Brukar du leka amatörpsykolog åt folk?

Ja, det är lätt att falla i den fällan - för en fälla är det. Det är väldigt lätt, särskilt för en hel drös kvinnor (och ett antal män), att vilja fixa och ordna och trösta och ha sig. En del av det sk "duktig flicka-syndromet". Många, många gör det med sitt egna psykiska mående som insats och betalning, för att de inte är utbildade och vet hur de ska hantera det, och för att de själva sen inte har någonstans att vända sig, för belasta psykvården "går absolut inte, jag behöver ju ingen hjälp, jag hjälper ju andra." Med totalt emotionell och social utbrändhet till följd. Och då är det redan för sent.

Folk har försökt lära mig vara mer "självisk", tyvärr är jag alldeles för skadad för det.....

Gire bless me, have I only hot-blooded boys left in my fold?

Aniiee

Äldre 26 Aug 19:53

#10

Daniel12 skrev 2015-08-26 17:41:26 följande:

Ja fast om man vill hjälpa någon på riktigt så försöker man ju få vederbörande att må bättre, och då mår man på kuppen själv bättre, då man påverkar varandras mående. Själv är jag ganska kunnig i psykologi men jag har aldrig haft för avsikt att låta mig påverkas i negativ riktning, utan försöker alltid hjälpa andra att må bättre, så att de känner sig gladare och mer tillfreds med sig själva. Om fler hjälpte varandra på det sättet skulle vi alla snart börja må lite bättre. Tyvärr är det "trendigt" att vara deprimerad och må dåligt idag, så folk tror att de hjälper andra när de låter sig dras ner till den andras måendenivå, men det gör man ju inte, utan då hjälper man ju till att sänka personen. Jag har börjat genomskåda det där. Vill man någon väl, så vill man att personen ska må bättre, inte fortsätta må dåligt.

Själviska människor finns det väl tillräckligt av. Själv har jag aldrig mått bra av att vara en egoist. Jag mår bra när jag får vara till hjälp för andra..

Felet är att det i en bekantskapskrets ofta finns väldigt mycket problem (ofta små skitsaker) och väldigt få hobbypsykologer. Det är alltid någon som ställer upp på många. Att man själv automagiskt skulle må bättre av att hjälpa andra är önsketänkande. Det håller ett tag, i en viss utsträckning, men det där som att dra i polkagrissmet. Tillslut går det av, och har man tur så mår de man lekt hobbypsykolog åt bättre när en själv brakar baklänges in i den berömda väggen.

Det du tror dig ha "genomskådat" är förmodligen bara ditt egna vanliga ego. Du tror att folk fejkar, du tror att folk inte vill hjälpa andra "på riktigt" (bara att du använder det uttrycket säger en del) om de inte klarar av det (det är inte jag som säger det här, du skrev det själv). Egentligen är det oftast precis tvärt om, den som hjälper VILL hjälpa och ofta KAN de hjälpa också. Andra. Men de glömmer i processen bort sig själva.

Det finns gott om själviska människor, det har du rätt i. Det betyder inte att andra behöver bli lite mer ego. De som har för mycket kanske kunde dela med sig lite av egot.

Gire bless me, have I only hot-blooded boys left in my fold?

Aniiee

Äldre 26 Aug 21:01

#14

Aniiee skrev 2015-08-26 19:53:51 följande:

Felet är att det i en bekantskapskrets ofta finns väldigt mycket problem (ofta små skitsaker) och väldigt få hobbypsykologer. Det är alltid någon som ställer upp på många. Att man själv automagiskt skulle må bättre av att hjälpa andra är önsketänkande. Det håller ett tag, i en viss utsträckning, men det där som att dra i polkagrissmet. Tillslut går det av, och har man tur så mår de man lekt hobbypsykolog åt bättre när en själv brakar baklänges in i den berömda väggen.

Det du tror dig ha "genomskådat" är förmodligen bara ditt egna vanliga ego. Du tror att folk fejkar, du tror att folk inte vill hjälpa andra "på riktigt" (bara att du använder det uttrycket säger en del) om de inte klarar av det (det är inte jag som säger det här, du skrev det själv). Egentligen är det oftast precis tvärt om, den som hjälper VILL hjälpa och ofta KAN de hjälpa också. Andra. Men de glömmer i processen bort sig själva.

Det finns gott om själviska människor, det har du rätt i. Det betyder inte att andra behöver bli lite mer ego. De som har för mycket kanske kunde dela med sig lite av egot.

Hmm.... saknar ett ord här.... Rättar mig:

Det finns gott om själviska människor, det har du rätt i. Det betyder inte att andra INTE behöver bli lite mer ego. De som har för mycket kanske kunde dela med sig lite av egot.

Gire bless me, have I only hot-blooded boys left in my fold?

Aniiee

Äldre 26 Aug 21:13

#15

Daniel12 skrev 2015-08-26 20:46:15 följande:

Det sistnämnda du skrev är ju lite det jag är inne på. Det finns folk som sitter för sig själva och mår bra men som inte delar med sig av sitt välmående till folk som behöver (egoism enligt mig, du har säkert en annan uppfattning).

