Jag arbetar på förskola och idag pratade jag med en av "våra mammor". Hon väntar barn och är beräknad 30 mars och pratar redan vitt och brett om detta. Lite roligt att stå där och lyssna på alla hennes tankar kring graviditeten samtidigt som jag själv, i största hemlighet, är beräknad två dagar före henne :) Det är en ganska mysig hemlighet det här och jag funderar nu på hur länge man ska hålla på det...
Nej, visst är det upp till var och en, hur och när man berättar. Jag plussade mitt under vår semestervecka på Öland i somras och visade stolt upp stickan direkt för min bror och svägerska (ja, efter mannen förstås). Men i övrigt är jag lite skadad av mitt MA. Den gången visste ALLA, barnen var superglada och jobbet (plus alla föräldrar där) var informerade, och så i v 13 visade det sig att det inte fanns någon levande bebis. Det var många som blev ledsna och jag tyckte att det var väldigt jobbigt att gå tillbaka till jobbet. Därför är just jag lite återhållsam med att berätta den här gången. Fast efter ultraljudet igår är jag bra sugen :)
Det finns inget rätt eller fel ang att berätta tycker jag. Jag berättade direkt för några vänner och min ursprungsfamilj. Med dem har jag delat all ångest kring kasst kub mm.
Åh, det här med spökveckor alltså! Plötsligt känner jag mig inte alls gravid längre... Tycker att alla symtom, bortsett från ömma bröst och olusten till mat, är som bortblåsta och den lilla mage jag tyckte mig ha fått verkar ha sjunkit undan och försvunnit. Oroande och olustigt och det känns låååååångt till RUL 4 november...
Någon som känner igen sig? Ska det vara såhär? Man tror att man borde vara rutinerad med nummer fyra men jag känner mig som en nybörjare.
Skönt att höra att man inte är ensam om att undra om det verkligen är på riktigt det här :) tack för det! Fast min man garvade nyss åt mig då jag stod i köket och värmde ravioli (som jag ALDRIG skulle äta i normalt tillstånd) bara för att jag inte kunde gå och lägga mig utan att äta någon form av pasta med parmesanost först. Det rådde visst ingen tvekan om den här graviditeten i den stunden... :)
Och roligt Smilla80 att vi har våra RUL samma dag! Vill ni ta reda på kön eller vänta på överraskning?
Lycka till imorgon Frida Li :)
Den otänkbara sorgen...beklagar verkligen Tessie. Men välkommen till denna grupp nu där vi alla längtar till våren <3
Smilla - vi kommer att ta reda på vad vi väntar den här gången. Med mina stora barn (14 och 11 år) väntade jag på överraskningen och hade lika fel båda gångerna. Med lilltjejen för tre år sedan visste vi och jag tyckte att det var lite smidigare att fixa och planera (läs shoppa!) när man visste vem som skulle komma ut :)
Och apropå shopping; ska till Ullared för första gången i helgen som kommer. Har ingen koll alls på deras sortiment, nån som har några tips inom gravid- och babysvängen?
Tack för tips Reflexen! Främst tänker jag leta höst- och vinterkläder till min 3-åring, men man kommer ju ha svårt att låta bli babygrejerna :)
Fick idag ett nytt bekymmer dock. Min barnmorska ringde på kvällen. Jag lämnade alla mina blodprov på lab förra veckan (eftersom jag var så svårstucken så hon kunde inte ta dom på inskrivningen). Allt var bra utom mitt sköldkörtelprov som var jättelågt. Den läkare som kollat på det ville nu att jag genast skulle lämna kompletterande prover. Hon lät så allvarlig och bokade in mig imorgon, vi skulle annars inte träffats förrän i december.
Och jag började förstås googla och det är ju så dumt...men nu är jag orolig för att det har hunnit gå så många veckor och att fostret ska ha påverkats av det här.
Tack för pepp Tessie83! <3
Nu blandar jag ihop de två olika värdena men det ena var normalt och det andra jättelågt. Nya prover togs plus antikroppsprov för att se om det handlar om sjukdom i sköldkörteln.
