• anonym LL

    Felräknad vid IVF??

    Är helt förvirrad. Har försökt skaffa barn genom IVF i flera år. Satte in två ägg den 24 juni och plussade en dryg vecka efter det, svagt, men ändå ett plus.

    Första ultraljudet gjorde vi 28 juli. Läkaren var helt tyst länge. Sen sa han att han ser två hinnsäckar, men de var tomma. "Hade du inte gjort IVF så hade jag bedömt det som att du räknat fel. Hinnsäckarna ser ut att vara i vecka 4-5.. "ställ in dig på missfall". 
    Då jag ändå ville vänta och göra ett ultraljud till, så fick jag en tid veckan efter, nu hos en annan läkare. Han sa att han inte ser samma som läkare ett gjorde. Nu finns det "aktivitet" i en av säckarna och han bedömde mig också att vara omkring v 4 eller 5..  Men även denna läkare säger att jag nog skall ställa in mig på missfall och erbjöd remiss till skrapning. 

    Jag bad om ytterligare ett ultraljud eftersom det ju hade hänt något, helt kört kan det väl inte vara? 

    Vi gick till honom i går igen - och nu bedömde läkare nr 2 att fostret inte hade växt något, men jag såg ut att vara i vecka 6+0. (men borde vara i vecka 8- 9, typ) Jag såg tydligt att fostret hade växt sen förra veckan (och jag är helt säker på att han aldrig mätte fostret/embryot förra veckan. Och nu är embryot drygt 4 mm. Ser ingen hjärtaktivitet ännu. 

    Jag krävde ytterligare ett ultraljud innan jag kastar in handduken och skall tillbaka dit nästa vecka - men det är helt horribelt att vänta. 

    Vad säger ni, är det inte så att olika embryon växer olika snabbt och att trots att jag gjort IVF, så kan jag väl också bli "tillbakaräknad" 2-3 veckor, precis som vid en "naturlig" graviditet? Båda läkare säger att just för att jag gjort IVF så går det inte att hoppas på att det växer till sig. Det "borde" vara i en annan vecka etc. Det kan ju också handla om att ägget satte sig senare och att det växer långsammare just under denna fas. Avfärdar de graviditeten för snabbt eller finns det någon annan med liknade erfarenhet? 


     

  • Svar på tråden Felräknad vid IVF??
  • anonym LL

    jo.. men även om jag borde vara i v 8,9 men fostret inte är äldre än i vecka 6 - så är det ju sånt som händer i "vanliga graviditeter", och då heter det att mamman "räknat fel på när ägglossningen var etc". Då är det inte ovanligt att läkarna bara justerar och godtar att man är den vecka som syns på ultraljudet. Det handlar säkerligen inte om, i alla fall, att mamman alltid räknat fel, utan just att embryot växer olika snabbt. Eller har jag missat något helt? 
    De sa det själva, hade detta inte varit en IVF, så hade de kunnat acceptera att fostret var i vecka 6. Men inte nu.. 

    Blir galen!

  • anonym LL

    Var gärna krassa och säg emot mig om jag tänker helt fel i detta. Behöver få klarhet, så även om sanningen gör ont, så behöver jag börja förbereda mig på den inför nästa gång... 

  • anonym LL

    Det är jag helt med på, att man inte kan ha misstagit sig när befruktningen skedde - MEN - är det så otroligt att embryot inte växer lika snabbt som "läkarnas tabeller", men kan ta igen det senare? Alla embryon har väl inte exakt samma växt-takt, även om det såklart är det bästa för en lyckad graviditet.
    Kan det verkligen vara så att alla de naturliga graviditeter som blir tillbakaräknade upp till 4 veckor, trots att paren är bergsäkra på att befruktningen inte skedde då - att de ändå har fel. Och inte har att göra med att embryon är "sen" till växten de veckorna? 

  • anonym LL

    hm.. det kanske är så att jag måste inse.. GUD vad trist. och svårt. Försöker hitta logik i det som sker, men behöver höra det ni skriver. Tack :) 

  • anonym LL

    Jag förstår. Men om nu fostret och hinnsäcken är i vecka 6 och det har skett utveckling varje vecka -  skall man inte acceptera det och strunta i vilken vecka man borde vara i? Tänk om ena ägget satte sig 12 dagar efter insättning, och därefter växer några dagar för sakta... Jag menar, det behöver ju inte vara heeelt osannolikt? Eller pratar jag om mirakel och under nu?

  • anonym LL

    Tack för att du delar med dig - det får mig att landa. Fy vad svårt det måste ha varit för dig att mer eller mindre se fostret tyna bort.. 

    hua. 

  • anonym LL

    Det är ju det som är frågan som många svarar olika på, utvecklas embryona i full kapacitet innan de satt sig? Och kan embryona växa olika snabbt i tidigt stadie? 

