Mångkultur

En gång i tiden vägrade man erkänna att hederskultur existerade. Idag banaliserar man den istället genom att kalla allting hederskultur. Resultatet är detsamma: Oklarhet, förvirring och försenade åtgärder, skriver Per Brinkemo.

Brinkemo: Ny taktik för att relativisera hederskultur

Brinkemo: Vad hederskultur är ? och inte är

TV4:s Jenny Strömstedts jämförelse av hederskultur med konservativ frikyrkomiljö är bara det senaste exemplet på artiklar och uttalanden som relativiserar hederskulturen. Det visar att kunskapen om vad hederskulturen är inte har sjunkit in för många ? trots mer än 20 års debatt, skriver Per Brinkemo.

Brinkemo: Vad hederskultur är ? och inte är

Det finns de som ifrågasätter om kulturskillnader ens existerar.

Följande är från en intervju som Elisabeth Cederbjörk gjorde med några somaliska kvinnor i slutet av 1990-talet i syftet att förstå kulturskillnader och invandrares syn på Sverige.

Följande stycken är kopierade ur texten och längst ned har du en länk till den kompletta texten.

Men kvinnornas muslimska tro innebar naturligtvis att de betraktade det svenska folkets beteende ur en speciell synvinkel. Detta kom till uttryck bland annat i deras syn på den förhärskande sexualmoralen i Sverige. Att svenskar godtar sexuella förhållanden mellan personer som inte är gifta, det förvånade åtminstone några av kvinnorna. En av dem fnyste ogillande: "Och så är de sambo!"

...

Kvinnorna hade dock inte enbart negativa saker att säga om det folk som de hade bosatt sig bland. Svenskar beskrevs som "snälla", och flera av kvinnorna omnämnde med gillande att svenska män hjälper sina fruar med hushållsarbetet, något som männen aldrig gör i Somalia. Jämställdheten mellan kvinnor och män är större i Sverige än i Somalia, påpekade kvinnorna. En av dem nämnde faktiskt just detta som en viktig skillnad mellan länderna: "Kvinnorna i Somalia är hemma. Svenska kvinnor är aldrig bara hemma, de gör samma saker som männen", sade hon.
...

Ett annat drag hos svenskarna, som några av de intervjuade kvinnorna omtalade, var punktligheten. I Sverige anstränger man sig för att komma i tid till avtalade möten, vilket man däremot inte fäster någon större vikt vid i Somalia. Alla kvinnor var medvetna om att det föreligger en skillnad mellan afrikaners och svenskars uppfattning om betydelsen av att komma i tid, och en kvinna yttrade att hon kände till att man i Sverige ibland säger "afrikansk tid" när man menar att den exakta tiden inte har någon betydelse.

Kvinnorna berättade att det i Somalia inte på minsta sätt är något anmärkningsvärt om man kommer en halvtimme senare än man sagt. Och att vänta på en pojkvän, som har sagt att han skall komma klockan sju men kommer tre timmar senare, det är ingen ovanlighet för en somalisk flicka. En av kvinnorna påstod till och med att om man skall börja klockan nio på morgonen på en somalisk arbetsplats, ja, då kommer man klockan elva, "det spelar ingen roll".

Kvinnan som berättade detta sade att hon försökte komma i tid i Sverige, eftersom hon visste att det är viktigt här. "Men jag är från Somalia", tillade hon, som förklaring till sin oförmåga att lyckas på denna punkt. Också flera andra av de intervjuade kvinnorna uppgav att de tyckte att det var svårt att vara så punktlig som man bör vara i Sverige. Emellertid ansåg några kvinnor - som inte hade problem med att passa tiden - att det svenska systemet är bättre än det somaliska.

Att många somalier har svårigheter att infinna sig på avtalade tider, det var något som utredaren erfor under arbetet. Tre av kvinnorna kom för sent till intervjuerna; i ett fall visserligen endast tio minuter, men i de andra fallen en halvtimme respektive en timme. Men vad som orsakade större problem under utredningsarbetet var att fem av kvinnorna överhuvudtaget inte kom till det första intervjutillfället. Ingen av dem ringde och meddelade att de inte skulle infinna sig, fast de hade fått utredarens telefonnummer. När de senare blev tillfrågade varför de inte hade kommit, uppgav de att de hade varit sjuka eller att de hade tagit fel på dagen (ändå hade den kvinna som sade det sistnämnda fått ett papper av utredaren, där tiden för intervjun var angiven). Att de borde ha ringt och lämnat återbud när de blev sjuka tycks inte ha föresvävat dem.

Alla somaliskor var dock inte nonchalanta beträffande tider. Några av de intervjuade hävdade tvärtom att det var viktigt att komma i tid till avtalade möten, ty Koranen säger att man skall göra det. "Det står i Koranen att om man är sen så skall man skynda sig. Och man får inte ljuga; om man har bestämt tid, så skall man komma", förklarade en kvinna. Beträffande sina landsmän yttrade hon: "Många somalier inser inte att det står så i Koranen, och därför kommer de för sent."
...

