Inlägg från: Syoss |Visa alla inlägg
  • Syoss

    BF Mars/April 2016 - för oss som vill prata här på FL! :)

    Här gör vi nog som med de tidigare två. Jag är hemma mest. Sambon tar någon strö-dag när det är lugnt på hans jobb. Sen brukar han alltid ta två pappaveckor i samband med hans semester, så vi har alltid 6 veckor ledigt tillsammans varje sommar. Guld värt!

    Jag som vikarie har ingen vidare inkomst och vet aldrig i förväg hur jag kommer jobba, om jag ens kommer jobba. Så för oss funkar det inte att sambon är hemma någon längre period även om vi skulle vilja. Så jag är hemma första året, sen får vi se hur vi lägger upp det.

  • Syoss
    safiia skrev 2015-11-16 19:46:36 följande:

    Hur orkar man sköta de äldre barnen då man mår så illa? :( Vi väntar ju vårt första och redan nu oroar jag mig för att vi inte kan fundera på ett till då jag nu varit så dålig. Mannen har ju skött både mig och allt annat (hus och hundar) så jag kan inte tänka mig att klara av ett barn om jag skulle vara lika dålig i nästa graviditet.


    Det orkar man inte. Inte jag iaf, när jag mår som värst. Mina barn är 4 (i januari) och den yngsta är drygt 1,5 år. Så det är definitivt kämpigt! Nu har jag dem på förskola 15 timmar i veckan medan jag är hemma. Har inte börjat jobba efter senaste barnet. Och de 15 timmarna är guld värt! Sen är det sambon som får göra 95% här hemma när han inte jobbar. Han jobbar dagtid mån-fre. Ibland har jag fått ringa hem honom när det varit som värst. Detta är absolut vår kämpigaste tid som familj och som par. Enormt påfrestande för oss båda. Men vi vet att det inte varar för evigt. Så vi kämpar på och tar en dag i taget. Barnen tycker jag är tråkig som inte klarar av att leka med dom så mycket och det är nog det värsta för mig just nu. Det dåliga samvetet svämmar över flera gånger om dagen. Jag gör det jag kan men det blir mest att läsa sagor och sånt som är "lätt-lekt". Jag har inte mått så här dåligt med de andra två, så jag är "glad" för att det kom nu med sista barnet. Annars hade jag inte vågat bli gravid igen. På riktigt. Det är hemskt att må så här, varje dag vecka ut och vecka in. Även om belöningen kommer tillslut.
  • Syoss
    Maalon skrev 2015-11-16 19:57:53 följande:

    Extremt längesen jag skrev här nu, sorry!

    Men en liten update måste jag få till :)

    Har varit på rul idag och fått veta att vi väntar en liten pojke. Han är aktiv och jag känner sparkar dagarna igenom, supermysigt :) 

    I övrigt mår jag bra och längtar efter att magen ska börja växa snart. Fick nytt bf idag, en dag fram, så är i vecka 19 nu och kan ju tycka att magen ska börja växa :)


    Grattis till lyckat rul och till pojken i magen! väntar en pojk jag med. Blir triss i grabbar här hemma
  • Syoss
    Nystjärna skrev 2015-11-16 21:10:19 följande:

    Magen idag i vecka 20 ( 19+0) <3

    Tycker magen ser så konstig ut,konstig form. Ena stunden tycker jag att den är större än förra veckan och i nästa stund kändes den större förra veckan. Men förra veckan var den mer rund. Nu känns de som den putar ut mer och därför är större och har den andra form nu. Jag vet inte,analyserar alldeles för mycket :p hur ser era magar ut just nu? :)


    Jättefin mage! magen ändrar ju form hela tiden. Iaf för mig. Större ena stunden, speciellt på kvällen. Och hur bebisen ligger spelar också roll. Min bebis ligger ofta vääääldigt långt ner och då blir magen också låg och putig långt ner. Så det är ingen idé att analysera och jämföra för mycket
  • Syoss

    Jag har också lite övervikt. Vägde 82 på inskrivningen, är 168 cm. Har mått skit och gick ner ett par kilo i början. Nu har jag gått upp 5 kg. Är i v24.

