Dagens skämt!
Många adoptivbarn har inte fått möjlighet att etablera eller utveckla en tillitsfull anknytning till en annan person. En del barn har tvingats att utveckla ett beteende där de "klarar sig själva". Det kan visa sig när barnet ska sova, när det gör sig illa eller "kommer bort" på så sätt att barnet inte söker, utan snarare avvisar, hjälp, tröst och beskydd. I en del fall dunkar barnet huvudet eller vaggar sig. Andra barn utvecklar en "flyktighet" i kontakten och kan vara överdrivet närhetssökande i förhållande till okända personer, som för tillfället visar dem uppmärksamhet. Det kan innebära att den första tiden tillsammans är påfrestande och svår för både barnet och föräldrarna. Ibland blir det en lång och mödosam process för båda parter att anpassa sig till varandra.
Om barnet har stora anpassningssvårigheter och är flyktigt i kontakten, kan det vara bra att försöka skapa en förutsägbar dag för barnet och ge barnet möjlighet att upptäcka att någon förälder alltid finns tillgänglig. Man bör helst inte ha barnvakt första tiden, i synnerhet inte om det är ett barn som dessutom verkar okänsligt för att man lämnar det..
Socialtjänsten ska sätta barnet i första rum och samtidigt se till att barnet om det är möjligt får ha den kontakt som fungerar med sina bioföräldrar dvs. den kontakt som barnet klarar av och mår bra av.
Du tror att man kan tvångsinlägga mammor för att tvinga dem att ta till sig sina barn?
Socialtjänsten behöver ofta hämta in uppgifter från hälso- och sjukvården och ett underlag från skolan för att kunna göra en allsidig utredning och bedömning av vilka insatser som är lämpliga.
Socialnämnden behöver också etablera en intern samverkan för samordnade insatser till såväl barn som vuxna i familjen, när det finns missbruk eller psykisk ohälsa hos någon vuxen. Socialtjänsten bygger på frivillighet och samarbete med den som är berörd. Under vissa förutsättningar finns möjligheter att föreslå åtgärder mot barnets, den unges eller föräldrarnas vilja.