Nystjärna: Jag tycker att du ska ringa och se om du kan få allt kollat. Bättre att ringa en gång för mycket tycker jag. Och sen behöver det Ju inte var något. Men då har man lugnat sig lite och bara det är ju värt massor. Så ring och kolla vad BM tycker eller på förlossningen...eller vart man ringer:)
God morgon :) Nu har jag pratat med mvc och hade turen att det var just min bm som ringde upp mig. Förklarade för henne hur det var, att jag hade gått mycket i söndags så,men att jag fick sammandragningar igår bara av att plocka ur diskmaskinen och att de kommer mer och även denna molande värken. Även att jag misstänker att 2 små bitar av slemproppen gått men att jag vet att den kan återbildas. Sa även att jag var rädd för att ta upp tid i onödan sa hon strunta i det,för det ville hon inte höra. Det står i min journal att det skall kollas om det kommer mer eller så,för det läkaren skrivit. Och är det ingenting nä men vad bra, då är de kanon nyheter och jag slipper oroa mig. Men det skall ändå kollas upp. Kändes så bra,för som jag förklarade så var ju fogarna lugnare igår så inte den som jag kände av så igår kände jag. Så hon lyckades lösa en tid på torsdag till mig,vilket känns bra och tur. Misstänker ju även att jag åkt på en svampinfektion igen men inte säkert,så får jag det kollat med. Som det inte räckte med den förkylning jag åkte på under kvällen och natten, men men var la väntat då dottern varit sjuk i helgen. Men tar mycket hellre en förkylning än magsjuka. Så skall inte klaga för mycket på förkylningen :)
Alltså det känns så bra och skönt att ha en bra bm som lyssnar och förstår mig underbart,hoppas jag får samma underbara läkare som jag fick sist,för hon är en av det bästa läkare som jag någonsin träffat.
Dock pratade min bm om att det inte stannar av ifall det drar igång när man är i vecka 34+0 vilket jag skulle vara isåfall den 28 februari. någon som känner till det eller så? Vart lite nervös när hon sa det,känns ju väldigt tidigt. Behöver ju inte vara någon fara med dessa sammandragningar men när hon sa så vart jag lite nojig,känns väldigt snart och vad innebär det för vård och så ifall det skulle ske? Vet inte om jag räknas som en person som riskerar och födda för tidigt. Med dottern räknades jag ju som fullgången då hon föddes 38+3. Mycket tankar just nu.
Nu skall jag försöka njuta av min kopp te och hoppas de hjälper min förkylning lite. Hoppas ni andra haft en bra natt och får en bra dag.
Tack snälla alla för era svar och så :) Jag är extremt tacksam över min bm kan jag säga. Idag har det varit ganska lugnt då jag inte gjort mycket utan mest legat i sängen eller på soffan,då jag inte alls mår bra idag pga min förkylning. Hoppas den går över snabbt, mitt huvud har i stort sätt exploderat idag har det känts som,inte lätt då att ha en tös som också är sjuk. Men inte varit så farligt med sammandragningarna,inte som igår men känt de. Och kommit mer nu under kvällen och även den molande värken. Så känns skönt att få det kollat. Sist läkaren kollade var ju inte tappen påverkad eller något,vilket var så skönt, men upplever ju mer nu,men hoppas ändå så att det inte är någon påverkan så jag slipper och oroa mig.
