Vi som försökt 10 månader

Åh va härligt att höra om någon det gått bra för trots upprepade missfall! Tack <3

Jag skulle ha fått progestron vid denna graviditet, läkaren sa att jag skulle ringa direkt när jag plussade o så skulle hon skriva ut recept på det. men jag ringde o ringde o ringde o fick aldrig nå recept, började sen blöda men testen fortsätter att öka o symtomen med o jag ska nu mäta hcg på torsdag o ev efter det få progestron utskrivet. kan ju inte annat än tänka "tänk om jag fått progestron direkt, kan det ha hjälpt till?". Nu vet jag ju inte än om hoppet är ute, hoppas ju så att vårt lilla mirakel kämpar på där inne trots blödning <3

Ja jag tycker också det, hoppas få prata med läkaren snart så att jag får en chans  att ställa mina frågor. Hittills har jag bara pratat med en sjuksköterska (eller flera olika) och ingen kan ju riktigt svara på mina frågor.

Förstår att hon känner som så att det var pga progestron o trombyl gjorde susen, så skulle jag med tänka :)

Ja fy det är verkligen hemskt!! :( Man förstår ju att folk inte gör det för att vara elaka men samtidigt så förstår jag inte varför folk ens SKA fråga om en sån privat sak.
En gång fick jag den frågan av en vikarie på mitt jobb, en person jag knappt ens pratat med, som undrade om det inte var dags snart. Jag hade precis fått mens o den månadens försök var alltså misslyckad o jag var redan rejält nedstämd o då sa jag faktiskt till henne: " det kanske inte är så lätt för alla" och så gick jag därifrån. Kanske inte var det snällaste att säga men just det har jag god lust att få ur mig när man får frågan o just den gången bara kom det. Annars brukar jag svara i stil med " jo vi vill ha barn men det kommer när det kommer".

Kram!

Igår lämnade jag blodprov hos kvinnokliniken för att mäta hcg (var då i v 5+3) och idag ringde sjuksköterskan upp med resultatet. 389 var värdet. Jag tycker det verkar lågt :( Men läkaren hade sagt till sjuksköterskan som ringde mig att jag skulle börja ta Lutinus vagiatorier idag o sen komma tillbaka o ta nytt hcg-prov på måndag för att se om det ökar eller inte.

Blir irriterad på att läkaren själv inte ringer mig då jag har massa frågor o jag har försökt få tag i henne sen förra måndagen :( I bipacksedeln till tabletterna så står dte att man inet ska ta dessa om en läkare misstänker missfall eller utomkvedes. Och missfall är vi ju osäkra på. Nu har jag ändå börjat ta tabletterna men man undrar ju,vad kan hända om det är missfall jag haft o kanske nån rest kvar?

Ringer nog kvinnokliniken imorgon för att fråga men lär väl fortfarande inte få prata med nån läkare och sjuksköterskan jag får prata med hon kan inte svara på mina frågor :(

Någon här som kan hjälpa mig i mina funderingar, är 389 för lågt värde i v 5/6 och kan det vara farligt att ta Lutinus vagiatorier om det inte är en graviditet kvar utan att jag haft missfall?

Uppdatering från mig:
Tog Lutinus vagiatorier i en dag o fick en hemsk jobbig biverkning (som enligt läkare o läkemedelsverket inte hörde ihop m vagiatorierna) restless legs men DYGNET RUNT :( Usch o fy va otäck känsla! Det stack, kröp o typ domnade bort i hela vänsterbenet o höll i sig konstant trots att jag gick o gick o gick. Slutade med Lutinus o nu 1,5 dygn senare är det i stort sett helt borta så jag vågar iaf inte ta de där igen :( Jag som typ tjatat till mig progesteron o så blir det så där.

Igår började jag blöda brunt o igår kväll tog jag ett digitalt test som visade Gravid 1-2 så hcg verkar på väg ur. Så det blev alltså ett 4e missfall för oss.

Hur fan ska man orka fortsätta kämpa? Vart hittar man orken o tron till att det kommer vända nångång? Alternativet att leva utan barn finns inte på världskartan för mig, så man måste ju fortsätta kämpa o orka på nåt sätt.

KRAM till er alla

Tack snälla ni för ert stöd o era fina ord o råd! <3 Tror också att vi kan behöva en lite paus o komma ikapp med tankarna, sörja "klart" o samla energi på nåt vis så att vi orkar kämpa vidare och inte tappa bort varandra på vägen. Sista året o framför allt de sista 3 månaderna har vi mest pratat om barn, graviditet, symtom o gravtest mm o jag är rädd att vi liksom kan börja förlora varandra mitt i allt det här. 

Jag är en sån som vill prata massor och min man lyssnar men han har inte så stort behov att prata om allt hela tiden. Så jag ska försöka prata mer med en kurator o min syster tex. Så att jag o min man kan börja prata om annat o inte älta försök, ältester mm HELA tiden.
Vi bokade in en spaweekend också om 2 helger där vi bara ska rå om varandra o ha det mysigt tillsammans vilket känns riktigt skönt! <3

Tack för att ni finns, riktigt skönt att kunna ventilera i den här tråden o få så fint stöd! <3

Hoppas att du får prata med en läkare som kan ge dig bättre svar. Jag äter själv levaxin o det jag vet är att det är bra att ha lågt tsh iaf men t4 vet jag tyvärr inte alls något om... Jag tror säkert att det går att medicinera så att du får koll på värdena men det kanske kan ta ett tag att stabilisera o få rätt dos.
Förstår att du vart orolig vännen! Men det kommer lösa sig <3 KRAM!

Men vännen :( Usch o fy vad frustrerande o vad jobbigt att du inte får prata med någon som vet mera o kan ge dig bra svar på vad som faktiskt gäller. Lider verkligen med dig!! Mår du dåligt? Alltså typiska symtom som följer med hypertyreos?
Håller med det som miamarina84 skrev ovan att man skulle önska att man kunde få ta vissa prover mm redan när man börjar med barnverkstan för att se så man har optimala förutsättningar. Inte för att det hjälper er nu men ändå :(

har du fått tid till karolinska?

Tänker på dig vännen! <3 stor KRAM!!

Stort grattis!! Va härligt att höra o håller verkligen tummarna för er! <3

Skönt att utredningen dragit igång nu så att ni kan få lite hjälp! Kram! :)