    Det som håller mitt hopp vid liv, är att graviditeten hade sett normal ut, om det var en naturlig befruktning - eftersom läkarna då promt hade sagt att jag räknat fel på två veckor. Sen hade det inte spelat någon roll om jag sagt att jag suttit i kvinnofängelse under den tiden, utan en man i sikte - "befruktningen skedde då". Detta stör mig. Är ni med hur jag menar?

  • anonym LL

    MEN... Är fostret ca två veckor sen i utvecklingen jämfört med vart man skall ligga så är det kört? Trots att det finns ett spann på foster i de olika faserna, i 6e veckan kan det vara mellan 5-10 mm! Det är ju jättestor skillnad från foster till foster som är i samma vecka. Någon som kan förklara det om nu alla embryon växer i samma takt?  

  • anonym LL
    anonym LL skrev 2015-08-12 23:10:49 följande:

    MEN... Är fostret ca två veckor sen i utvecklingen jämfört med vart man skall ligga så är det kört? Trots att det finns ett spann på foster i de olika faserna, i 6e veckan kan det vara mellan 5-10 mm! Det är ju jättestor skillnad från foster till foster som är i samma vecka. Någon som kan förklara det om nu alla embryon växer i samma takt?  


    Grejen är att det inte förklaras på annat sätt än det vanliga, paren har räknat fel - och läkarna flyttar bara fram eller tillbaka graviditeten till den vecka som storleken på fostret är passar in i. "eftersom fostren enligt gammal sed inte växer olika"
    Och sen flyttas BF igen runt vecka 20 när barnet är i fas enligt tabellerna. osv. 

    Läste precis en notis om en ny forskning som visar att skillnader i fostrens utveckling sker mycket tidigare i en graviditet än man tidigare trott. 

    Hopp igen!
  • anonym LL
    Anonym (Gravid) skrev 2015-08-12 23:56:23 följande:

    En tanke som slår mig är om IVF inte fungerade, men att du stax efteråt hade ägglossning igen och lyckades bli gravid på naturlig väg. I så fall kan det ju stämma med gravititetslängden. Jag hade inte gjort någon skrapning eller liknande på ett par veckor.


    Lever tillsammans med en kvinna så det är omöjligt. :)
  • anonym LL
    Cyanea skrev 2015-08-13 13:09:49 följande:

    Är själv biolog och har en del utbildning i embryologi och genetik. Tyvärr är det som tidigare skribenter redan skrivit - till en viss tidpunkt utvecklas alla embryon (även olika däggdjursarter) exakt lika. Det beror på celldelningen. Cellerna ska delas i ett visst mönster under givna tidsintervall. Gör de inte det är det något som är fel. Det börjar inte skilja sig åt förrän långt senare än v. 6. 

    Vad jag kan tänka mig är en möjlig förklaring är att något är fel med embryona. De kanske inte har dött än och utvecklas än så länge, men de utvecklas inte som de ska, vilket i slutänden kommer innebära att de inte klarar sig igenom en graviditet. 

    Så mycket forskning som gjorts på detta ämne så tror jag tyvärr inte att man hade missat att embryoutvecklingen skulle kunna dröja så länge och ändå vara normal, det hade man sett. Jag känner verkligen med dig och hoppas innerligt att det har en bra förklaring och att de fortsätter utvecklas normalt senare. 

    Jag tänker dock att det förmodligen är en dålig idé att ta bort dem innan du själv känner dig säker på att de inte kommer att klara sig, för annars kommer du alltid grubbla på det. Gör ingenting du själv inte vill. 

    Lycka till <3 


    Tack, jag hör vad du säger, och det sjunker in. Det går inte att slåss mot det, och jag måste inse. Tack för input, det hjälper faktiskt. 
  • anonym LL
    Cyanea skrev 2015-08-13 21:53:46 följande:

    Jag vet hur det är att behöva gå igenom det här... Liksom de flesta andra härinne. Det är sjukt tufft. Hoppas att ni kan ta stöd i varandra, bryta ihop och gå vidare. Det är det enda man kan göra i det här. 

    Önskar så att jag hade något bra råd, men det är väl tyvärr bara som det är. Det tog oss drygt tre år att plussa, och varje motgång har tagit så fruktansvärt på oss båda. Men sen händer det - på riktigt - och det kommer hända er också. Jag fick MF förra FET vi gjorde och försöket efter tog det sig äntligen på allvar. 

    Ta hand om varandra. Kram på er båda två! 


    Fin du är. tusen tack Cyanea! Bryta ihop ett tag och sen nya tag. Måste vara fantastiskt när det väl händer och allt är bra. Är glad för din skull. Trots all sorg, så blir jag glad när jag hör att det går, att det kanske bara är en tidsfråga. 

    Kram :)
Svar på tråden Felräknad vid IVF??