BCH52 skrev 2015-08-30 07:47:46 följande:
Jag har istället stora problem med tendensen att föräldrar vill ge sin barn namn som hör ihop. Varför undrar jag, det blir lite valpkullsvarning. Det är ju trots allt endast under några få barndomsår barnen betraktas som en grupp. Under den allras största delen av sina liv är de vuxna. Viktigare tycker jag att det är att tilltalsnamnet fungerar bra ihop mer efternamnet och att tilltalsnamnet fungerar på en vuxen person i ett professionellt sammanhang.
Men det är ju också som min gamla mormor brukade säga. Namnet skämmer ingen, men du kan skämma namnet.
Och jag tycker om när syskonens namn har en röd tråd av något slag. Det behöver inte vara uppenbart, men jag gillar när namnen hör i hop. Personligen tycker jag det ser konstigare ut när namnen tillhör totalt olika kategorier, eller när ett par av syskonens namn hör i hop och ett annat inte gör det (t.ex. Mattias, Markus, Johannes och Lennart. Syskonskara ur verkligheten...).
Jag tror du skulle tycka mina barns namn tillhör "valpkulls-kategorin", då alla (vi har fem, snart sex) slutar med samma vokal. Det är dock en slump, det råkade vara de namnen vi gillade, som passade våra övriga kriterier och, inte minst viktigt i sammanhanget, som jag och min man kunde komma överens om.
När fyran skulle födas ville jag absolut inte ha namn som slutade på samma sätt, då jag också började tycka att det var lite överdrivet, men det enda namn som passade sonen var just ett sådant namn. Efter det har jag kunnat släppa det, då jag tänker att barnen är först och främst individer och att det är under en relativt kort period av deras liv som det kommer att bo tillsammans (och därför "klumpas i hop" namnmässigt) med sina syskon.
