BF Mars/April 2016 - för oss som vill prata här på FL! :)

Det lär ändå neka mig. De vill bara att jag skall gå och ha ont tydligen. För

För det vill inte förstå hur ont det gör!! Okej om det inte vill sätta igång igår men kunde jag inte blivit inlagd igår och fått hjälp mot smärtan och kollad. Och igångsatt på måndag när jag är v 37+0?! Men nej för tidigt tydligen. Alltså jag förstår inte!! Men kändes som de vägrade och lyssna ens och bara hade bestämt sig innan!! Och ville neka "straffa" oss för att min bm på MVC hade gjort fel enligt den. För de enda de gnällde på och sa flera gånger hela tiden. Känner mig ganska uppgiven och ledsen. Bara gråter och känner att jag vill inte mer. Skiter i vilket!! :'( Bra att bebis mår bra och de tänker på den men skulle må bättre med den på utsidan nu och ha koll på den. Förstår inte att de räknas som tidigt och nästan "farligt" om den skulle komma nu. För den känslan fick jag igår

Ifrån läkaren eftersom det var såå tidigt och sätta igång och sa även bm på sjukhuset. Varför skickade min bm på MVC dit mig då ich varför säger man att bebis är fullgången i v 37+0 vilket jag är på måndag. Förstår ingenting. :'( Förlåt för flera inlägg men inte lätt och skriva mycket ifrån mobilen och när man är superledsen och upprörd. Hoppas ni kan ha förståelse och få ihop allt. Behövde få skriva av mig.

När

När

När det gäller mitt första barn födde jag henne i v 38+3. Så 10 dagar innan BF. Hade första värken kl 9 på 38+2 kom in var 3-4 Cm öppen ingen latensfas. Fick lustgas och epidural men hon kom inte ner och epiduralen stannade av de. Så tog hinnor och fick drop. Gick fort då,15-20 min krystvärkar och sen var hon ute efter midnatt så blev v 38+3.

Jo det verkar ju som att det tydligen är det. Skall ringa min bm på MVC på måndag och säga vad de sa. Och se om hon kan hjälpa mig eller hur vi kan gå vidare. Om hon kan ringa till sjukhuset och prata med dem och ev boka tid redan nu för ställningstagande.

Tack för att jag fick skriva av mig och att ni förstår mig. Jag vill bara säga att jag självklart är glad och tacksam över att bebisen mår bra. Det är det viktigaste av allt,absolut!! Och jag har aldrig velat att de skall ta ut bebisen i förväg om det inte var att den mådde dåligt!! Absolut inte. Men trodde att v 37+0 var bebis fullgången för det jag och många andra i min närhet alltid har fått höra och lärt sig. Men men nu är det som det är och det vill inte sätta igång. Jag tycker jag har perspektiv på detta. Har kämpat och haft kraftigt ont sen v 19+ och gått med kryckor i 3 månader nu. Detta är inte roligt längre!! När det tar bort glädjen,spänningen,längtan och förväntan att få en bebis. :( Jag kämpar varje dag för att ens orka ta mig till dagis fram och tillbaka med min dotter för att hon skall få leka och vara med vänner. En promenad som normalt tar 30 min fram och tillbaka tar mig nu 2 timmar. Samtidigt måste jag ut med min hund en snabbis varje dag. Jag menar inte att andra inte har det tufft och menar inte att folk skall tycka synd om mig. Men jag är less på att inte kunna stå,gå,sitta eller ligga. Att inte kunna leka med min dotter och vara den mamma jag vill till henne. Att bara vara trött och irriterad!! Att bara skrika av smärta och då skrämma henne. Jag har en fantastisk man,vänner och mamman som hjälper mig men de kan inte vara med mig 24/7. Jag är en person som är social som gillar att städa och ha ordning. Har inte kunnat göra det på veckor. Det som gjorde mig ledsen hos läkaren var att de kändes som de bestämt sig redan innan. Att de ansåg att jag inte kämpat eller försökt behandla mina smärtor när jag gjort det!! När alvedon inte hjälper och jag gjort akupunktur trots rädsla men de inte heller ger någon effekt. Och jag tycker det är märkligt att bm skickade mig till sjukhuset för bedömning av igångsättning om bebis nu inte är fullgången och det är dumt och ta ut den isåfall. Men jag känner inte att jag fick någon bra förklaring till varför man säger att bebis är fullgången 37+0 när de inte är så?! Att ha värk i över 3 månader är inte skoj,att vara beroende av alla andra. Jag får inte köra bil utan är beroende av att andra kör eller kunna gå vilket inte är möjligt just nu. Jag känner bara att jag pyskiskt inte orkar mer!! Hur skall jag orka en förlossning och 2 barn om jag skall må såhär och inte sova tills det är dags?! Jag vet att många har de värre och jag var beredd på vissa svårigheter i graviditeten. Jag var beredd på väldigt hemskt illamående med hyperimiss och viktnedgång och foglossning. Men denna foglossning jag har är inte normal!! Vilket även min bm,MVC läkare sagt och sjukgymnast. Jag kämpar och kämpar varje dag för ens kunna le. Men orkar inte mer nu. Kämpade mig till denna vecka för att jag kände då att bebis är fullgången. Och som min bm sa i fredags. Jag har verkligen kämpat!! Men håller upp en fasad. Så ursäkta men blir faktiskt väldigt provocerad och ledsen när jag får höra att jag skall ha perspektiv på det hela. Som jag inte har det och bara är självisk och tänker på mig själv. Men less på att ha ont,gråta varje dag flera gånger om dagen. Jag vill inte prata med folk eller se folk längre. För allt är jobbigt. Jag blir bara mer orolig och rädd ärligt talat ju längre tiden går för det gör så ont och att jag inte skall våga åka när det är dags för känns som folk tror jag överdriver och att jag bara kommer bli hemskickad. Känns som fp verkligen förstår mig. Menar inte detta på ett elakt sätt alls. Men jag orkar tyvärr inte mer. Kommer kontakta min bm i morgon så får se. Men jag kommer och ta en paus härifrån de närmaste dagarna. För jag mår så dåligt och orkar inte mer. Ni är en fantastisk grupp men jag går in i min bubbla nu. Känns som det är det enda jag kan göra nu för och försöka orka. Jag har ont idag med. Blir bara mer och mer. Ont för varje dag och oftare och lever på alvedon för någon möjlighet att vara med i soffan med min familj men inte hållbart. Men såhär lär de nog vara 2-3 veckor till.