En sak jag la märke till imorse och även en av det första sakerna min man sa till mig när han kom hem och krama om mig var att magen har verkligen blivit stor nu!! Alltså jag fick en chock,för visst magen har ju varit där men känns som den bara pang blivit jättestor helt plötsligt. Bebis växer ju mycket just nu, men blev ändå så förvånad hehe :) Någon mer som blivit förvånad helt plötsligt av att en mage dykt upp? :) Sen tycker jag magen är låg, men tror jag kanske bara är en sån som bär lågt,för vet jag folk tyckte att jag hade magen långt ner även med dottern så. Är så nyfiken på hur stor bebis kan vara där inne, nyfiken på vikt och så. Men framförallt är jag nyfiken på vem det är som gömmer sig där inne, är det en pojke eller en flicka och kommer han eller hon vara lika mamma eller pappa eller storasyster eller någon annan? Så nyfiken och längtar så <3 Dottern var och är extremt lik mig och framförallt som bebis,alla sa att det bara var mamma hihi :) Iallafall när det gäller utseendet,dock i sättet är hon väldigt lik oss båda,min mamma och min brorson. Tycker detta är så intressant och kunna se likheter och så spännande :) Längtar så till förlossningen och bebis,samtidigt som jag känner mig nervös,orolig och tycker det känns läskigt. Men som sagt glad,förväntansfull och spänd också inför det :)
Hej allihopa!
Har varit hos läkaren idag för att kolla så tappen inte har blivit påverkad. Måste säga till och börja med så älskar jag verkligen den läkaren,hon är bara helt fantastisk!! Allting såg jättebra ut,tappen var inte förkortad utan var lite mer än 3 cm vilket var väldigt bra. Så sammandragningarna har inte påverkat något vilket är skönt. Så hon sa att jag skulle fortsätta och kämpa på och göra det jag orkar och orkar jag inte så skulle jag vila,men att jag ändå försöker röra mig lite varje dag och så för blodcirkulationens skull. Så det kändes så bra. Vi pratade även om min smärta jag haft ner i underlivet och fogarna och så. Hon sa att det är inte alls konstigt då bebis ligger med huvudet neråt och nog gärna trycker på neråt och så för att lägga sig till rätta och så. Men hon förstod och såg att jag hade ont och att fogarna har blivit värre sen jag sist var där för ca en månad sen. Men tyvärr kan man inte göra så mycket åt det,det är typ akupunktur men eftersom jag är nål rädd så känns inte det som ett alternativ för mig. Och någon annan smärtlindring finns inte då man inte kan ge typ morfin liknande tabletter för det är ju inte bra för bebisen. Så tyvärr inte mycket man kan göra och det är en hemsk smärta. Det hon däremot pratade om, var att man kan ju göra en bedömning och diskutera ev en hinnsvepning eller ta hinnorna om jag skulle vara mogen för det när jag är i v 38+0. Men ingenting som är bestämt,vet inte ens om det blev bestämt att man skulle göra en bedömning för det,men förstod det som så. Eftersom jag har så extremt ont och inte kan få sova eller något så kan man ju se. Men de gör ju ingeting om jag inte är mogen eller så för de vill inte riskera att jag liksom ligger och har ont i en sjukhussäng i 3 dagar, detta lät och kändes så bra. För just nu är jag ju så rädd och gå över tiden och det känns så jobbigt att smärtan bara blir värre för varje dag fast jag inte gör någonting typ. Samtidigt vill jag ju inte riskera något utan vill ju bebisens bästa och vill absolut vara fullgången 37+0 om det inte sätter igång utav sig själv. Samtidigt sa hon att jag hade goda förutsättningar för att bebisen kanske kommer kring v 38+ då min dotter föddes i vecka 38+3 men så klart finns ju inga garantier eller så. Men vore skönt om det blev så, går ju in i vecka 33+0 på måndag så isåfall skulle det innebära 5 veckor till,tills jag iallafall är v 38+0. Men vi får se hur det blir och vad som sker. Min man är ju inte så förtjust i detta med ev igångsättning,vilket jag förstår. Då jag också helst vill att de skall sätta igång utav sig själv,men just nu gör detta så ont och jag känner mig inte som en bra mamma till vår dotter och sen skall jag klara av en förlossning och ett barn till. Men som jag förklarade så är det ju inte säkert att det behövs, det är inte ens säkert jag får det och inte ens säkert att jag är mogen. Men han är rädd att det skall sluta med sugklocka eller kejsarsnitt då vi har läst att det finns en ökad risk för det. Underbart att han bryr sig så om bebisen men önskar att han kunde förstå mig med lite och hur jag känner. Men nu verkar det som vi har kommit framtill att skulle det inte sättas igång innan v 38+0 och jag får en bedömning då av och se hur mogen jag är och så, så att vi i första hand vill göra en hinnsvepning eller ta hinnorna. Detta känns bra för oss båda, sen får man ju se om jag ens får det. Men hon sa att jag hade bra förutsättningar eftersom jag födde lite tidigare sist och är omföderska,men som sagt man får se. Kan inte lova något. Blev ett långt inlägg men det är mycket tankar och känslor och så nu efteråt.
