Hantera missfall
Hur hanterar man ett missfall? Känner mig trött både psykiskt å fysiskt.
Inlägg från: iris96
|
-
-
Svar på tråden Hantera missfall
-
Det är så jobbigt alltihop. Vi har försökt skaffa barn sen gav vi upp hoppet lite, sen helt plötsligt kom både graviditeten och missfallet som en chock samtidigt. Jag ger mig själv skulden för vad som hänt.LFF skrev 2015-07-19 21:50:26 följande:
Prata, prata, prata och sen prata lite till. Skriv av dig all besvikelse och alla andra känslor du har. Glöm inte att även din partner har förlorat ett blivande barn.
-
Tack så mycket!bebba83 skrev 2015-07-19 21:58:49 följande:
Det är inte ditt fel! Du hade inte kunnat hindra detta! Ja anklagade mig själv fruktansvärt också men det finns inget du kunde gjort annorlunda.... som skrivet ovan: prata prata och prata. Och när de värsta lagt sig och du bearbetat klart så ge dig fan på å lyckas bli gravid igen. Jag vände all sorg till ett Jävla anamma å de hjälpte mig mkt. Men se till å gråt först. Å skrik. Å få utlopp. Å vill du prata så är jag bara ett meddelande bort. <3 Styrkekram till dig å din partner!
Var på gyn undersökning igår för jag var så orolig. Vi pratade med han där och jag frågade honom innan han undersökte om det kunde finnas en chans att barnet fortfarande lever, och han sa ja. Och dum som jag var fick jag sånna förhoppningar och blev glad för en kort stund tills han undersökte och sa att det tyvärr var ett missfall. Då blev det ännu värre och gjorde ännu ondare psykiskt än vad de gjort tidigare. Finns inga ord som kan beskriva den smärtan man känner. Så overkligt och tankarna går hela tiden "varför hände de här just mig" -
Det som är jobbigast just nu är såklart att acceptera situationen men också att se andra med sina bebisar eller se någon som är gravid.nnnnnnnn skrev 2015-07-19 22:05:26 följande:
man tänker på att det är naturens sätt att sortera bort kromosomfel och andra missbildningar som gjort att barnet inte överlevt iallafall. Så man slipper vänta längre innan man förlorar det.
Men det är inte lätt... Det är inte kul... Och det är inte roligt när folk börjar kommentera ev. barntillverkning... Jag har snäst av en hel del som klampar in i privatlivet och käckt frågat: Nu är det väl ändå dags?
Lycka till i framtiden. Vi gav inte upp och efter 4 mf/ma på raken, så fick vi till det!
-
Det är klart att jag e glad för alla andras skull. Men att se andra får en bara att tänka på att jag också kunde ha vart gravid.nnnnnnnn skrev 2015-07-19 22:13:32 följande:
I början kunde jag glädjas åt att andra var gravida eller hade bebisar. Varje gravid/bebis var ett bevis på att det kommer att lyckas för oss också!
Efter 4:e var jag bara bitter och kände ingen glädje längre...
-
Det är sjukt jobbigt :/ men asså jag börjar bli orolig nu för jag. Blöder fortfarande och det är 11 dagen idag, och det luktar jätte illa, kan det va infektion eller något? Är så nojig..k0k0 skrev 2015-07-21 12:30:11 följande:
Jag har svårt att hantera mitt missfall, kan inte als glädjas med andra, utom möjligtvis dem jag står riktigt nära. I övrigt jämför jag med andra och blir bitter för "varför ska de ha barn när inte jag har? Jag skulle bli en tusen gånger bättre mamma än henne." osv. Ganska slitsamt och ohållbart, suck...
-
Har inget läkarbesök inbokat, när jag var hos gyn så tog dom blodprov sen nån dag senare tog jag blodprov igen för att de skulle titta om hormonerna minskat vilket det gjort.Anonym (MA i v.13) skrev 2015-07-22 12:20:05 följande:
Hej TS,
precis som k0k0 skriver så tycker inte jag heller att det är konstigt att du fortfarande blöder efter 11 dagar. Jag fick nyss MA och blödde då i totalt 18 dagar. Men att det luktar illa borde du ringa 1177 och fråga om. Jag tänker dock att det inte behöver vara farligt utan kan ju okså vara att det luktar lite mer eftersom det är sommar och varmt ute samtidigt som det blir ganska instängt där nere med blod och bindor hela dagarna...
Jag hoppas att det går bra med dig. Har du något läkarbesök inbokat för att kolla att allt kommit ut? För mig var det först då jag på riktigt slutade oroa mig, för jag var också väldigt nojig när missfallet pågick, så det var skönt att få höra en läkare berätta att allt var bra.
Blodet har börjat minska nu så det är skönt, är inte lika orolig längre.
Men jag undrar när kan man försöka bli gravid igen? Och kan man börja träna och sånt nu eller ska man vänta med de? -
Finns det någon risk med att försöka skaffa barn direkt efter det slutat blöda? För har hört att man ska invänta nästa mens.Anonym (MA i v.13) skrev 2015-07-23 21:05:24 följande:
Min läkare tyckte att det bara var att köra igång igen direkt det slutat blöda, att vi inte behövde invänta nästa mens. Kan tänka mig att det är samma sak med träning, att när det känns okej att börja igen så är det ok. För mig känns det som att det är ok att träna nu när jag har slutat blöda och det känns som om jag har läkt ihop där nere.
-
Jag tänker ofta på hur barnet skulle sätt ut å om det var en kille eller tjej. De e jobbigt att man aldrig kommer få svar på de.. Tänker hela tiden hur de skulle vart å blivit om det inte blivit missfall.Oscarsmamma84 skrev 2015-07-24 22:03:56 följande:
Jag gick igenom ett mf i v14. Vår helt förkrossad o ville seriöst nita läkaren som så att det e bara att försöka igen. Men efter ett tag så mildras sorgen. Jag kan fortfarande än idag tänka på det barnet som ej fick födas om det var en flicka eller pojke hur den hade sett ut mm. Tog 10 mån o få min son o han e 2 nu så nu tänker jag oftast att det var Meningen att vi skulle få sonen istället.
Styrkekramar till dig ts o alla andra som fått mf.
-
Vadå bråttom? Vissa vill vänta med barn å vill prioritera att göra saker som kan vara svårt att göra när man har barn. Och vissa vill ha barn istället. Alla fungerar olika. Och därför undrar jag vad du menar med "varför så bråttom"?Anonym (f) skrev 2015-07-27 08:41:17 följande:
18 år. Varför så bråttom?