Jag önskar er all lycka till och hoppas att allt skall gå bra för er!! Kram <3

God morgon allihop!!

Det var ett tag sen. Vill gratulera till er alla som fått era små. Stort Grattis!! :)

Här har det också hänt en del nävar hos min bm i torsdags och fick då en hinnsvepning. Det var inte det lättaste då rappen var bakåtlutad. Men bm lyckades och dra fram den och så och göra en hinnsvepning. Tack vare att jag stod ut med att det gjorde ont. Fick molnande värk och delar av slemproppen gick då. Var där vid lunch tid. Det fortsatte och göra ont,så ringde hem mannen och vi lämnade dottern hos sin mormor och åkte in. Hade värkar men inte tillräckligt starka eller så. Var öppen 3 Cm men tappen var 1 Cm kvar. Så efter 6 timmar på förlossningen åkte vi hem då allt stannade av. Riktigt besviken var jag. Då min bm även hade ringt mig på onsdagen då min klåda jag haft visade sig vara hepatos,hade ganska högt värde av gallsyror och påverkan på levern. Så som jag inte hade tillräckligt denna graviditet. Så MVC läkaren hade skickat remiss för ställningstagande till igångsättning och jag fick tid nu på onsdag 30/3.

På lång fredag hade jag små förvärkar annars ingenting. Slemproppen lossade väldigt mycket och vid nästan varje toalettbesök. Den var både orange,röd,brun och gul/grön. Men det är ju inget tecken. På påskafton vaknade jag 04:30 och hade lite int av och till men somnade om med jämna mellanrum. Hade ont men hantera det. Skrev till min mamma att jag var så besviken jag som trodde på en bebis till påsk,fick då svaret att påsk är inte slutet än. Ne men hur troligt var det då?! När klockan är 12.30 tar jag 2 st alvedon då det ändå gör så pass ont. Försöker klocka men svårt. Efter mycket om och men ringer vi förlossningen och rådfrågar. De tycker vi skall komma in och ta en titt för det ryckte det lät som det kunde vara något utifrån hur jag beskrev. Men jag var osäker,så de sa hellre en gång för mycket än för lite men att jag skulle Lomma när Hah var redo. Åker tillslut,högst tveksamma ich säkra på att åka hem.

Kommer in ca 15:30 är då öppen ca 4 Cm. Får stå och gå runt lite. Pratas om att man kan sätta en spinal när jag är ca 5-5 Cm öppen och då ta vattnet och så vara uppe till krystvärkarna kommer så brukar det bli barn inom 2 timmar. Då ryggbedövnibgen bara sitter i ca så länge. När man kollar igen sen är jag öppen 5 Cm och har ganska onda och starka värkar. Minst var 4 minut och använder lustgas. 18:30 ca sätts ryggbedövnibgen och man tar vattnet. Blev inget jättehål men tillräckligt och bm sa att det gick fort och smidigt med bedövningen. Att hon aldrig varit med om att den tagit så bra och snabbt innan. Är sen uppe och står ich spelar kort och går. Vid ca 19:30 så kollar man igen så öppe 9 Cm ca,ev 10 svårt. Skall vara uppe lite till tills jag kände att det inte gick mer och då larma. Jag går runt,har inte inte men känner att det trycker neråt. 19:40 säger jag till min man detta går inte längre,du måste larma nu och jag typ springer till sängen. Bm kommer in och får en väldig fart ich bråttom och stressat. Använder lustgas men det trycker så fruktansvärt och jag försöker verkligen verkligen hålla emot men det går bara inte. Så på kanske 3-4 krystvärkar kl 19:55 föddes våran pojk. 49 Cm lång och vägde 3640. Föddes alltså i vecka 37+5 m,15 dagar innan bf och 5 dagar tidigare än stora syster kom Allt har gått bra och skönt att det är över. Men det gick riktigt fort,lire chockande fort. Men allt gick bra ändå,lillkillen mådde bra. Jag brast Dick en del. Inte konstigt men gick ändå okej. Så nu ligger jag här på BB och myser. Pappa sover och lillkillen sover på mig. :) <3 Hoppas att på att vi idag kan åka hem till storasyster,då vi saknar henne.

Hoppas ni andra mår bra och era bevisar. Och till er som inte fått än att era små snart kommer och att förlossningen kommer och gå bra. :) Kram på er ifrån oss.

Tack snälla :)

Tack snälla :) ja precis den 26 mars blev det. Inget dåligt påskägg vi fick eller gav till andra. Hihi :) <3