Hur många äggblåsor hade ni? Finns det hopp?

Usch, tråkigt när man inte ens kan förstå vad som hände :( Men å andra sidan kan det tyda på att det inte var något onormalt med äggen. Usch vad tråkigt att behöva vänta så länge :( Sa de något om du ska göra samma behandling igen eller om något ska ändras? 

Jag har följt tråden sen jag skrev i den och vill verkligen beklaga det som hände er idag. Förstår att det måste vara otroligt hårt att få samtalet på väg dit.

Angående befruktningen så plockades 10 mogna ägg från mig, 7 st befruktades, varav 5 st levde på dag 5. Då fick vi en tillbaka och de andra fyra odlades vidare en dag. Slutligen överlevde två av dessa och är nu i frysen. Så ganska långt från de sju befruktade överlevde.

Bryt ihop och var så ledsna ni vill, jag lovar att snart ser ni framåt och emot den nya behandlingen med nya krafter! Kroppen och huvudet är starkare än man tror. Många kramar till er!

Man känner sig absolut ensammast i världen och det är ni ju faktiskt i er egna sorg. Det hjälper föga att det finns andra i samma situation, för detta drabbar just er. Men det kommer att göra mindre ont och då kan det vara skönt att läsa om andra ta hand om varandra och tillåt er sörja, det är mitt råd just nu! <3

Åh vännen :'( <3 Det psykiska är det svåraste, och det kan verkligen ta sin tid. Första tiden är alltid svårast. Den dag man äntligen råkar glömma för en stund börjar det gå mot bättre dagar. Hoppas att du förstår att det du genomgår just nu är långt värre än det mesta andra människor behöver genomlida. Det är en sån enorm sorg. Tänk att du ändå orkat dig igenom den första veckan. Tänk allt du tagit dig igenom hittills. 

Finns det någon hjälp du kan få? Jag gick flera gånger till Sahlgrenskas egen IVF-psykolog, och hon hjälpte mig något enormt. Har ni något liknande? 

Tänker ofta på dig. Stor kram!! 

Absolut - tiden är av största vikt just nu. Att dagar passerar, att saker händer, att tiden bara går vidare. Jag tror att du har rätt i ditt resonemang, men jag tror också att det kommer komma "slängar" av sorg lite då och då efter det också. Trots allt gör varje misslyckande fruktansvärt ont, och varje gång blir man mer cynisk om det kommer fungera tillslut eller inte. 

Min mens kom inte igång efter första försöket/ÄP (jag vill poängtera att detta var på grund av att jag gick in i väggen - inte behandlingen i sig). Det jag fick göra då var att ta tabletter för att få igång det (Provera). Kanske kan du ha det som en backup-plan så du inte känner dig pressad att mensen ska komma igång, att du kan få hjälp att sätta igång det om det inte kommer igång? Själv hatar jag att gå och vänta på att kroppen ska göra vad den ska och bara hoppas på det bästa, jag gillar att vara säker på att det löser sig ;) 

Jag tror att du har rätt i att det kommer kännas bättre när nästa försök börjar närma sig. Precis så har jag känt varje gång. Mitt i soppan när man inget vet är det tufft, men när man börjar med nästa del händer något igen. Då påverkar man igen. Så den period du är i just nu är den tuffaste. Det blir bättre <3 Jag önskar att de kunde tänka lite mer på det själsliga och sätta sig ner med dig och bara prata igenom planen och det som passerat. Det skulle kunna hjälpa. 

Jag tror att hon mår bra, tack :) Såg henne på UL i torsdags, då var allt bra, men just nu sparkar hon inte så mycket så då kommer paranoian som ett brev på posten ;) Stor kram!!! 

Man har så många saker att oroa sig för när man behöver genomgå IVF :( Allt man kan hoppas på är att det i slutänden är värt det. Ta all hjälp du kan få, och var tydlig med din klinik om dina tankar och rädslor. Jag känner inte till din klinik personligen, men det har fungerat för mig på Sahlgrenska. 

Usch, jag vågar inte ens tänka på att behöva genomgå det som hände dig. Jag var upprörd nog över att eventuellt inte få tillbaka något embryo direkt efter ÄP då jag höll på att bli överstimulerad, så att inte ens få något tillbaka alls... Nej, jag förstår att det inte finns en enda sak som känns tröstande. Som besvärlig medmänniska vill man så gärna ge hopp, men jag vet att jag i många stunder inte ville höra något sådant. Det hjälper inte, utan bara irriterar en. 

