Hur många äggblåsor hade ni? Finns det hopp?

JAAAAA!!!! Härligt!!! Jättegrattis - det är ju ett stort steg i rätt riktning :D Smärta var alltså bra ;) Heja dig!!! 

Ååååh, jättegrattis!!! Då är det ju stor chans att åtminstone något av dem blir bra :D När får ni reda på om det blir ett nästa steg? Ev. ET på söndag då eller? 

Då hoppas jag på att få goda nyheter här imorgon och ännu bättre på måndag :D 

JAAAA!!! Vilka underbara nyheter!!! Åh, nu blir det spännande på måndag :D Jag vet inte om du gjort ET förr? Jag tycker att det är rätt häftigt, så hoppas att du kommer tycka detsamma :D Stort grattis igen!!! 

Åh, då har du något spännande framför dig :D 

Så här har det varit när vi fått tillbaka embryon: 
När jag lagt mig i stolen (i samma rum som äggen plockades) letar de rätt på livmodern med vanligt ultraljud. När de ser den får jag ta över ultraljudet och hålla det på plats själv (vilket jag tycker är fantastiskt roligt). Det finns skärmar så man tydligt ser allt lite runtom i rummet. 
Läkaren för in katetern i livmodern (vilket knappt känns alls) varpå han får röret med embryot i från labbpersonalen. När han för in röret genom katetern ser man det på ultraljudet. När det är på rätt plats ser man en vit bubbla komma ut ur röret för att sedan hamna i livmodern, en liten prick. Det är egentligen inte själva embryot man ser utan luften som kommer med det, men det är så symboliskt att verkligen se det lilla livet sättas in i livmodern och så himla häftigt! 
Efteråt går man därifrån med en liten skatt i magen. Man vet att det finns ett litet levande liv därinne som har potentialen att bli ett litet barn. För oss var det mer än något vi någonsin lyckats åstadkomma tillsammans. 

Sista FET vi gjorde fick vi faktiskt se blastocysten i mikroskop ^^ Vet inte om alla tillåter det, men vår labbtjej tyckte att det var så roligt att vi var så intresserade av proceduren :D Man såg det hur tydligt som helst. Sen var ju det en femdagars-odlad, det är nog inte lika lätt med en 2-dagars. 

Det ska bli SÅ spännande att höra hur det går imorrn!!! Hur känns det idag? 

Jag hoppas förstås på att få höra hur ni får göra på er klinik :D 

Bra att det känts bra. Det är klart man blir besviken om det inte går som man hoppas, det blir du hur mycket du än försöker förbereda dig på att det kan gå illa, så lägg inte för mycket tid på det. Tyvärr är det ju så att många embryon inte blir barn. I början var jag desperat att få tillbaka embryon, men när jag ruvat ett par gånger utan minsta lilla plus insåg jag att det var väldigt jobbigt. Kanske var det lika bra att de embryon som ändå inte kunde bli något barn dog innan insättning så jag åtminstone slapp äckliga vagitorier och utdragen väntan gång efter gång. Det kanske inte är så för dig eftersom du inte ens fått tillbaka ett enda embryo än, men jag hoppas att det kanske lättar liiiiiite på pressen för imorrn. Det är skitsvårt att verkligen leva i nuet, så jag förstår att du är lite kluven. 

Skönt att du mår bra i alla fall :D 

Vill skicka massor med styrkekramar och jag kommer att hålla tummarna ända tills du berättar hur det gått!! 

Det är inga problem alls :) Det här med problem att skaffa barn kommer nog alltid att vara en hjärtefråga för mig efter allt vi behövt gå igenom. Det kommer alltid sitta kvar som en tagg i hjärtat och påminna mig om sorgen jag inte kunde hantera, så det är viktigt för mig att göra vad jag kan för andra i samma sits. 

Det går bra, tack! Jag börjar känna mig stor, och Liten blir allt starkare i magen. Men oron är svår att hantera. Blir ofta orolig om hon är lite lugn. Jag har förstått att detta egentligen är samma oro som jag hade under hela IVF-processen som bara ändrat form. Ett tips är att uppmärksamma eventuell oro redan nu, för den blir inte mycket bättre när man väl väntar barn ;) Jäkligt onödigt att kasta bort sin graviditet på onödig oro ;) 

Kram!!

Jag är i v. 22, så jag borde sluta med oron ;) Det är vårt första barn, så hon är verkligen extremt efterlängtad. Tre år tog det innan vi blev gravida på allvar, och 4 återföranden (1 ET och 3 FET). Men nej :'( Det var ju inte det jag ville höra. Jag är verkligen SÅ ledsen för er skull. Jag beklagar. Fasen också!!! 

