tilda89 skrev 2015-08-26 18:40:06 följande:
Hej! Jag hoppar också in här och håller tummarna för att det ska gå vägen den här gången. Fick ett missfall (ma) i början på maj då vi skulle varit i vecka 14. Barnet hade dött redan någon gång v.5-7 och det blev en enorm chock för mig och pojkvännen. Skulle ha varit första barnet och kommit nu i början på november.
Blev gravid igen i mitten på juli och är enligt appar och senaste mensen beräknad till 8:e april, är alltså i vecka 8 nu och går in i vecka 9 på lördag. Har inte vågat glädjas åt graviditeten då jag fick upp hoppat vid illamående v.6 och 7 för att sedan tvärt bli av med det helt samma dag som jag gick in i v.8 (i lördags). Fortfarande spårlöst borta. Hört att sånt kan komma och gå men kan inte låta bli att tro att det barkar mot missfall igen...
Är svullen om magen och gasig, varit förstoppad sedan äl fram tills denna vecka då jag äntligen får gå på toa någorlunda regelbundet och problemfritt (positivt eller ytterligare ett varningstecken?). Annars få krämpor/inga. Mitt humör är milt som smör, vilket det var förra gången också. Utebliven PMS var ett av mina första tecken på graviditet. Ett par enstaka finnar och grymt ömma bröstvårtor om jag är kall, that's it. Har ingen normal graviditet att jämföra med så vet inte om jag borde vara orolig? Ringde barnmorskemottagningen och berättade om ma och bad om tidigt VUL men blev toknekad och hånad, får komma på inskrivning v.11 (14 september) vilket känns sent. Med ma i bagaget kan man inte låta bli att oroa sig och jag tänker ofta att det kanske inte finns något liv där inne.
Välkommen hit och beklagar att du fått gå igenom något så hemskt. Vi verkar vara många här med samma hemska i bagaget tyvärr. Jag var med om precis samma sak som du, fast i vecka 13, också i början på maj och skulle också haft bf i november, dock dog fostret först runt v 10/11. Så jag vet precis vad du gått och går igenom. Har du inte kunnat kontakta någon privat gyn för ultraljud? Det gjorde jag, skulle aldrig kunna stå ut till KUB igen, och jag orkade inte vänta på mvc då min bm (som är väldigt empatisk iochförsig och erbjöd sig att skicka remiss till tidigt ultraljud) var på semester och vid det laget jag fick tag på henne hade jag redan hunnit med ett Vul hos privat gyn. Jag gjorde ett förra veckan i v 8, och då såg jag hjärtat slå men fick ett nytt i v 11 pga att fostret dog så sent sist, så jag kan inte slappna av alls ännu. Likt dig är jag också orolig över att mina symptom kommer och går, var hemskt illamående fram till v mitten på v 8 och kunde inte äta något alls och sen försvann det över en natt helt plötsligt, men mår lite småilla till och från och kräktes en gång till i måndags så det håller hoppet uppe. Dock vet jag från tidigare lyckad graviditet att det är vanligt att symptom både kommer och går och försvinner om det är till någon tröst. Hade du inga symptom sist heller vid ditt MA? Håller tummarna för att det går vägen för dig (och mig och oss alla) denna gång!