Min man är inte heller så jättepå eller vad man ska kalla det, Elenic. 
Tänker sätta honom på att läsa några kapitel i boken jag läser.
Jag känner mig dock ganska lugn och hoppas att jag har rätt i min förhoppning om att han kommer att göra "rätt" när vi väl är i skarpt läge!
Visst är det lite tråkigt att inte få hjälp med att sättas ihop m andra mammor, Carabellis! Jag gillade mammagruppen m första barnet, även om jag inte var där så jättemycket. Vår lilla hade helt andra vakentider än resten av barnen, så när de träffades på fm (vilket var typ alltid) passade det ej oss. Vi bor ju på landet också, så risken är ju att man blir ganska isolerad. Nu hoppas jag att mannen får ledigt hela sommarlovet så har vi iaf sällskap av varandra hemma.
Har nån slags bild av hur mycket vi ska hinna fixa i huset och på gården... Känner att det är ganska stooor risk för att den bilden kommer att raseras!
Postade visst snabbt
"senare" svarade han då 
Då kanske det är för sent... V 37+0 idag ju
vad tror du om den hypotesen?Det ligger nog mycket i det du säger. Tror att han kan vara rädd för att inte kunna göra något, inte kunna påverka, inte kunna hjälpa mig och att det hela är så okontrollerbart. I den typen av situation fungerar tydligen han och jag olika, då jag reagerar med att skaffa mig ALL fakta i såna lägen medan han kör typ strutstekniken. ;)
Men med det perspektivet är det ju lättare att förstå honom och acceptera, så det är väl inte helt fel att tänka så.
Min man hade helst velat ha ks. Det tyckte han kändes bäst. Allt var planerat o förutsägbart.
Haft en fysiskt tuff dag idag - vaknade trött och har varit trött hela dagen, men än mer varit ganska illamående och andfådd. Haft sammandragningar nästan hela dagen och det har molvärkt ner i ljumskarna och lite i korsryggen. Inte jätteont, men obehagligt och oskönt. Ska det vara så här från nu, eller är det bara ett tecken på att det är dags att börja ta det lite lugnare..? Minns inte att det var så här de två tidigare graviditeterna, men då var jag ju å andra sidan helledig så här pass nära förlossningen. (Gick in i vecka 35 idag.)
Jag är jätte andfådd nu! Flåsar så fort jag går upp på övervåningen. Näsan har svullnat igen o jag får nästan panik då lungorna tryckts upp i bröstkorgen. Jag har varit hemma i en vecka nu, o imorgon ska jag nog ta min första slappdag i soffan framför tvn. Så mycket man ändå vill göra o sen när dagen är slut är man helt färdig! Sover som en kratta nu oxå, har restlesslegs! Enormt frustrerande o försöker bota det med Järn o magnesium tabletter. Snart v 34.
Ja, andfåddheten är helt klart påtaglig. Gå upp för trappan och sen typ ta på vinterskorna och man är helt slut!
Jag sover också jättedåligt, typ totalt 5 timmar per natt upphackat på som längst 90-minuterspass.. Är ju 50% sjukskriven för att kunna vila dagtid, men vi har ju hantverkare hemma som bygger badrum, så det går inte att sova dagtid. L Är helt slut! Längtar ihjäl mig tills de är klara om c.a en vecka, oj vad jag ska vila då!