BF Mars/April 2016 - för oss som vill prata här på FL! :)

Har du tips på vilka förlossningsserier man kan hitta som är bra o var någonstans? :)

De kommer behöva sätta in någon hjärtmedicin för bebisens skull, signalerna i hjärtat som är knas, så de måste lägga in mig för att hålla koll så det inte "sabbar" mitt hjärta typ.. Förhoppningsvis så hjälper medicinen så kan jag åka hem om några dagar... Ja, vi väntar bara nu.

Inget livsfarligt så det är alltid något. Hoppas på det bästa.

Usch klockan är 3 och jag ligger vaken med en riktig jäkla halsbrännan, känns som jag ska spy varje gång jag försöker lägga huvudet ner så halv sitter i sängen vilket inte är så bekvämt heller.

Någon som har något bra tips att prova, banan och tabletter funkar inte alls!!

Känner mig fruktansvärt förtvivlad och ledsen just nu :( Var hos läkaren idag för att få en sjukskrivning idag för min foglossning. Då jag varit hemma en vecka. Men vart så besviken på läkaren :( Han frågade vilken vecka jag var i och så. Sa att jag var i v 29 och hade kraftig foglossning och andra barnet. Han kände lite på ryggen,vilket gjorde skit ont. Sa även att jag hade ont i höfterna och så med,att det gick som ett bälte runt. Fick frågan om alvedon och sjukgymnast. Sa alvedon hjälper inte någonting alls och jag har varit hos sjukgymnast och fått övningar men hjälper inte och även utav dem jag fått kryckorna. Så skriver han ett läkarintyg där det står att jag har haft "lite ryggvärk" i en vecka men att jag tyckte att det kändes lite bättre efter vila och att jag skulle vara hemma i 2 veckor och vila och göra sjukgymnastens övningar,sen jobba 50%. Det står ingenting om att jag är gravid,ingenting om foglossningen och ingenting om kryckorna!!! Han frågade inte hur länge jag hade haft ont,utan bara hur länge jag varit hemma. Sa en vecka därför behöver jag sjukskrivning. Han frågade vad jag jobbade som och sa personlig assistent. Hur fan skall jag kunna jobba?! Så sjukt ledsen!! :'( jagar just nu MVC för att kunna lämna meddelande så min bm kan ringa upp mig och hjälpa mig. För vet att hon visste en annan läkare som är så bra med gravida som lider av illamående och foglossning men får ju inte tag i henne. Vet inte vad jag vill med inlägget. Bara skriva av mig.

Tack omtanken

Emelius - det var ett problem i början vart jag skulle. Ringde först Mvc som hänvisade mig till vårdcentralen. Fick akuttid och läkaren bad mig åka till närakuten då han var osäker pga min graviditet. Åkte till närakuten, fick ta prover men sen tyckte läkaren, då hon inte visste vilka läkemedel jag får ta, att jag skulle åka till akuten på sjukhuset. Jag åkte dit. Efter lång väntan var det min tur. Då kom problemet om vem skulle ta emot mig. Infektionsavd. ville inte ha mig pga min graviditet och förlossningen ville inte pga mitt tillstånd. Så jag hamnade mellan stolarna om man säger så. Till slut efter de pratat med någon med högre befattning så hamnade jag på förlossningen. Det dit man ska efter vecka 22 även om man har influensa.

Kan säga bemötandet där var inte roligt. Det var som jag var pesten och en börda. Barnmorskan hade munskydd och tog mig till ett isolerat qrum (helt förståeligt). Dock var hon sur och sa knappt hej.

Fick lägga mig på en hård brits. De tog ctg samt blodprov och syremätning på mig. Efter timme kopplades det bort. Sen låg på den hårda britsen i 10 timmar! Fick ingen alvedon, ingen vatten, ingen filt eller kudde eller mat. Jag mådde så dåligt och frös. Till slut bad jag om att få alvedon för jag hade så ont i huvudet, kroppen och en filt. Barnmorskan gav mig bara tabletterna och gick. Jag var tvungen att be om att få vatten. Barnmorskan var sur hämtade en mugg och bad mig själv hämta vatten från badrummet. Så jag hade min jacka som filt. Det smärtade i hela kroppen pga febern och foglossningen. Under dessa 10 timmar kom ingen in för att kolla hur jag mådde, ingen! Jag bara grät och kände mig så ensam, sjuk och bortglömd. Till slut kom läkaren och jag fick göra lungröntgen och ta nya prover. Sen fick jag vänta ytterligare 5 timmar utan att någon kom in. Läkaren kom till sist och sa att jag måste bli inlagt men det är platsbrist så jag fick stanna i rummet några timmar till innan ett rum blev ledigt.

Min man var ju tvungen att vara hemma pga att han själv var sjuk och barnen. Ville inte be mina föräldrar heller pga smittorisken. De blir så dåliga.

