vad ska jag göra

TS, du vet ju redan svaret.
Gör dig av med oxyn, och tänk på din dotter istället.

Och varför inte söka vården och få hjälp med din traumatiska händelse du hade.
Det är aldrig försent att söka hjälp för en sådan upplevelse, speciellt nu då du verkar inte klara av att gå vidare.
Gå vidare är inte att glömma din bror, utan att processera händelsen och få en fortsättning.
Sen en fråga du kanske skulle ställa dig, skulle din bror vilja att du kastar bort ditt liv?
Hedra hans minne, och lev för honom också.

Har det betydelse?
Tror du han vill du ska vara destruktiv, nu när du har en dotter?
En frågan du får ställa dig, men hoppas svaret är "Nej, det skulle han inte vilja".

Jag pratar om hjälp, med vad jag antar man kan beskriva som posttraumatisk stress.
Som du ska söka för, det kommer aldrig försvinna om du inte gör ett försök.
Denna PTSD är lömsk, och ska tas på stort allvar.
SÖK för detta är mitt råd, och redan på måndag.
Om du får hjälp med din traumatiska händelse, så kan det lösa dina andra problem också.
Då PTSD brukar innebära självmedicinering, ofta alkohol eller som i ditt fall oxy.

Sen om du söker hjälp för missbruk/beroende, så finns inget som säger du måste informera dom att du har barn.
Sen om det går undvika de får reda på detta ändå, kanske inte går.
Sen om du inte får hjälp, hur tror det kommer sluta med din dotter då?
Kan svara åt dig, och det är att du kommer absolut INTE får ha tillgång i vården av henne.
Så ditt tänk ÄR kontraproduktivt, det måste väl du också inse?

Spola dina oxy i toan, och NU!!!

pga en avancerad smärtproblematik, som går i skov.
Så har jag mycket stor erfarenhet av opiater som oxy.
Beroende har jag blivit många gånger, då det tar 6-8 veckor bara att bli beroende.
Missbrukat, så är svaret nej.

Hade dock 2½ års bruk av tramadol, pga ryggsmärta för 10-12 år sedan.
Det var inte roligt att sluta med, men det gick men var jobbigt givetvis.
Senare tid, så har jag som längst använt i 12-15 veckor, det var jobbigt i nån dag.
men sen med åldern, så har jag lärt mig att göra ett uppehåll och härda ut smärtan i en vecka.
Så fungerar de bättre, och minskar beroendet.
Dock grundar sig ditt problem inte i smärta, utan psykiska saker.
Det gör ditt problem mer problematiskt att hantera.

Men sök inte hjälp för din konsumtion initialt.
Utan ring VC och berätta vad som hänt dig i din ungdom.
Där du var med din bror blev knivskuren och mer eller mindre dog i dina händer.
Och att du inte mår bra, och behöver hjälp att lösa detta.
Här behöver du inte prata om droger överhuvudtaget.
Kommer frågan upp, så säg bara att du har använt droger någon gång förr.
Men inte nu.
Dock är det välkänt att såna med liknande problem, tenderar att självmedicinera sig.

Jag ska berätta vad du ska göra, RING VC på måndag.
Förklara att du inte mår bra, och då berätta vad som hänt med din bror.
De kommer att hjälpa dig.
Sen är denna process långvarig, men desto längre du väntar.
Desto större chans är det att du tappar dig själv, och i förlängning din dotter.
Så sök, för din skull och för din dotters skull.
För antar din dotter är värd detta?
Om svaret är JA, så måndag så ringer du VC.
Kan inte VC hjälpa dig(menar då att de inte har den kunskapen under taket, så kommer de referera dig vidare till rätt hjälp).

För din dotter!!!!

Tänk nu på att det du söker för(din traumatiska händelse), är det de kommer koncentrerar sig på.
Och bara tänkt på att det är för din egen skull och för din dotter skull.
Gör du inget, så är risken att du förlorar dig själv och din dotter.

Så lova mig, ring på måndag till VC, och bara berätta och be om hjälp.
Säg också du inte vill ha mediciner.
Det är alldeles för vanligt att man slänger SSRI på dig.
Och sen benzo, det är inte mediciner som kommer hjälpa dig.
Kanske för stunden, men skapar bara nya problem, som du nu vill undvika.

Tack!!!
Och berätta hur det går, och krånglar dom.
Så stå på dig, och vägra ett nej.

Gör det gärna!!!
Och när det tar emot, så tänk bara att det är för dig och din dotter.
Så ska det ge dig kraft att ta dig vidare.