Ni som är/har varit gifta/sambo, hur funkar det?

Jag kan tycka att du kräver lite mycket. Det är ju en sak om ens partner är borta varenda helg fre-sön så att man inte får någon "ledig" tid för varandra som par, men en dag i helgen och en veckodag låter ganska lagom i mina öron?

Jag älskar också att umgås med min sambo, och det är ju en himla tur, vad gör man annars tillsammans? Men om man inte får sakna varandra litegrann emellanåt så tror jag att förhållanden tillslut krackelerar.

Jag brukar passa på att själv träna, umgås med någon vän, eller bara rå om mig själv när min sambo är på sina lagträningar (2 vardagar/vecka). På helgen brukar vi se till att antingen umgås fredag eller lördag, för att ha den andra dagen som en tid att umgås med andra. Såklart är varje helg inte så, och ofta umgås vi med andra par tillsammans, men ofta är vi själva en dag per helg.

Vidare kan jag nästan tycka att det är ganska bra att passa på att göra saker själva nu innan ni får barn. Vi väntar i december, och jag misstänker att man inte kommer få så mycket tid över till sport och vänner i början när man har en liten att rå om :)

Min man gjorde klart för mig redan från början att han hade stort behov av egentid vilket gjorde att jag kunde välja om jag ville köpa det eller om jag ville göra slut. Jag älskar också att vara tillsammans med min man och vill gärna spendera väldigt mycket tid tillsammans med honom men jag har lärt mig att han är som lyckligast och roligast att umgås med när han får umgås med sina vänner 1-2 gånger/v. Sen jag lärde mig det så har vårt förhållande blivit mycket bättre. Jag älskar att då bara lägga mig i ett bad, läsa en bra bok, träna, umgås med vänner eller titta på kärleksfilmer som min man hatar. Nu tycker jag att det kan vara ganska skönt att bara få den tiden för mig själv att bara göra saker som jag vill och tycker om! =)

Jag håller med ovanstående. Jag är likadan att egentid är skönt. Då kan man ta hand om sig själv och unna sig vad man vill. Va glad att din man har vänner! Att han också har ett eget liv. Man måste få ha sina vänner trots tvåsamhet annars tror jag man blir tokig tillslut.

Jag tror du måste jobba lite på ditt behov av närhet på just det här viset, annars är risken att din partner börjar känna sig instängd.
Du behöver inte känna att du måste umgås med dina vänner på samma sätt, du kanske lägger den tiden (då han är borta) på hemmet, träning en hobby eller något. Men tänk på hur du uttrycker dig. Killar gillar oftast inte klängiga tjejer...

För mig och min man är det inte så stor skillnad i behov av egentid. Däremot jobbar han udda tider (både kvällar, helger och hela dygn ibland) vilket gör att jag och barnen blir ensamma den här tiden. Och då är det klart att när han sen väl vill umgås med sina vänner så blir det på tid som måste tas från vår "gemensamma" som då redan är begränsad pga hans jobb. Om du förstår hur jag menar?

Så vår modell är att ta vara på den tid vi har istället. Varje vardagkväll efter middag, nattning av barn och eventuell träning är ju tid tillsammans. Varje helg han inte jobbar är tid tillsammans. Så att man vänder fokus och värdesätter det man har istället för att tänka att "nu gör han det eller det igen och här sitter jag".

Jag brukar tänka att vi kan jobba omlott, vara ifrån varandra på jobbgrejer eller med vänner och vara ifrån varandra men vi bor ihop, vi har familj och hemmet är liksom basen. Det är där vi har vår trygghet. Inte att vi måste sitta ihop som piff och puff hela tiden för att jag ska känna mig älskad.

Nu har ju inte du nämnt detta; men mitt ex brukade ofta planera saker ihop med mig, exempelvis middag, bio, spa och liknande - för att sedan släppa alla planerna med mig så fort en kompis ringde. Däremot skulle han ALDRIG ha skitit i en kompis för mig. DÅ är man bortprioritetad. Det är dock skillnad mot att ha ett eget liv med egna intressen bredvid förhållandet!

Det är så olika får alla. Jag har alltid umgåtts och vill umgås mycket med min partner :) Han är inte bara min älskare utan min bästis, som jag delar allt med... Skulle inte klara någon som sak ha mycket egen tid.. Har alltid umgås med båda killar och tjejor, så det är inga konstigheter att ta med sig gubben.

Har ni inga gemensamma vänner? Eller din mans vänners fruar? Då kan man få kakan och äta den samtidigt ;) Ni umgås med varandra men ända är sosiala med andra ;)

Låter lite som min man och jag, fast tvärtom. Jag har det stora umgänget och han det lilla.
Kan tycka att det är hel okej att din man vill göra dessa saker. Förmodligen kommer han att tänka om när ni får barn. Eller åtminstone bli tvungen att tänka om lite.

Det är nog bra att prata igenom detta innan ni skaffar barn iaf.
Så att det inte blir att du sitter fast hemma med dem sedan och han fortsätter som vanligt.

Jag tycker inte du kräver för mycket.. Min sambo var sån att han mer än gärna fyra gånger i veckan var ute med vänner, och hade jag tur så fick jag hans bakis söndagar till att umgås med honom.

Fick nog, packade hans saker and he was out. Han insåg förstås vad han höll på med och ville inte ha ett sånt liv.. Nu umgås han/ går ut med vänner kanske tre gånger i månaden.

 Jag tillägger att varje helg känns inte ok, men låt gå för en kväll i veckan. I vårat fall umgås vi allra mest med makens barndomsvän och dennes sambo sen många år. Då får vi båda ut nåt av umgänget.