Tycker ni jag tänker dumt? Och hur hade ni gjort i ett sånt här läge och så? Är det dumt med ev hinnsvepning eller att de tar hinnorna?
Vill bara bolla tankar och känslor lite och få höra era åsikter kring det. Ibland är det bättre med utomstående än någon som är mitt i det med känslor och allt inblandat om ni förstår hur jag menar :)
Var på kontroll hos bm igår. Hade högt blodtryck och utslag på proteiner i urinen. Dessutom gått upp ytterligare 3 extra kg de senaste 2 veckorna. Så nu har jag begynnande havandeskapsförgiftning. Bm skickade mig vidare till sjukhuset för ytterligare koll, blodprov visade ettförhöjt njurvärde bland annat. Bebis mådde prima. Har dock inga symptom än, men känns jätteläskigt....
Dessutom så misstänker min bm att bebis kommer bli en stor bebis. Var på tillväxtkontroll i v. 34, då trodde de att bebis kommer väga 3700 vid BF, men min bm sa att den nu (i v. 37+6) känns stor och att hon tror den kommer väga mer.
Så nu har jag blivit ordinerad vila, mäta blodtrycket hemma och åter för nya prov imorgon. På måndag ska de göra ett nytt tillväxtultraljud. Om förgiftningen blir värre eller om bebis är för stor kommer de antingen sätta igång mig eller k-snitt. Usch vad jobbigt det känns, att liksom få höra att man är sjuk fast man själv inte känner av det.
Hej allihopa.
Här är det sådär idag :( Har väldigt ont i mina fogar :( Började redan igår,men ännu värre idag. Är så trött för jag inte kunnat sova pga att jag haft ont, råkade till och med väcka mannen i natt pga smärtan. Kunde knappt ta mig upp hur soffan. Hur skall jag fixa detta i flera veckor till ? :'( Så med min foglossning så går det bokstavligt talat åt helvete med. En del säger det kan bli bättre mot slutet när bebis sjunkit ner och fixerat sig, jag hoppas på det men inte speciellt säker eller positiv till att det kommer hjälpa eller göra så mycket skillnad för mig dock. Eftersom foglossningen bara blir värre och värre för varje dag :( Imorgon går jag in i v 34 ( 33+0 ) vilket innebär att det är 7 veckor kvar till BF, hur skall jag fixa det. Orkar verkligen inte mer och orkar inte ha ont och vara trött hela tiden. Känns tungt, så när det gäller humöret så är jag inte så mycket irriterad även om det kommer ibland när jag har väldigt väldigt ont. Och trött men inte farligt, men att jag känner mig orkeslös,ledsen,nedsänd och tråkig. Känns som jag sällan är glad :( Sammandragningarna är ju där men känns lite lugnare än så länge idag,lika så förvärkarna. I fredags dock hade jag en del molande värk,vi var och handlade så hade jag en molande värk och blev bara mer och mer varm,illamående och ont i fogarna, kände mig nästan svimfärdig. Så fick gå ut och sätta mig bilen för mådde verkligen jättekonstigt. Sen igår hade jag också en hel del molande värk som mensvärk, inte att det gjorde ont eller så men ömmade i magen. Så antar att det var växtvärk och förvärkar. Igår hade jag även,framförallt på kvällen så det pirrade,ilade och typ stickande känsla i underlivet som kittlade och små nöp till någon gång. Väldigt speciell känsla,inte att det gjorde ont men lustig,kittlande och obehaglig känsla. Antar att det var bebis som åker ner lite och gottar till sig :) Även idag har jag känt det där ilande och pirrande känslan ner till så. Har även väldigt mycket mer flyttningar just nu, men på läkar kontrollen i torsdags så sa läkaren att jag hade helt normala flyttningar,så antar att det bara är så nu i slutet att det blir lite mer. Så att såhär ser det ut just nu för mig. Imorgon är det vardag igen med jobb för mannen och dagis för dottern efter att vi haft sjukstuga här. Se om nästa vecka kan gå fort,vill gärna träffa min bm och prata igenom det läkaren sa och få veta vad läkaren skrev till henne och även prata om hur jag mår och se hur mycket sf.måttet ökat och om bebis åkte ner mera i bäckenet som jag misstänker.