    Med första barnet vägde jag 76 och gick upp 16, med andra vägde jag 83 och gick upp 9. Skulle gissa på att jag landar någonstans mittemellan där denna gång. Men jag försöker inte tänka så mycket på siffrorna på vågen. Det är nu först som jag börjat känna hunger och sug efter saker, efter att ha mått ständigt megailla varje dag hela dagarna sen v 6. Så nu äter jag det jag vill, när jag vill. Har börjat få halsbränna så jag passar på nu innan halsbrännan sätter stopp för det :-P

    Jag har fått mina barn tätt, januari 2012, april 2014 och nu nästa mars 2016 och det sätter sina spår på kroppen. Denna gång känns det tydligt i muskulaturen runt bäckenbenet. Det är mycket tyngd neråt redan och jobbigt att stå upp längre stunder. Så jag lär få jobba upp mig efter förlossningen. Men både vikt och annan förändring på kroppen är väl bagateller i slutändan egentligen kroppen är fantastisk som kan producera och bära fram ett barn, ett nytt liv!

  • Syoss
    Migas skrev 2015-12-01 11:57:47 följande:

    Minns du hur mycket du hade gått upp kring vecka 25 (24+) i de två tidigare graviditeterna och denna gång (om du är där ännu)? Det jag var lite nyfiken på är egentligen om du hade gått upp de flesta kg fram tills dess eller om du gick upp mest under de sista veckorna.

    Själv har jag gått upp mellan 4 och 5 kg, sedan inskrivningen i vecka  7+1, och kan inte låta bli att fundera lite kring vad slutresultatet kan hamna på. Därför jag är lite nyfiken på hur viktuppgången sett ut för andra. 


    Med första har jag ingen aning, vägde mig inget mellan inskrivning och v37 då. Med andra barnet hade jag gått upp 5 kg i v25, så då gick jag upp lite mer första halvan och sen stod det still väldigt länge innan de andra 4 kg kom. Hittills har jag gått upp 5 kg och är i v24. Vilken vecka är du i?
  • Syoss
    Syoss skrev 2015-12-01 12:19:30 följande:

    Med första har jag ingen aning, vägde mig inget mellan inskrivning och v37 då. Med andra barnet hade jag gått upp 5 kg i v25, så då gick jag upp lite mer första halvan och sen stod det still väldigt länge innan de andra 4 kg kom. Hittills har jag gått upp 5 kg och är i v24. Vilken vecka är du i?


    Såg nu ditt inlägg ovan Förstår att du är lite delad angående förändring och viktuppgång när du gick ner strax innan graviditeten. Hur mycket man går upp och när i graviditeten det sker är ju väldigt individuellt. Så jag skulle råda dig till att ta en dag eller en vecka i taget och inte lägga så mycket tanke vid det. När siffrorna på vågen ökar, så tänk då på att det inte är vanlig uppgång, utan att det är en bebis som växer och frodas som gör att siffrorna tickar uppåt mycket, eller allt, du går upp kommer ju rinna av dig efter förlossningen. Välkommen förresten!
  • Syoss
    Migas skrev 2015-12-01 14:15:30 följande:

    Är det vanligt att man inte väger sig någon gång mellan inskrivningen och vecka 37? Eller var det ett eget beslut? 

    Din viktuppgången under de första veckorna låter ju ungefär som jag ligger nu, sen hade jag visserligen inskrivningen redan i samband med hälsosamtalet när jag var i vecka 7+1 (verkar som många har senare), så det är väl inte många kg med tanke på att det är 13 veckor mellan gångerna. Så klart att jag är medveten om att viktuppgången är individuell men tycker ändå att det är intressant att jämföra lite.