Somaliskorna tillfrågades också hur de såg på sina barns förhållande till svensk och somalisk kultur. Barnen skulle troligen växa upp i Sverige - var de då att betrakta som svenskar eller somalier? En kvinna, som ännu inte hade några egna barn, uttalade bestämt om sina eventuella framtida söner och döttrar: "De är somalier!" Men en annan kvinna, som hade flera barn, kunde berätta att dessa själva hävdade: "Vi är svenskar!" Hon brukade då säga till dem: "Glöm inte varifrån ni kommer!" Även denna kvinna ansåg alltså att det var viktigt att barnen var medvetna om - och stolta över - sina rötter.

 

En annan kvinna menade i stället: "De blir som svenskar, när de växer upp här." Och det hade hon inte något emot, eftersom hon tyckte att svenska män var bra karlar, som kan laga mat och sköta annat hushållsarbete; hennes söner fick gärna bli sådana. Det fanns dock ett villkor: "De skall vara muslimer!"
...

En kvinna sade att hon inte var intresserad av Internet. Hon berättade att hon hade blivit arg när hon hade tittat på de somaliska hemsidorna, eftersom det där förekom klanstrider: en somalisk klan förtalade en annan. Övriga kvinnor som hade hämtat information om Somalia från Internet nämnde dock inget om sådana fejder.
...

Somaliska kvinnor (Kultur och samhälle)

Diskussioner kring mångkultur är meningslös om man inte först nått konsensus kring ordets mening.

Var vänliga och skilj på kultur och sådana effekter som kriminalitet, arbetslöshet e.t.c. Det finns andra trådar för de senare ämnena och det var inte mitt syfte med denna tråd att koppla ihop dessa, även om någon skulle finna belägg för sådana kopplingar.

Den här tråden handlar om kultur/mångkultur och dess direkta konsekvenser, som svårigheter med integration då tanken om mångkultur skapar förvirring om vilka normer som gäller.

Det du beskriver är i min mening inte mångkultur.

Nej, det är överförbart till vilket land, folk och kultur som helst.

Om vi hittar på ett land som exempel och kallar det Pärland.
I Pärland bor det pärländare och där råder pärländsk kultur.

Om då fem familjer från Sverige flyttar dit, blir landet då automatiskt en mångkultur?

Enligt mitt sett att se det, där ett lands kultur omfattar de allmänt rådande normerna, moraliska ramarna och lagstiftning, så blir svaret nej.
Att vi behåller vissa av våra svenska traditioner inom familj och hem påverkar inte den saken.

När man pratar om kultur som betydelse för ett samhälle, så måste man dels skilja på sådant som sång, dans, musik, teater, film, mat, dryck o.s.v. och moraliska/ideologiska normer och värderingar samt att man måste skilja på det som kan finnas på individnivå men inte påverkar samhället i stort och det som är mer allmänrådande i samhället.

Så länge ingen inskränker på andras rätt- och frihet, så är den kultur som finns på individnivå för individens privatliv inte särskilt intressant i det här sammanhanget, utan det intressanta är vad som gäller på samhällsnivå och om det påverkas av att det kommer hit många människor med andra normer.

För mig är motsatsen till mångkultur på samhällsnivå att vi i Sverige har svenska normer och svenska lagar för hur vi beter oss, behandlar och bemöter andra människor som är svenskar eller av annat ursprung än du samt att svenska är det allmängiltiga språket som alla kan/lär sig och använder. Syftet är att skapa en tydlig ram och mindre förvirring för immigrerades integration (eller assimilering om man vill kalla det så).

Det är det parallella samhället jag vill motverka, inte att det finns människor här med annan kulturell bakgrund och som utan påverkan på samhället bevarar en del av sin ursprungliga kultur.

Då har du alls inte förstått vad jag skrev.

Självklart kan jag basera mitt resonemang om mångkultur på min tolkning av vad mångkultur är.

Har du någon grund eller argument för att min tolkning är fel och din tolkning är rätt?

...och jag har varit tydlig med vad jag menar med mångkultur i det sammanhanget som tråden syftar till att diskutera, alla andra betydelser av kultur är i detta sammanhang ointressant.

Jag gav också ett exempel i mitt inlägg #323 som du inte har bemött.

Man kan också säga att jag är motståndare till ideologin som kallas mångkulturalism och som av Per Bauhn (professor i praktisk filosofi) 
definierar multikulturalism som en politisk-filosofisk doktrin som gör gällande:

Att individers möjlighet till meningsfulla liv är avhängig deras kulturella identitet.

Att alla kulturer därför förtjänar respekt.

Att det bör råda jämlikhet mellan majoritets- och minoritetskulturer.

Att denna jämlikhet bör skapas med hjälp av lagstiftning som garanterar individer särskilda rättigheter eller befriar dem från vissa skyldigheter i kraft av deras kulturella identitet.

