det är ju trots att arbetsgivaren redan vet om att hennes vän har gått bort.

Min åsikt är att en krisreaktion bör ha nästintill fysiologiska symptom för att kunna räknas som sjukdom och därmed beviljas sjukersättning. Då ts kunnat arbeta i två veckor utan vidare (tankspriddhet, allmän nedstämdhet och svårt att koncentrera sig är i sig inte fysiologiska symptom. Det är vi många som är vissa veckor av olika anledningar.) I Sverige så tror man att varenda huvudbry bör leda till att man går hemma, vilket inte nödvändigtvis hjälper alls. Innan man begär att få gå hemma så går man väl rimligen på terapi först eller dylikt, vilket är fullt möjligt att göra medan man samtidigt arbetar. Känner man att man behöver semester ska man kunna göra det utan sjukersättning, som tidigare nämnt är just ämnat för sjuka människor. Bara för att det är enkelt att sjukskriva sig så betyder det inte att alla har rätt till det eller att det är det bästa för den individuella situationen.

Det är just precis det jag vet. Jag vet att lider man av panikångest, depression eller akut krisreaktion så går man inte till jobbet i två veckor, kommer på i efterhand att man har svårt att koncentrera sig för att sedan fråga på ett forum hur lätt det är att sjukskriva sig ( varav det sistnämnda i sig vittnar om att situationen inte är så illa som du av någon anledning vill tro). Det utspelar sig faktiskt VÄLDIGT annorlunda. Att mena att "det artar sig olika för olika individer" är som att säga att cancer artar sig olika för olika individer, en del får bara huvudvärk. Sådana som du får det att se ut som att kliniska depressioner är påhittade, de är de inte, man lider fruktansvärt av det och skulle aldrig höra sig för på ett forum "hur man sjukskriver sig" i två veckor. Kalla det för vad det är i stället. Jag är glad att kunna meddela att ts inte lider av den diagnosen, det är trots allt goda nyheter för hennes skull.

Det gör jag och dessutom bättre än många andra i tråden.