BF april 2016

Jag hoppar också gärna in här. Har bf 18 april (hej Maalon :)). Har en dotter sedan innan som nu är två. Vi har försökt ett år ungefär med ett tidigt missfall på vägen.

Såklart är jag också orolig för missfall men inte så mycket som jag trodde jag skulle vara. Jag känner mig bara så gravid, hur nu det känns :)

Det här med barnvagn: vi har en brio happy med svängbara framhjul och jag är jättenöjd. Vi köpte den i vintras för att dotterns gick sönder så vi behöver köpa till liggdel. Det får vi se vad det blir.

Ikväll ska jag lägga upp maskor för att sticka en babyfilt. Undrar hur mycket det hinner bli innan bebisen tittar ut :)

Jag tror jag var i vecka tio första gången jag var gravid och var på info-samtal. Det kändes ju lite fånigt att de då berättade om mat man inte ska äta och att man ska ta folsyra.

Vet att jag med första barnet ville få komma till bm samma dag jag plussat bara för att få bekräftelse. Tror samtalet gick såhär:

Bm: men då ses vi i december

Jag: men ska man inte få komma in och få bekräftat att man är gravid?

Bm: har du tagit ett test?

Jag: ja, två (sa jag fast det var tre)

Bm: då är du gravid.

:) ;)

Den här gången får jag komma i vecka sju, känns bättre. Bara tre veckor kvar :)

Jag är jättetrött, kämpar för att hålla mig vaken såhär dags. Har blivit superkänslig också, kan inte prata om något sorgligt utan att få tårar i ögonen. Är hungrig också :). Har börjat må lite illa också. Hoppas det inte blir värre. Vet inte hur jag ska kunna dölja att jag är gravid på jobbet om jag kräks. Förra graviditeten klarade jag utan att kräkas, men då använde jag åksjukeband också.

Ni som har fler barn, tänker ni göra något annorlunda den här gången? Jag hsr en hel lång lista. Tänker köpa/sy mer kläder än vad bebis egentligen behöver, jag kommer boa mycket mer, jag kommer åka hem från bb så fort det går...

Men jag lyssnade alldeles för mycket på andra förra gången och tog så mycket hänsyn att mina känslor försvann i det hela. Nu ska jag vara mer egoistisk.

Förra gången kände jag redan på förlossningen att jag ville hem. Istället stannade vi två dagar och åkte hem mot sjuksköterskan avrådan. Amningen krånglade. Men jag kände att mycket av problemet var stressen jag kände.

Mitt mf började med lite blod och molvärk. Fick det på kvällen och det kom bara lite, lite. Men sedan på morgonen efter kom det mycket rött blod och då var det ganska uppenbart var som var på gång.

Men molvärk har jag nu med. Och nu har jag massa symtom så det är inte missfall på gång. Så det behöver ju inte betyda något. Det bästa är väl att vänta och se, även om jag vet hur svårt det är.

Uppdatera oss gärna i morgon, håller tummarna tills dess!

Jag har samma upplevelse. Lillbebisen ville inte ta tag om bröstet ordentligt. Först kom en bm och gav mig en amningnapp, sen kom nästa och sa att den borde jag inte använda... Så mycket råd som gick stick i stäv med varandra. Jag vill amma den här gången, men jag tänker tänka lite själv och inte bara lyda :)

Gud stackare, är ju bara att hålla tummarna att det blir bättre den här gången!

Det här med trötthet. Har vabbat idag och sov två timmar med dottern. Förra gången pluggade jag och kunde styra tiden själv. Nu är jag lärare och får en ny klass på måndag. Vet inte riktigt hur det ska gå.