BF Mars/April 2016 - för oss som vill prata här på FL! :)
Tack omtanken
Emelius - det var ett problem i början vart jag skulle. Ringde först Mvc som hänvisade mig till vårdcentralen. Fick akuttid och läkaren bad mig åka till närakuten då han var osäker pga min graviditet. Åkte till närakuten, fick ta prover men sen tyckte läkaren, då hon inte visste vilka läkemedel jag får ta, att jag skulle åka till akuten på sjukhuset. Jag åkte dit. Efter lång väntan var det min tur. Då kom problemet om vem skulle ta emot mig. Infektionsavd. ville inte ha mig pga min graviditet och förlossningen ville inte pga mitt tillstånd. Så jag hamnade mellan stolarna om man säger så. Till slut efter de pratat med någon med högre befattning så hamnade jag på förlossningen. Det dit man ska efter vecka 22 även om man har influensa.
Kan säga bemötandet där var inte roligt. Det var som jag var pesten och en börda. Barnmorskan hade munskydd och tog mig till ett isolerat qrum (helt förståeligt). Dock var hon sur och sa knappt hej.
Fick lägga mig på en hård brits. De tog ctg samt blodprov och syremätning på mig. Efter timme kopplades det bort. Sen låg på den hårda britsen i 10 timmar! Fick ingen alvedon, ingen vatten, ingen filt eller kudde eller mat. Jag mådde så dåligt och frös. Till slut bad jag om att få alvedon för jag hade så ont i huvudet, kroppen och en filt. Barnmorskan gav mig bara tabletterna och gick. Jag var tvungen att be om att få vatten. Barnmorskan var sur hämtade en mugg och bad mig själv hämta vatten från badrummet. Så jag hade min jacka som filt. Det smärtade i hela kroppen pga febern och foglossningen. Under dessa 10 timmar kom ingen in för att kolla hur jag mådde, ingen! Jag bara grät och kände mig så ensam, sjuk och bortglömd. Till slut kom läkaren och jag fick göra lungröntgen och ta nya prover. Sen fick jag vänta ytterligare 5 timmar utan att någon kom in. Läkaren kom till sist och sa att jag måste bli inlagt men det är platsbrist så jag fick stanna i rummet några timmar till innan ett rum blev ledigt.
Min man var ju tvungen att vara hemma pga att han själv var sjuk och barnen. Ville inte be mina föräldrar heller pga smittorisken. De blir så dåliga.
Jag har full förståelse för sjukvårdspersonalen som kämpar och går på knäna pga personalbrist etc. Och det var hemskt uppleva det jag gjorde när jag var så dålig.
Min tanke från början var att jag skulle bara få medicin och sen få gå hem.