Det jag anser, är att det att man är empatisk och medmänsklig, absolut INTE behöver innebära att man utplånar sig själv. Jag tänkte som du innan, men efter att ha ändrat inställning och fokuserat på att få andra att må bättre, så har jag själv också mått bättre, iom att min omgivning, som jag velat hjälpa, i sin tur har överfört sitt bättre mående på mig som en "rekyl".

Att till exempel dela med sig av sina intressen, bjuda på sig själv och försöka få andra att få ett annat fokus på tillvaron. Det är en härlig känsla. Men jag fattar vad du menar. Det kan iofs göra sitt till att lägga sig på den andres nivå och leva sig in i hur denne känner sig, men om man vill hjälpa på riktigt, så vill man ju få den som är nere i träsket att ta sig ur träsket. Och när man har gjort det, så mår både den du hjälpt och du själv bättre.

Egoism är väl en bra etikett på sådana som bara tänker på sig själva och inte "delar med sig" av sitt mående.

Det du anser är inte en sanning, särskilt inte för sådana som alltid ska hjälpa. Läs lite om "duktig flicka-syndromet". Det handlar till 100% om att hjälpa andra och glömma bort sig själv. Det handlar inte om "självutplåning" på det sätt du vill ha det till. Det är inte martyrskap, det är riktig på fullaste allvar, självbortglömning. Man vill inte annat än att andra ska må bra, man vill inte annat än att alla utom en själv ska komma först, för man glömmer att man själv har behov. Att du har mått bättre av att hjälpa andra är bra, men du har haft "rekylen" som du kallar det. Du har förmodligen haft något form av utbyte, ge och ta, tjänster och gentjänster så att säga. Du har fått när du har gett. Och du har tagit emot. Det gör inte alla. Många bara ger och ger och ger och ger av sin ork och sin hjälpsamhet och sin vänlighet och sitt psyke utan att få något, utan att begära något, och alltid med ett "nej då, jag mår bra".Inte för att de är martyrer, utan för att de är vana.

Det du ger exempel på i sista stycket har ingenting med din TS att göra. Du frågade om hobbypsykologer. Det är en helt annan sak än att "dela med sig av sina intressen, bjuda på sig själv och försöka få andra att få ett annat fokus i tillvaron." Det är inte att vara hobbypsykolog, det är att vara människa och eventuell vän. Och så är du där igen "hjälpa på riktigt", och tror att det är samma sak att dra ut en kompis som är lite nere till biljardhallen som att agera psykolog, eller ens som vän hjälpa en person till riktig psykologkontakt. Om det är detta du menar med "hjälpa på riktigt" så använder du ord väldigt svajigt. Du kanske skulle frågat om "medmänniska" istället?

Gire bless me, have I only hot-blooded boys left in my fold?

Aniiee

Äldre 26 Aug 22:14

#17

Daniel12 skrev 2015-08-26 21:29:16 följande:

Handlar för mig inte så mycket om att vara "duktig", men att använda sin inneboende kapacitet till att hjälpa andra. Du vet, det finns människor som är ensamma och olyckliga. De blir ofta glada för ett enda samtal med någon som visar förståelse för dem. För att ta ett exempel. Du har säkert, som många andra, haft dagar då du varit glad och trivts med dig själv, då du tyckt att det mesta gått som på räls. Det är just detta man ska och bör dela med sig av! När du känner dig misslyckad och olycklig i största allmänhet, har du ingen ork att hjälpa andra, det är helt naturligt. Det handlar om att ta vara på de dagar och stunder då man faktiskt mår bra, och överföra sitt välmående på dem som inte mår så bra.

Kalla det amatörpsykolog eller vänskap, men oavsett om du hjälper någon annan att må bättre har du gjort en välgärning. Allt för många är inte insatta i psykologi och vet inte själva vad det är som får dem att må dåligt. Men om man kan ge olika vinklingar, tips och försöka hjälpa utifrån sitt förnuft, så är mycket vunnet.

Jag försökte en gång hjälpa en tjej som hade blivit övergiven av sin kille,som hon älskade högt. Det visade sig att hon medvetet hade isolerat sig och slutat umgås med andra människor för att hon var besatt av honom och att han hade svikit henne. Jag påtalade för henne att det finns så många hyggliga och trevliga män som är kärleksfulla och att det inte bara finns en för henne i livet, utan att det kan finnas många. Hon tänkte till och började aktivt leta efter en ny partner och dag är hon förlovad med en kille som hon har stark kärlek till. Som sagt det är bra om man får människor att förflytta fokus och tänka i nya banor.

Vi pratar om så diametralt olika saker så det är nog inte så stor idé att fortsätta. Du har många rätt i det du pratar om (som inte är vad du efterfrågade i TS), men eftersom vi inte pratar om samma sak så blir det meningslöst att försöka diskutera.

Gire bless me, have I only hot-blooded boys left in my fold?

Aniiee

Äldre 27 Aug 13:35

#19

Daniel12 skrev 2015-08-27 03:54:15 följande:

Jasså? Jag tycker jag följer vad du säger ganska bra. Kanske ligger vi bara / resonerar på olika nivåer så att det är därför du inte copar?

Du kanske följer vad jag säger, men du följer inte upp vad jag säger, så vem det är som inte "copar" låter jag vara osagt.

Gire bless me, have I only hot-blooded boys left in my fold?

Brukar du leka amatörpsykolog åt folk?

INNEHÅLL