Hur många äggblåsor hade ni? Finns det hopp?

Jag är ju ingen expert så mitt ord väger väl inte så tungt, men det känns som att de vore jäkligt klantiga om det inte går bättre den här gången. Så JA - nu jäklar SKA det gå bättre :D Nu ska det bli ruvning av ;) 

Hahaha, klimakteriets härliga dagar :P Men jag gillar också att sätta igång trots biverkningar och allt. Det känns liksom härligt att ÄNTLIGEN röra sig framåt och faktiskt göra något. Sen är jag nog lite knäpp, men jag gillar liksom att ha kontrollen över min situation, så för min del gillar jag att ta sprayen vid vissa tider och även sprutorna sedan ;) 

Precis så!! Lite hemlighetsmakeri, en stor portion makt över kroppen efter att ha varit totalt maktlös...! Jag vet inte riktigt vad, men jag blir liksom lite lugn och tillfreds av behandlingen, trots att jag ofta mår riktigt dåligt av Suprecur (istället för Synarela). 

Vi gjorde bara ett äggplock, vilket jag är enormt tacksam över förstås. Det blev 7 embryon, så vi fick göra ett färskt ET och tre FET. Jag slutade ägglossa när jag brände ut mig, så alla tre FET fick jag göra stimulerat, så Suprecur tog jag 4 kurer av totalt. 

Det är en märklig blandning mellan att inte tro ett ögonblick på att hon är på väg och ständiga påminnelser om att hon kan vara här när som helst. Har börjat få tidiga värkar av okänd anledning, så förlossningen är beredda på att hon kan komma några veckor tidigt, så nu jobbar vi på här hemma ;) 

Exakt så :) Kliniken kallar det "första försöket", jag kallar det fjärde. Sen hänger jag ju med på vad de menar, eftersom deras "försök" är ett äggplock och alla dess återföringar. Återföringarna är dessutom MYCKET lättare än plocket, så det känns väl också rimligt att de inte räknas som lika stora ingrepp. 

Hahaha, fy vad det låter otrevligt :P Hatar att svettas, och svettas gör man ju verkligen av det. Det var nog den biverkningen jag hade svårast för, de andra kan man ju liksom dölja men svett syns och märks ;) 

Det har varit underbart. Tungt på sina sätt, eftersom demonerna från barnlösheten besvärat mig, men själva grejen att vara gravid har jag tyckt väldigt mycket om. Framförallt var det skönt att lägga "ryggsäcken" man haft med sig på resans gång åt sidan och känna sig färdig med det. Belöningen för allt slit man gjort kommer när man ser miraklet på ultraljud eller känner hur någon sparkar inuti magen. Du har en fantastisk resa framför dig. Men är du redan nu oroad över din situation - tänk på att den oron inte nödvändigtvis försvinner av sig självt när du blir gravid. Inte för att skrämma upp dig, utan bara för att förvarna när du senare känner oro och tror att något är fel. Inget är fel, utan det är bara gammalt som tar sig nya former. 

Exakt så :) Kliniken kallar det "första försöket", jag kallar det fjärde. Sen hänger jag ju med på vad de menar, eftersom deras "försök" är ett äggplock och alla dess återföringar. Återföringarna är dessutom MYCKET lättare än plocket, så det känns väl också rimligt att de inte räknas som lika stora ingrepp. 

Hahaha, fy vad det låter otrevligt :P Hatar att svettas, och svettas gör man ju verkligen av det. Det var nog den biverkningen jag hade svårast för, de andra kan man ju liksom dölja men svett syns och märks ;) 

Det har varit underbart. Tungt på sina sätt, eftersom demonerna från barnlösheten besvärat mig, men själva grejen att vara gravid har jag tyckt väldigt mycket om. Framförallt var det skönt att lägga "ryggsäcken" man haft med sig på resans gång åt sidan och känna sig färdig med det. Belöningen för allt slit man gjort kommer när man ser miraklet på ultraljud eller känner hur någon sparkar inuti magen. Du har en fantastisk resa framför dig. Men är du redan nu oroad över din situation - tänk på att den oron inte nödvändigtvis försvinner av sig självt när du blir gravid. Inte för att skrämma upp dig, utan bara för att förvarna när du senare känner oro och tror att något är fel. Inget är fel, utan det är bara gammalt som tar sig nya former. 

Det är ju det som gör att man orkar vidare. Drömmen om att få göra allt det där med ultraljud, att se magen växa och känna sparkarna. Men den är så lätt att glömma på vägen när allt blir en enda lång medicinsk behandling. 

Haha, det är verkligen så det är! Varenda grej man möjligen kan oroa sig för, oroar man sig verkligen för ;) Jag tänker att man säkert börjar blöda olika tidpunkt beroende på hur mycket hormoner man har i kroppen när man börjar spraya. Förra gången var det kanske mindre så du snabbare blev "nollställd", den här gången har du mer :) Men spännande spännande :D Hoppas blödningen snart sätter igång! 

Skönt att höra. Jag kände ingen som haft svårt att bli med barn som väntade barn innan jag själv gjorde det och har ingen aning om hur jobbigt det är (eller inte). Jag tyckte nog att alla som väntade barn var jobbiga att prata barn med. Tror dock att det är väldigt viktigt för förberedelserna inför att bli förälder att längta och drömma. 

Äh, oron kan man inte alltid göra så mycket åt ;) Det är inte bra att hänge sig åt den och tro på den, men man kan heller inte bara stänga av den. Så ta den för vad den är - din enorma längtan och rädsla kombinerat i ett litet paket som gör livet lite besvärligare. Huvudvärk låter ju faktiskt som ett toppentecken! Det har jag fått varje gång Suprecur har börjat ta ordentligt :D Ska du in och ta blodprover någon dag, eller väntar man med det till efter blödningen? Jag har redan glömt...! 

Har nog själv både haft försenade blödningar och helt uteblivna med Suprecur. Det spelar ingen större roll om det är vanlig mens eller blödning av nedregleringen, det ger som jag förstår det samma effekt: en "tom" livmoder och lägsta möjliga hormonhalt i kroppen. 

Jag tror att det är därför Sahlgrenska gör blodprov, så man svart på vitt ser att kroppen är nedreglerad. Men som sagt, blöder du så "nollställs" kroppen ändå naturligt. Man ska mest fortsätta med sprayen så dina egna hormoner inte gör dig överstimulerad i kombination med sprutorna. 

Ring kliniken imorgon och prata med dem. Berätta hur orolig du är och skit i om de säger att du fortfarande har några dagar på dig att blöda. Be dem att hjälpa dig. Kanske kan de ordna ett sånt blodprov (tror det är estradiol). Tror att du måste göra ett sånt ändå om blödningen uteblir. 

Klart du är oroad. Du vet alldeles för väl hur bräckligt det här är och att det inte är en dans på rosor. Din erfarenhet säger att det är svårare än man tror, och minsta lilla avvikelse blir enorm. Jag tror att vi alla som håller på med sånt här haft den här oron i en eller annan form. Det är så enormt mycket som hänger på att det funkar och det är så mycket av ens själ och hjärta investerat, så det är klart att du är orolig.

Med det sagt tror jag att det inte är någon som helst fara. Nedregleringen är ändå bara till för att nollställa kroppens hormoner och har ingenting med själva äggmognaden att göra. Du får inte sämre resultat på plocket för att nedregleringen tar tid eller inte riktigt vill sig. Det är sprutorna som spelar roll :)