Bauhn menar att multikulturalismen förespråkar olika rättigheter och skyldigheter för olika kulturgrupper, och att den därför avviker från den demokratiska principen om lika rättigheter och skyldigheter för alla medborgare.[8]

Den enda punkt jag accepterar av de fyra som enligt Bauhn definierar mångkulturalism är punkt #2: "Att alla kulturer därför förtjänar respekt."

Däremot anser jag inte att alla delar av kulturer förtjänar samma respekt. 

Nej, inte om man från början tydligt definierar vad man menar. Om det dessutom är staten/regeringen som gör definitionen och är den som arbetar utifrån den eller ger instruktioner till andra myndigheter, så är risken låg för att andra tolkningar kan få någon påverkan.Hela samhället ska ända från början tydligt visa och informera om svensk kultur, med betoning på värderingar, normer och lagar som det betydande att förstå och ta till sig.

Undervisning av bra kvalitet i det svenska språket är också viktigt.

Det ska vara tydligt vad som förväntas av dem (något som många invandrade har efterlyst).

Hur man efterlever detta ska också påverka huruvida uppehållstillstånd förlängs, tillfälliga uppehållstillstånd omvandlas till permanenta och i förlängningen även möjligheten till medborgarskap.

Jag har med detta också idéer om en kurs eller skola som ersätter SFI, där man läser svenska, engelska, samhällskunskap och historia under 4 år. Första året på heltid, sedan med allt mindre tid vid skolbänk i klassrum och mer tid ute i samhället på bl.a. arbetspraktik mm. Sista året kanske man har bara några få timmar i veckan på skolan. I den här kursen ska det infogas mycket studiebesök på myndigheter, företag/arbetsplatser och samhällsviktiga verksamheter som exempelvis reningsverk och avfallshantering.

Jag förespråkar generellt sett inte förbud som inskränker individens frihet, med några få undantag, som jag tar upp nedan.

Att ha en religiös tro, tala sitt modersmål med släktingar, fira högtider och liknande utefter den kultur man haft med sig från sitt hemland ser jag som oproblematiskt och ska därför inte regleras eller begränsas.

Däremot kan det innebära att frihet på en kollektiv nivå kan inskränkas i syfte att skydda individens frihet.
Jag anser exempelvis att alla kulturellt eller religiöst motiverade ingrepp som exempelvis könsstympning på minderåriga ska förbjudas i alla dess former för båda könen. Det kan ses som en inskränkning av religionsfriheten, men jag anser att individens fri- och rättighet övertrumfar kollektivets. Det ska inte vara en rättighet att inskränka individens fri- och rättigheter och påverka andra människors liv och kroppar utifrån sin egna religiösa övertygelse.

Religiös klädsel ska generellt sett vara tillåtet, men inte nödvändigtvis i alla sammanhang. I vissa yrken kan det finnas skäl som hygien, brandsäkerhet e.t.c. som gör religiös klädsel olämplig. Det kan inte vara en rättighet att kunna välja vilket yrke man vill om religiösa påbud krockar med yrkets påbud.
I vissa sammanhang kan det vara olämpligt med plagg som täcker en del av ansiktet.

Arbetsgivaren ska utefter sina förutsättningar få bestämma om anställda som fastar kan arbeta under fastan eller blir tvungen att ta ledigt.

Det jag vill slopa är mångkulturalism som rådande ideologi och mångkultur som samhällsform.

Jag har redan argumenterat för varför en nation eller samhälle inte per automatik kan kallas mångkulturell av enbart det skälet att där bor människor med olika kulturell bakgrund, något du fått chansen att motargumentera men avstått. Så det synsättet kan vi helt bortse ifrån i diskussionen.

I samhället, där vi alla möts och interagerar med varandra i offentliga rum, på arbetsplatser, skolor e.t.c. ska svenska normer gälla och som invandrade assimileras till.

Vad du hemma lagar för mat, använder för språk eller tillber för gud är i det sammanhanget lika betydelselöst bland invandrade som det är bland svenskar.

Man kan också vända på det och säga att alla har sin frihet så länge som den inte inskränker andras frihet och samhället inte behöver anpassa sig utefter kulturer med normer som avviker från de svenska.

Även invandrade ska kunna förvänta sig att bli bemötta och behandlade av andra invandrade (även landsmän) utefter svenska normer och avvikelser från det ska vara på individens villkor och inte kollektivets.

Du är duktig på att tjata, men saknar argument.

Läser man om mång- eller multikultur och mång-/multikulturalism så säger man att man tillåter parallella kulturer istället för assimilering till majoritetskulturen.

Om jag i sammanhanget vill skilja kulturbaserade normer från andra delar av kulturen så finns inget alternativ för vad man då ska kalla det.Vilken är den "felaktiga uppfattningen" och om vad?

Vilka är dina argument för det?

Inte alls, jag har bara valt att inkludera en viss del av det som ingår i kultur i mitt resonemang och det finns inget fel i det.Nu staplar du bara en massa åsikter utan argument och sakligt stöd, så nu har vi diskuterat färdigt.

Nej, jag talar om värderingar och moraliska normer på gruppnivå, det är en del av kulturen.

Vi väntar på en verifiering som stödjer ditt påstående...