Det kanske inte alls är så för dig, men jag har många gånger känt så många känslor på samma gång att jag knappt känner något alls mer än stor förvirring. Mitt enda råd är att försöka sätta ord på varje enskild känsla eller tanke så gott det går. Det är inte omöjligt att det är en verkligt salig blandning, och då är det nästan omöjligt att veta varken ut eller in. 

För mig funkar skrift bäst för att få ordning på tankarna, men det är ju så olika från person till person. När jag har haft svårt att veta vad som pågår inombords har jag satt mig ner och skrivit upp alla små bitar utan inbördes ordning eller någon som helst logik. Inget långt, utan mest konstateranden. "Jag är glad att kusinen väntar barn. Jag är arg för att ingen tänkte på att förvarna mig. Jag är ledsen för att det aldrig verkar bli min tur. Jag är besviken på att maken inte vill prata om det. Jag är frustrerad över att vi ska ha det så svårt. Jag är ledsen över att så få förstår hur ont barnlöshet gör." är exempel på saker jag skrev när kusinen blev gravid första gången. Bara korta konstateranden. När man har koll på känslorna upplever jag att det också är lättare att hantera dem, för då kan man adressera en åt gången istället för den överväldigande massan som inte ens verkar vettig. 

Sen är det säkert en process som kommer att kräva tid. Kanske känns det inte mycket alls idag, och det är ju bara skönt för dig. Men imorgon kanske det är ett helt annat läge när allt slår emot dig i full kraft. Eller så kommer det inte kännas alls.  Det är helt ok, forcera inte fram en reaktion. Ta bara itu med det som kommer upp, tänk inte framåt vad gäller sorgehantering för du kommer klara det utan "förberedelse". Prata med din partner och ta stöd i henne. Hjälper det något - skriv till mig. Gnäll hur mycket du vill. Eller rasa. Vad som helst. 

Jag tänker på dig. Kram!!! 

Jag har alltid haft svårt att ta förvirringen. Jag är en rak och otålig person, så att inte ens veta vad jag känner frustrerar mig fruktansvärt. Men hakar man inte upp sig så mycket på det kanske det är skönare att inte känna någon intensiv känsla någon längre tid? Det kan vara bra att se till att du kan komma undan om du behöver få "känslostormar", men ändå i den mån det går fortsätta att leva som vanligt. Sätt dig inte i situationer du inte kan komma undan ifrån på ett tag. 

Visst är det så :( Ovissheten är det absolut värsta i det här. Om man bara visste att det skulle fungera en vacker dag, om det fanns någon garanti, så tror jag att väntan skulle vara betydligt mer hanterbar. Jag ser inte att någon skulle hindra dig från att börja om? Du har ju fler försök kvar, har du inte? Jag tror inte att det är så ovanligt att det inte blir några ägg att sätta in, och mycket har ju tyvärr med ren tur att göra. Jag kikade lite på vad jag skrev när jag gjorde mitt äggplock. De fick ut 15 ägg, men det blev bara 7 som blev embryon. Vi hade alltså 8 som det inte blev något med, så det kanske inte är så konstigt att det inte blev några kvar om de bara fick ut tre från dig. Så oroa dig inte för äggen än, det kan ha varit ren otur. 

Jag tänker också att det kan bero på så många andra faktorer. De par som försöker på naturlig väg behöver ju många försök innan det blir barn också. Förmodligen blir det oftast befruktningar, men ändå tar det sig inte. Det blir bara så mycket tydligare när man gör IVF och får ett rakt svar på hur många som blir befruktade och hur många som inte klarar sig. 

Fy fasen för att behöva vänta ända till i em för att få höra vad som hänt. Jag förstår att du är arg. Men arg är ju faktiskt en ganska bra känsla just nu, eller, jag föredrar att vara arg framför uppgiven. Ilska går att ta ut, uppgivenhet är svårare. Var inte rädd för att känna massor, det är ganska kaotiskt inombords just nu. 

Du är fin du! Tack. Och tack för att du uppdaterar mig. Jag vill väldigt gärna veta. 

Instämmer med minerva123. Vi vet ju att nästan alla befruktades eftersom vi fick göra ICSI där de injicerade spermier in i äggen. Det borde innebära att de allra flesta blev befruktade, men som sagt blev knappt hälften embryon ändå. Det är nog bara otur för dig, tyvärr. De flesta befruktade ägg som inte blir barn dör inom tre delningar, så det är alltså stor risk för misslyckande även när de kan sättas in. 

Nej, ge inte upp än. Absolut får och ska man bryta ihop när det går åt helvete, men det är långt från kört. Det är därför man får flera försök, för att kunna prova olika metoder och se vad som fungerar bäst. Kanske kan de göra något annorlunda till nästa gång så fler ägg mognar :)