Sverige illa ute? IS står utanför porten.
Jag är mycket, ja väldigt mycket orolig för utvecklingen i Sverige.
Jag är en helt vanlig trebarns mamma som bor i en förort till en större stad. Jag oroas framförallt för mina tre barn, mest inför framtiden de har att möta i detta land. Jag har haft en trygg uppväxt i ett äldre Sverige. Jag arbetar heltid och kånkar dagarna i ände så gör även min man. Vi pratar ibland om framtiden och öven han fångas upp av min oro och rädsla när vi mer ingående pratar om framförallt barnen. Han har inga lugnande svar att ge och då blir jag än mer orolig över utvecklingen. Ibland ser jag bara på allt att det finns absolut INGENTING som kan komma något bra ut från allt detta. Ingenting som gynnar mina barn.
Jag har själv sett saker som jag inte kommer skriva ut här och så idag läser jag denna artikeln och får bara en klump i magen.
Varför ska vi utsätta våra fina barn för detta: www.aftonbladet.se/debatt/article21319209.ab
Eller är det något fel med mig som känner så som jag gör? Är orolig inte för mig själv utan för mina barns framtid och har börjat tänka mycket på var världen är på väg. Vågar inte nämna mina tankar och oron på arbetsplatsen eller till mina vänner för då kommer jag oförtjänt få en stämpel på mig som inte alls stämmer.
Hur tänker ni andra? Är jag ensam?
En av de få saker jag aldrig skulle oroa mig för är att IS kan komma att stå utanför porten. För mig är det bara ett exempel på hur totalt verklighetsfrämmande rasistpropagandan är. Jag är i så fall mer oroad för den massiva tankeförslappning som SD:s framgångar har inneburit för delar av befolkningen. Är det möjligt att den kan fortsätta? Och i så fall hur länge och ner till vilken "avsaknad av all intelligens"-nivå.
IS står utanför porten, ja jag säger då det