    Hoppas ju på inte gå upp allt för mycket till (gå upp totalt 10 - 14kg verkar väl rimligt). Jag hoppas att du eller ingen annan tar illa upp, men jag anser lite att det är bättre att gå upp mest i vikt i slutet av graviditeten jämfört med att göra det början, då det i det första fallet förmodligen mest beror på bebis vikt (och allt däromkring) och inte "fettvikt" pga. vad man ätit i övrigt. Inget illa menat med kommentaren alltså utan bara min egen reflektion angående viktuppgång under graviditet. Jag går in i vecka 26 imorgon. Tack  Jag lägger konstigt nog inte så mycket tanke på just vikten eftersom jag sällan väger mig hemma utan det blir hos BM och jag var till och med nyfiken på viktskillnaden när jag var hos bm senast. Det är mest förändringen i kroppen och att magen växer som jag tycker är jobbigast, men det är ju ganska oundvikligt att märka av genom kläderna, genom speglar eller framförallt från folk som anser sig ha rätten att kommentera hur magen växer. Samtidigt som jag har lite svårt för förändringen så är jag lite fascinerad av hur magen växer och tar gärna kort varje vecka för att se skillnader, men jag skulle inte säga att jag älskar magen en som många andra tycks göra. Så inget jätte problem men störande att det ska vara så svårt att acceptera förändringen. 

    Självklart är det skillnad på en vanlig viktuppgång och viktuppgång vid graviditet, så det är nog lite min räddning till att inte störa mig på viktuppgången så mycket i sig, 


    I mitt landsting, Värmland, så är det ingen vägning förrän v37, efter inskrivning. Om det inte finns anledning till det. Vill bm hålla lite extra koll på vikten så väger man sig oftare. Jag hade ingen våg hemma då men kollade på mvc lite då och då för eget bevåg men det var inget som jag la på minnet eller antecknade. Med andra så hade jag en våg hemma och skrev ner själv i min journal för att ha kvar till senare Jag hade inskrivning v7+5 och fram tills dess hade jag inte gått upp något. Sen började jag gå ner när jag mådde så dåligt.

    Jag tror inte det spelar så stor roll när i graviditeten man går upp. För mig har det inte spelat någon roll iaf. Jag har gått upp 5 kg och kan inte säga att det bara är fettvikt även om bebis inte väger så mycket än. Jag har inte fått i mig tillräckligt i matväg för att ha lagt på mig fett. Jag har massa vätska redan och mina bröst har vuxit två storlekar. Plus då bebis, moderkaka, livmoder och ökad blodvolym. Jag tror en utspridning av uppgången är att föredra så att kroppen hela tiden hinner med att anpassa sig efter extrakilona. Kommer de flesta i slutet så hinner den kanske inte med och det känns lite extra jobbigt. Det kan lika gärna vara fettvikt i slutet på en graviditet som i början. Bebisen kräver mer och då äter man oftast mer när man känner mer hunger samtidigt som illamåendet allra oftast är borta då. Jag tog absolut inte illa upp tycker också det kan vara intressant att jämföra och diskutera vikt.

    Jag förstår hur du känner. Det är svårt många gånger att acceptera hur man förändras och magen framförallt blir större. Jag hör till dom som älskar magen, oftast. Älskar hur den växer och ändrar form varje vecka och klär mig gärna i åtsittande kläder. Men sen har jag dagar när den mest är i vägen och jag blir irriterad över att den är där.
  • Syoss

    Nystjärna - håller med FlovesA. Du behöver garanterat inte vara orolig! min mage ändrar form och storlek hela tiden. Ibland för att bebis ligger högt/lågt, och ibland för att jag är mer/mindre svullen. Så länge du känner bebisen därinne så är det säkert ingen fara men förstår att du blir lite fundersam. Det är så det fungerar <3

Svar på tråden BF Mars/April 2016 - för oss som vill prata här på FL! :)