Tack, vad gullig du är <3 Jag bor i Göteborg :) Jag antar att du är från nedåt Skåne eftersom det är RMC du går till? Eller har jag blandat ihop det? TACK för att du meddelar, för jag har verkligen tänkt på dig!! Härligt att något ÄNTLIGEN går din väg :D Heja mensen!!! Håller tummarna för att nästa också är i tid då, så det inte blir ännu mer väntan. 

Det låter ju väldigt vettigt att byta spruta. Har hört om andra som också fått dåliga resultat, då bytt spruta och plötsligt funkade det bättre. Jag tänker så här att det säkert varierar från person till person. Vi är inte helt lika. För mig som gonal funkade fantastiskt på (läs: alldeles för bra, blev ju riktigt, riktigt överstimulerad) så kanske det blir färre ägg med högre kvalitet, men för dig som det inte funkat så bra på så kan det säkert bli annorlunda. Ingen människa är den andra lik. Jag hade i den mån det går försökt lita på att kliniken har koll. De vill ha bra siffror, och det innebär så många lyckade graviditeter som möjligt ;) 

Bra att ni ska prata med dem! Kräv att få göra det - det är ER behandling. Det är NI som ska känna er trygga. 

Stor kram, och vad glad jag är att något litet positivt hänt i alla fall, för det förtjänar du minst sagt <3 

Oj... Det måste vara riktigt tufft att behöva lägga så mycket tid på resor :( Lyxigt för oss att ha så nära, det ser jag ju... Men vad gör man inte för att få sitt lilla barn? Bra att ni inte behöver åka dit för allt i alla fall, men det är nog samtidigt lättare med dialogen om man bor närmre. 

Exakt så. Ett bra ägg räcker. En vän till mig som gjort IVF för några år sedan fick totalt två ägg. Det första blev deras dotter, det andra var inte bra. För dem räckte det med ett. För oss som fick många ägg funkade inte 6 av 7. Ett funkade. Kvaliteten är mycket viktigare än antalet, även om det förstås alltid känns bra att ha några "i reserv". 

I allra värsta, pissigaste fallet antar jag att man kan avbryta försöket innan plocket så man slipper förbruka ett försök om man inte får några bra ägg. Jag tänker att då är det ju inte på något sätt helt bortkastat med att prova ny spruta, i allra värsta fall kan man gå tillbaka till Gonal igen. Sen fattar jag att det är en klen tröst, men det kanske inte är helt åt helvete i alla fall. 

Jag förstår att tilliten är sådär till dem. När man pratar mycket bakom stängda dörrar är det svårt som "utomstående" att känna sig trygg när man inte vet vad som pågår. Men rent statistiskt sett verkar RMC ha bra siffror, så de gör mycket rätt även om bemötandet i ert fall inte varit allt man kunnat önska. Hoppas verkligen att du snart kommer få bekräftelse på att det ni gör fungerar. 

Kram!! 

Jag har också upplevt att de kan vara lite plumpa på RMC, speciellt läkarna. De säger inte särskilt mycket och man får gissa sig fram till en del, vilket inte är helt ok. Vi hade ju turen att slippa flera försök så mestadels har vi positiva erfarenheter, men då mest från sköterskorna.

Mitt i vår behandling upptäcktes en polyp i min livmoder och då var det helt plötsligt tal om att avbryta. Inget om hur eller varför den var där, eller vad som isåfall skulle hända sen. Det var den enda gången min man inte kunde hänga med dit och jag bröt ihop totalt på vägen hem. Behandlingen fortsattes dock och polypen blev mindre och vid äggplock bedömdes den som så liten att den inte borde ha nån betydelse och vi fick bestämma själva om vi ville få tillbaka ett ägg eller frysa ner och ta bort polypen innan återföring (det fanns då en större risk för missfall om ägget fäste sig vid polyper). Den läkaren var guld värd för oss, som lät oss göra vårt egna beslut. Och det var ju tur att vi bestämde oss för återföring annars hade vi inte haft vår guldklimp här hos oss snart

Men jag kände mig grymt utelämnad av läkaren som såg polypen vid ul. Förklarade inga risker eller något som helst. Känslor är verkligen inte deras starkaste sida.