Jag har full förståelse för sjukvårdspersonalen som kämpar och går på knäna pga personalbrist etc. Och det var hemskt uppleva det jag gjorde när jag var så dålig.

Min tanke från början var att jag skulle bara få medicin och sen få gå hem.

Hej allihopa, kopierar det här bara så har ingen aning hur det blev ;) men först goda nyheter ;) vi har blivit godkända för hemgång utan hjärtläkaren! Yay! Medicin minst ett år framåt och kontroller men som sagt så mår hjärtat bra nu och förhoppningsvis stanna så ;) hemgång någon gång nästa v.....

Däremot så ligger vi (jag och lillkillen, medans pappa och storasyster är hemma) kvar på neo (samvård) dvs han ligger uppkopplad inne där jag sover. Finns toa/dusch osv. Det är typ allt. Babyfängelset kallar vi det x) det är hemskt där!! Men känner att jag måste få skriva av mig någonstans! Allt sköts såå dåligt där! En avdelning som bör vara extra försiktig då det är sjuka bebisar och känsliga föräldrar!

Det började redan när vi skulle flyttas dit, på morgonen hör jag ingenting, vet inte ens om jag ska bli utskriven från BB. Åker ner och hälsar på bebisen vid 15... 15.30 kommer en sjuksköterska och säger att vi båda fått rum på neo samvård (istället för neo intensiven) jaha okej? Blir helt ställd, fattar ingenting. 1h senare flyttar vi in där ist, bryter ihop totalt. Tror jag haft det inom mig innan då jag inte riktigt vågat ta in att jag ska ta hand om honom (pga hjärtat osv) hann inte med mentalt och sen var vi bara där.

Personalen har noll koll, alla har sina egna rutiner, alla gör på sitt sätt, de vet inte vart saker finns någonstans och alla kommer med små tips som inte är andras lik/är bättre.

Tog lång tid innan jag fick genomgång utav avdelningen, det är tex ett gemensamt kök för typ 20 rum, vart man hämtar blöjor, sond material tex.

Jag personligen är en sån person som ogillar att göra "fel" och vill gärna ha kontroll på läget så jag kan slippa hamna i situationer där jag skulle kunna ha fel ;)

Det i bakhuvudet, ett sjukt barn, hormoner som sprutar så blir jag bara mer irriterad och irriterad på personal och hur de jobbar. Hans mediciner kommer sent och jag måste fråga efter dem osv, ingen som vet något, "jag återkommer" men inget händer. Jag ber om medicinlistan/tider, så jag vet, känner att jag inte kan lita på dem.

En säger något som gäller, sen kommer det en annan som säger tvärtemot!!

Det är sjukt många såna här incidenter! Jag brukar inte klaga eller säga till i första laget, men jag kände redan dagen efter att jag måste skriva ett klagomål till någon som har hand om det här.. Sa tom detta till min sambo (som inte kan vara där mycket).

Känner mig som världens sämsta mamma när de först säger en sak och sen något annat sen när jag gör som den första sa osv.

Sen igår (torsdag) kommer en läkare in på FM. Berättar att lillkillen har fått fel dos utav en av sina hjärtmediciner! Wtf????? Över dubbel så hög dos. (de ha de i tablettform först som de gjorde till vätska för sonden, de beställde medicinen i flytande ist) och när de började ge den flytande så gav de massa mängd flytande som innan. Dvs någon gjorde inte sitt jobb! Och det hände inte en gång! Får medicinen av olika sjuksköterskor varje gång. Läkaren beklagar sig, ska undersökas varför och hur detta kunde ske osv. Medicinen sänker pulsen och min son ligger lågt, men nu förstod de varför han hoppat ner på 50-60 när den varit som lägst. Pga medicinen. Nu har medicinen en halveringstid som tur är, men jag tänker bara TÄNK OM. Jag blev chockad när han pratade.

Men sen senare så blev jag mest förbannad och inte alls förvånad! Det springer sjuksköterskor/undersköterskor/bm inne hos oss hela tiden och igår var det efter mötet med läkaren flera incidenter som fick mig vilja ta med mig min son och åka hem! Bara grät :( ville inte ha någon annan nära honom och kände att jag kan ta hand om honom själv! Men var tvungen att hålla ihop det då de springer ut och in i rummet hela tiden. Grät på toaletten :(

Min första tid med min dotter var hemsk! Ville att denna gången skulle bli bättre, komma hem och slappna av på ett annat sätt, men tär att ligga där :( tycker synd om alla andra där på avdelningen som måste ligga där flera veckor!

Mannen kom jag böt av mig imorse, så jag är hemma med dottern så är han där över helgen. Men känner mig dålig som måste låta min son vara kvar.

Blääää. Måste försöka få till en nystart när han får komma hem sen så jag glömma det här.