Ne nu skall jag nog se om jag kan lägga mig och vila lite, är så galet trött och ont. Hoppas ni andra mår bra. Kram på er
Nån som har haft svamp under graviditeten? Vad har ni tagit mot den för att skiten ska försvinna? Blir fan galen här hemma :(
Försöker förbereda mig mentalt inför BM besök idag. Va nedstämd i två veckor efter förra besöket och ska även tala om de för henne idag. Kommer ihåg att SF måttet va lite över de vanliga sist och även blodtrycket.
Någon som förresten vet hur de är när man har moderkakan i framvägg? Ska inte de kollas upp så den inte ligger för långt ner inför en vaginal förlossning? Har hört att vissa fått gå på ulkontroll för att se så den inte blockerar utgången liksom.
Hej på er.
Idag är en tung och jobbig dag :( Just nu ligger jag bara i sängen och tårarna forsar ner för jag har så sjukt ont i mina fogar och rygg :'( Det bara hugger till och ilar, magen är stenhård så fort jag reser mig upp eller skall göra något. Ändå har jag knappt gjort något idag. Gick en kort promenad så hunden fick kissat imorse och så lämnade jag dottern på dagis bara, Sen har jag fått hjälp med att hämta henne och blivit körd hem och så,vi har varit hos vänner där hon kunnat leka av sig så inte behövt göra mycket alls idag. Ändå så sjukt ont, så vet inte vart jag skall ta vägen. Alvedon hjälper inte alls, så ingen idé och ta det. Vet inte alls vad jag skall göra eller ta vägen. :'( Funderat mycket kring detta med att läkaren sa att man kunde ev kolla på bedömning av igångsättning i v 38+0. Idag har jag funderat på varför kan man inte kolla på det redan i v 37+0? För just nu vet jag inte alls hur jag skall orka fler veckor eller ens denna veckan eller imorgon :'( Vill absolut inte göra något innan vecka 37+0 men hur skall jag klara mig dit? Funderar på att ta upp detta med min bm nästa besök,men jag vet inte. Vet inte hur jag skall ta upp det ens,hon är bra och lyssnar men vet inte hur jag skall ta upp det tycker det känns svårt. Och vet inte ens om det är mäjligt att få igenom en igångsättning "bara" för foglossning. Men set inte vad jag skall göra längre. Snälla hur tycker ni? Jag önskar jag hade bm besök denna veckan men har först besök nästa fredag. Känner mig helt slut både fysiskt och psykiskt. :'( Samtidigt vill jag helst att det skall sätta igång naturligt,för tycker det är läskigt med igångsättning med, men står inte ut mera. :'( Är "bara" i vecka 33+1 idag, så till v 37+0 har jag 4 långa veckor,känns som en evighet för mig. Så snälla hur skall jag göra?! Vad tycker ni? Är jag självisk/dum som vill sätta igång tidigare? Hur skall jag göra och hur skall jag få de att lyssna och förstå mig?