Bonusarna har mer sparat än våra gemensamma :(

...och så undrar man ibland hur det kommer sig att särkullsbarnen driver på för att sätta styvföräldern på bar backe när bioföräldern dör...

Med synsätt som ditt att pengar är viktigare än relationer förstår jag att vi då och då läser trådar här om "nya frun" (har bara läst om kvinnor men det finns säkert män också) som är tvungen att flytta när maken dör. Varför ska särkullsbarnen visa omsorg om en bitterf***a som bara vill dem illa.

...och dom lyckliga över att slippa dig, I'm sure...

Nå, att du sett till att du får åt dig så mycket som möjligt om din gubbe dör före dig är det nog ingen i den här tråden som blir förvånad av att höra.

Anser man att det är rätt att någon skulle förvägra sin man att ha vv-umgänge med sina barn sedan tidigare för att denne är ett sånt slapparsle att man inte kan dra in pengar nog till hushållet för att det ska finnas utrymme för sparande åt gemensamma barn, ja då kan man inte hysa särskilt mycket kärlek till sin partner.

Nej, antingen har du aldrig drabbats av att förlora en nära anhörig och insett att inga pengar i världen kan ersätta den älskade som man förlorat eller så har något skadat dig ordentligt i livet. Oavsett beklagar jag dig!

Om TS man är någorlunda sunt fungerande skulle han inte ha särskilt mycket känslor kvar för TS om hon resonerade som dig heller. Girighet parad med latheten hos henne är inte någon särskilt attraktiv egenskap för så många. Vore hon på allvar intresserad av att hennes barn skulle få feta sparkonton skulle hon väl ta itu med att satsa på karriären och vara borta från sina barn så som mannen (och kanske exfrun?) var med sina första.

Så du tror alltså allvarligt att den "förenkling" som pengar kan innebära skulle väga upp för TS mans barn om TS och maken följde ditt förslag och förvägrade dem umgänge?

...oj... hoppas det finns många andra vuxna runt dina barn som kan dela med sig av lite andra värderingar än bara att pengar är vägen till lycka.

Själv har jag aldrig träffat något efterlevande barn (som haft en god relation till sin förälder) som hellre velat ha pengar än mer tid med sin far eller mor. Detta oavsett om förlusten kommit när man varit fem, tolv, trettiotre eller sextioåtta år.

Ja, det kan hända att TS barn kommer att vända pappan ryggen för att de inte får lika mycket i sparpengar som pappan och hans driftiga exfru ordnat till sina barn, men det beror nog i så fall på att de indoktrinerats av sin mor att pengar är viktigare än relationer.

Hur tänker du kvinna? Är avundsjukan SÅ stor att hjärnan får en blackout så fort särkullsbarnen kommer på tal?

Du påstår att även de stora får mer tid med sin pappa nu när de små är just små. Men när de stora flyttat hemifrån har de små blivit större och deras pappa kan åter lägga mer tid på sitt arbete och helt plötsligt spara åt sina yngsta barn.

De stora barnen hade en frånvarande sparande far när de var små och en närvarande pappa när de var stora

De små barnen hade en närvarande pappa när de var små och en frånvarande sparande pappa när de blir större.

Det blir ju omöjligt att göra samma sak för alla barnen när de var i samma ålder eftersom de inte är femlingar eller alla barnen under en fyra års period. Då har var sin sak sin tid.

Dvs det de stora barnen fick när de var små, det kommer de små få när de blir större och det som de små fick när de var små fick de stora när de var stora. Så det finns hopp!

Hopp om att när ts barn blir större så finns det ett större utrymme till sparande för då har de stora flyttat och ts och hennes man kanske har nya jobb samt större ekonomi.

Hoppas du förstår hur jag menar. Annars finns det inte mycket hopp.....

Men oj, vilken pappa. Så han prioriterar sina yngsta barn? Grattis till högsta vinsten...

Mannen har ingen redovisningsskyldighet till Ts. Han väljer själv om han ska arbeta mer eller inte. Han har inga skyldigheter att följa ev. krav från Ts. Hans inkomst=hans val vad han gör med sina pengar.

Om vi leker med tanken att pappan "bara" har bidragit med 50 000 till var och en av de stora, och mamman har stått för ett sparande på 500 000, och pengarna har växt så att de idag är värda 1 000 000, är det lika "orättvist" ändå att hans barn sedan innan, har var sin miljon på banken, medan barnen i nya kullen "bara" kommer att få 50 000 var av sin pappa, plus ev värdeökning?

Han sparar redan enligt Ts.

Men oj, vilken pappa. Så han prioriterar sina yngsta barn? Grattis till högsta vinsten...

Men det är väl för att hans äldsta barn är vuxna och har flyttat hemifrån? Sluta skriva på det där sättet, folk tror att du är ett känslolöst rövhål och fullt så illa är det ju trots allt inte.

Ja, fast det var ju inte vad du skrev och heller inte vad den andra medlemmen reagerade över. Du skrev att din man prioriterar sina yngsta barn. Om han gör det nu efter att ha prioriterat de äldsta tidigare (eller efter behov då, får man väl anta) så är han ju bara rättvis medan du fick det att låta som om han sket i de äldsta. 

Jag har aldrig förstått på dig som om din man varit en usel pappa åt sina äldre barn? Eller?

Jag tycker som du i sakfrågan i den här tråden. Men mig provocerar det också när kvinnor i stil med ts själva helt verkar sakna driv att uppnå de mål de ser för sig. Att bara sitta och gräma sig och vilja att andra ska klara biffen är inte direkt hur min livsåskådning tar sig uttryck. Ts har som önskemål att mannen ska arbeta mer för att kunna spara som han gjorde tidigare, men att hon själv skulle arbeta mer för att kunna spara som före detta hustrun kunde göra - ja, det verkar inte finnas med som något alternativ. Eller har jag missat något kanske? Tråden är ju lång.

Kan han tänka sig att spara mer till de yngre än till de äldre? Har han ensam tänkt spara lika mycket, eller mer, som han och mamman gemensamt sparade till de äldre?

Om det visar sig att de små kommer att få mer än storasyskonen av sin far, så är det väl mest rättvist att även dela överskottet från de smås sparande, om man nu ska snacka rättvis behandling av alla barn från pappan?

Att deras mamma sen har kunnat spara massor är ju inget som har med Ts och pappan att göra.

Oj! Så först i början tyckte du att man skulle dela de storas men om de små får mer ska det absolut inte delas för det går inte.

Självklart det går men ditt ego att dela de gemensamma barnens pengar går emot för det är ju de gemensamma och inte styvbarnbarn.

Har nog aldrig stött på en sådan människa som njuter av att skriva sitt hat ang sin mans barn. Hoppas han får veta om ditt hat mot hans barn .