Meeeen....jag hade även högt blodtryck så det blev remiss till läkare på spec.mvc och det är troligtvis där jag kommer gå fortsättningsvis. Min förra graviditet i repris med andra ord. Det bästa med det var att jag fick göra (tillväxt)ultraljud en gång i månaden och varken jag eller bebisen blev sjuka av blodtrycket som hela tiden låg på gränsvärdet.
Hade många inlägg att läsa ikapp nu efter en tids frånvaro. Ser att många skriver om huvudvärk och det har även jag. Inte lika besvärligt som vid förra graviditeten. Då sökte jag till sist akut eftersom den var konstant, dygnet runt, vecka efter vecka.
Läkaren jag träffade då kallade det graviditetshuvudvärk och ordinerade (bortsett från citodon) alvedon och koffein i kombination. Jag dricker inte kaffe utan fick då koffeintabletter istället. Jag tycker inte om att stoppa i mig massa tabletter när jag är gravid men när det var som värst körde jag denna kombo och det fungerade faktiskt.
Elenic - ja visst är det knepigt när sånt man blir ordinerad är något man helst bör undvika ;) men med sunt förnuft och lagom doser så...
Och nu har ännu en vecka gått utan att jag outat graviditeten för min chef. När vi ses i nästa vecka är jag i v 16, man kan tycka att det börjar bli dags. Har aldrig väntat så här länge förut. Tycker det syns hur väl som helst på mig men ingen har vågat fråga än :) tur det, väluppfostrade människor jag jobbar med!
Carabellis - vilken idiotfråga! Så trist att man ska behöva stå ut med såna när man är gravid, man blir liksom lite öppet mål för vissa dumheter.
Jag jobbar med tolv andra kvinnor (och en man som jag är gift med) och jag misstänker att en av mina kollegor också kommer gå ut med en graviditet snart :) härliga tider för chefen!
Jag har bf 28 mars och hade heller ingen koll på att det är under påskhelgen :) meeen kommer garanterat få en aprilbebis eftersom jag aldrig lyckats starta en förlossning på egen hand...
Annars känner jag igen mig i det här att "bara känna mig lite tjock" och tvivlande. Längtar till RUL och att få känna lite rörelser.
Bonebag - innan jag hittade den här gruppen kollade jag bland FB-grupper men hittade då ingen marsgrupp alls. Kanske finns det intresse inom den här gruppen att starta/vara med i en? Min svägerska och jag fick barn samtidigt 2012 och hon var med i en fb-grupp som är aktiv än idag. De följer varandra och barnens utveckling, delar stort och smått och har även träffar irl.
Grattis till alla lyckade RUL!
Även jag har mitt kvar, 4/11 och 19+3. Jag räknar verkligen dagarna dit, har fortfarande en bad feeling kring hela graviditeten och tvivlar stundtals stenhårt på om allt är bra därinne...så det ska bli skönt att få besked vid RUL.
Jag känner lite som du Reflexen; det här barnet är absolut planerat och välkommet, men jag är 35 år nu och om något går fel den här gången vet jag inte om jag orkar/tycker att jag har tid kvar att försöka igen. Jag vill så otroligt gärna förlora mig i lyckorus, börja shoppa och planera och berätta för hela världen men jag vågar helt enkelt inte göra något av det än. Det är lite som att hålla andan till 4:e november.
Grattis till alla er som varit på RUL! Är så avis på er och räknar otåligt ner mina lite drygt två veckor tills det är min tur.
En fråga...är det nån annan som känner av såna här väldigt otrevliga och smärtsamma hugg i magen vid exempelvis lyft eller plötsliga rörelser? Jag har haft nåt enstaka förut men idag flera stycken. Tex när jag lyfte ner en tung matkasse i kundvagnen, lyfte upp min treåring i knät och typ vred på överkroppen när jag satt i soffan. Det känns så sjukt otäckt och jag blir lika rädd varje gång. Det ska väl bero på ligament som sträcks gissar jag, men jag undrar om det bara är jag?